Malmöbor känner oro och maktlöshet
Nyfikna stannar till och tittar på det söndersprängda fönstret till polisstationen på Eriksfältsgatan i de södra delarna av Malmö. Fram till natten mot onsdagen var Gullviksborg ett lugnt område, men nu känner de boende både oro och maktlöshet.
Bildmaterial
Carina Persson är lokalvårdare på polisstationen Fosie i Malmö. Hon fick en hemsk överraskning när hon kom till sin arbetsplats på onsdagsmorgonen. En bomb hade detonerat under fönsterblecket.
Elenor Isberg var ute med hunden på tisdagsnatten och missade bomben med någon minut. Hon hann inte mer än innanför dörren till sin lägenhet på åttonde våningen förrän det small.
Majken Jönsson har bott i området i 35 år. Nu vill hon inte bo kvar.
MALMÖ. Carina Persson blev ordentligt överraskad när hon kom till arbetet på onsdagsmorgonen. Hon är lokalvårdare på den attackerade närpolisstationen.
– Det är ett hål i väggen och hel del glas på golvet, men det är inte så farligt som man kan tro, säger hon suckar lätt.
Det var vid halv tre tiden på onsdagsmorgonen som en bomb utlöstes under fönsterblecket. Ett några decimeter stort hål uppstod i tegelväggen och det blev omfattande skador i kontorslokalerna innanför.
Carina Persson har bott i stadsdelen Gullviksborg i 30 år. Området har fram tills i går ansetts som fridfullt i jämförelse med de intilliggande Hermodsdal, Nydala och Lindängen.
– När jag flyttade hit var det lugnt och sansat, men det fanns inga vapen på den tiden, man slogs på ett annat sätt.
Hur känner du nu inför framtiden?
– Det är klart att man nu har blivit mera rädd. Man tänker mer när man går ut, det finns ju en risk att man skulle kunna hamna mitt i en uppgörelse.
Någon lösning på problem har Carina Persson svårt att se.
– Det tycks kvitta hur mycket poliser här är, det hjälper inte.
Elenor Isberg missade bombmännen med någon minut. Hon bor på Gymnasistgatan, ett femtiotal meter bakom polisstationen.
– Jag hade varit på bageriet och köpt bullar. Jag är så förkyld och kunde inte sova så jag gick en runda med min hund Alma.
Elenor Isberg hann inte mer än innanför dörren till sin lägenhet på åttonde våningen förrän det small.
– Det small så att rutorna skallrade och när jag tittade ut såg jag röken efter bomben, berättar Elenor och tillägger:
– Jag visste att här var fullt av poliser så jag brydde mig inte om att ringa.
Elenor Isberg, som bott i området i 35 år, tror nu att det är slut på friden.
– Våldet har funnits i områdena runt omkring, men nu har det alltså kommit hit.
Elenor är övertygad om att bomben mot polisen var en markering från den kriminella världen.
– Och det tycker jag är helt galet att det ska vara så.
Majken Jönsson bor med sin tio-månaders son Gabriel endast ett tiotal meter från platsen där bomben small.
– Det lät nästan som om det var i vårt hus, säger hon där vi står utanför hennes sovrumsfönster.
Majken Jönsson är uppväxt i området och har alltid trivts på Gullviksborg, men nu har hon börjat fundera på att flytta.
– Nu när våldet kommer så nära inpå och man själva fått barn, då vill man inte gärna att de ska växa upp här.
