Hoten strömmar in i Öresund
Öresund har repat sig men lider fortfarande av övergödning och andra föroreningar. Klimatförändringarna och tillströmningen av sjukt vatten från Västerhavet och Östersjön är ett ständigt hot.
Bildmaterial
Öresund är på väg att återhämta sig efter svåra prövningar med övergödning och föroreningar. Men klimatförändringar och smutsigt vatten från Västerhavet och Östersjön utgör ett ständigt hot mot Sundets tillfrisknande.
Grafik i pdf
Klicka på länken för att se grafiken som pdf
Helsingborg. Om Öresund vore en patient skulle skadetillståndet kunna beskrivas som svårt mörbultad, på bättringsvägen men fortfarande sängliggande i behov av vård.
– Tillståndet är hyfsat men förbättringen har skett från väldigt låga nivåer. Den belastning som vi själva skapar har minskat från både dansk och svensk sida, säger Peter Göransson, miljösekreterare i Helsingborgs stad.
Framförallt har de lokala utsläppen av fosfor minskat kraftigt. Det anses bland annat bero på effektivare reningsverk. Även kväveutsläppen har minskat, på grund av en mer miljövänlig hantering av gödsel inom jordbruket. Och de senaste 20 åren har kommunen anlagt cirka 60 våtmarker längs Råån som är ett av Sveriges mest kvävebelastade vattendrag. Våtmarkerna fungerar som naturens egna reningsverk. De tar upp näringsämnen vattendragen och motverkar på så sätt övergödningen i havet.
Den senaste sammanställningen av de lokala kväve- och fosforläckagen till Öresund sträcker sig till och med 2009. Nästa rapport väntas inte bli klar före 2013, men enligt Peter Göransson finns det inget i dag som tyder på att utsläppstrenden skulle vända nedåt.
– Det tror jag definitivt inte. Om det eventuellt sker ytterligare någon förändring så lär det bli till det bättre.
En signal i den riktningen är också en ny undersökning från Sveriges lantbruksuniversitet, som visar att läckaget av kväve och fosfor från jordbruket till Västerhavet fortsätter att minska. Bland annat på grund av miljöåtgärder inom jordbruket, och liknande insatser tillämpas även i Skåne.
Samtidigt finns det andra faktorer till övergödning i Sundet som är svårare att motverka på det lokala planet. Det handlar om tillströmningen av vatten från Nordsjön via Västerhavet samt från Östersjön.
Det är framförallt Östersjön med dess ökade halter av fosfor som ställer till det. Det beror främst på att det har uppstått stor syrebrist i Östersjön.
– Fosfor är bundet i sedimenten och när det blir syrebrist så frigörs fosforn och stiger till ytvattnet. Enorma mängder av det här ytvattnet flyter in i Öresund, säger Peter Göransson.
En stor del av näringsämnena i Östersjön kommer från ryska industrier och jordbruk. Och Ryssland saknar även effektiva reningsverk.
Norrifrån, från Skagerack och Kattegatt utsätts Sundet periodvis från näringsämnen i stora pulser. Dessa ränniler kommer ursprungligen från de stora floderna i Tyskland och Holland som mynnar ut i Nordsjön.
– Ibland upptäcker vi våldsamma paket av kväve som kommer från Nordsjön. Detta leder till överproduktion av alger, det vill säga övergödning, säger Peter Göransson.
Därmed riskerar de positiva effekterna av det lokala arbetet mot övergödning i Sundet att ätas upp av det sjuka vattentillflödet från både norr och söder.
I november 2007 fattade Östersjöländernas miljöministrar och EU kommissionen beslut om en gemensam åtgärdsplan, Baltic Sea Action Plan. Målsättningen är att Östersjön, Öresund och Kattegatt ska få en god ekologisk status till 2021, med tonvikt på bland annat bekämpning av övergödning och främjande av biologisk mångfald.
Även klimatförändringarna bidrar till problemet. Anders Omstedt, professor i oceanografi vid Göteborgs universitet, anser att den ökade koldioxidhalten i atmosfären ger en höjd vattentemperatur, vilket leder till syrefattigt vatten:
– Ytvattnet har därmed svårare att lösa syre, så ett varmare klimat ökar på effekterna av övergödning. Dessutom innebär ökade koldioxidhalter i atmosfären att havsvattnet blir surare, det vill säga att pH-värdet sjunker.
Anders Omstedt målar också upp en mörk framtidsbild med risk för fortsatt övergödning och försurning i den marina miljön. Samtidigt betonar han vikten av fortsatt regionalt arbete för att begränsa tillförseln av växtnäringsämnen:
– Det lokala arbetet är viktigt för närmiljön men gör lite i Öresund jämfört med den starka påverkan från vattentransporterna från Östersjön och Kattegatt. För att förhindra försurning krävs att vi kraftfullt minskar våra koldioxidutsläpp globalt, säger han.
På hemmaplan efterlyser Peter Göransson fortsatta miljöåtgärder inom framförallt jordbruket som han vill ska ställas om till småskaligare produktion.
– I det moderna och storskaliga jordbruket tillförs det hela tiden kemikalier, till skillnad från mindre ekologiska jordbruk där man försöker knyta ihop vad man får från djuren och det man odlar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus