"Tryckvågen fick mig att lyfta en meter från stolen"
Flera nordvästskåningar befann sig i Oslo när bomben exploderade. HD har pratat med några av dem.
Terrordåden i Norge
Den 22/7 2011 blev en fasansfull dag i Norges historia. Högerextremisten Anders Behring Breivik sprängde en bomb utanför regeringsbyggnaden i Oslo och sköt ihjäl deltagare på ett politiskt ungdomsläger på ön Utöya. Sammanlagt miste 77 människor livet. Måndagen den 16 april 2012 inleddes rättegången mot Breivik.
Skåne. Tony Månsson från Ängelholm arbetar på den norska nyhetsbyrån NTB med kontor alldeles intill regeringsbyggnaden. Han satt och jobbade vid sin dator då en enorm smäll fick hela byggnaden att skaka.
– Tryckvågen var enorm, man lyfte en meter från stolen upp i luften. Sedan började det ramla ner saker från taket, plattor typ.
– Första tanken var att det var ett blixtnedslag, sedan började någon prata om att det var en bomb. Larmet gick och vi började gå ut ur byggnaden.
Han beskriver situationen som att det var totalt kaos. När de kom ut på gatan var där fullt av skräp och glas från byggnaderna i närheten. Snart kom även ambulansen och polisen började skicka bort folk från platsen.
När tidningen får tag på Tony Månsson befinner han sig hemma i sin lägenhet och börjar så sakta förstå vad som har hänt.
– Jag är chockad men inte rädd och kommer inte hålla mig borta från stan bara för det som hänt, säger Tony Månsson, som till exempel inte ämnar försitta tillfället att se matchen mellan HIF och MFF.
– Jag ska försöka hitta ett ställe som visar den, säger han.
Oskar Klaren från Helsingborg hade änglavakt. Han var på väg till jobbet som reporter på lokalradiostationen Radiorakel, tre kvarter från regeringsbyggnaden, vid kvart över tre-tiden på fredagseftermiddagen.
– På väg dit stötte jag ihop med en kompis och stannade för att prata. Hade jag inte gjort det hade jag befunnit mig precis vid regeringsbyggnaden när det smällde. Det är lite svårt att förstå, jag kunde faktiskt ha dött.
Den kraftiga tryckvågen var det som fick honom att inse att det inte var ett åsknedslag.
– Det kändes märkligt, det pirrade eller ilade i hela kroppen, säger Oskar Klaren.
Eftermiddagen och kvällen har varit hektisk. Bombdådet är det enda som gäller på radion just nu och Oskar Klaren har ägnat all tid åt att vara ute och intervjua folk.
– Det är mycket spekulationer, än så länge vet ju ingen riktigt vad som har hänt. Men de flesta uttrycker mest av allt en oro för nära och kära.
Hur kommer det här förändra Oslo och Norge?
– Folk är nog rädda för att det kommer att drabba öppenheten i samhället. Det kan bli mer av telefonavlyssning och övervakning, säger Oskar Klaren.
Helsingborgaren Tomas Jensen är bosatt i Oslo sedan två år tillbaka. Klockan 15.20 befann han sig utanför huset där han bor, omkring 800 meter från explosionen.
– Det lät lite som åska, fast samtidigt inte. Smällen lät starkare och kortare, berättar han.
När han kom inomhus fick han snabbt klart för sig att det handlade om en explosion. Resten av eftermiddagen och kvällen har han ägnat åt att följa nyheter och att kontakta bekanta via telefon och sociala medier.
– Man vill veta att ens vänner är okej. Jag har ingen som jag är orolig för nu längre, folk är rätt så bra på att höra av sig, säger han.
Hur reagerar dina norska vänner på det som hänt?
– Alla är skärrade. Man har tänkt sig Oslo som en väldigt säker plats. Nu säger vissa som jag pratar med att Oslo aldrig kommer bli sig likt, men jag vet inte om jag instämmer i det. Jag tror att livet kommer att återgå till det normala efter ett tag.
Under kvällen planerade Tomas Jensen att försöka ta sig ut på stan för att prata med folk, dock inte till centrum.
– Dit vill jag inte och som jag förstår det är innerstan ändå i stort sett avspärrad, säger han.
Molly Brink från Gantofta var mitt uppe i jobbet på ett kafé 10-15 minuters gångpromenad från bombplatsen.
– Det är så högljutt på kaféet så jag hörde inte själva smällen men efter explosionen vällde kunderna in. De är oroliga och pratar i telefon hela tiden och det är klart att det känns obehagligt och chockartat.
– Jag har inte riktigt tagit in det än, det är otippat att något sådant händer i just Oslo. Nu hör jag polissirener hela tiden och alldeles nyss körde cirka 20 militärekipage förbi här utanför.
Ivar och Carina Grahn från Vejbystrand satt på en restaurang cirka en kilometer från händelsernas centrum.
– Vi kände tryckvågen och tänkte bara att 'vad i helvete är det som händer'. Jag har legat i ett jägarförband i det militära och förstod att det var något helt annat än en vanlig kvartersbomb som man bränner av på nyårsafton.
– Brandlarmet på restaurangen gick i gång och vi fick gå ut på gatan. Då såg vi en stor rökpelare och började gå mot platsen där det var stor förödelse. Det luktade starkt av krut och när vi närmade oss avspärrningen så motade polisen bort oss och varnade för att det kan finnas fler bomber.
Helsingborgaren Daniel Råvik är bosatt i Oslo där han jobbar på bank. När HD/NST når honom vid 19-tiden har han precis kommit hem från en semestervistelse på norska västkusten.
– Strax efter smällen började telefonen ringa, då var vi på väg hem. Nu har vi precis kommit hem och följer utvecklingen på tv. Det hela är naturligtvis obehagligt och otroligt att det här händer i Oslo, och i en sådan stor skala. Men vi bor en bit från själva centrum och känner ingen omedelbar fara.
– Det första jag kommer att tänka på är självmordssprängningen i Stockholm förra året, och om detta också kanske handlar om något terrorattentat. Men det är nog för tidigt att dra några slutsatser.
– Vi har redan hört av oss till en del personer i Oslo och kollat så att de är oskadda, och nu ska vi ta en ringrunda till. Detta kommer folk att prata om långt fram.






