Polisen försvarar sitt beslut
Kriminalkommissarie Birgitta Bergström försvarar sitt beslut att lägga ner Lina Anderssons våldtäktsanmälan. "Jag tog beslutet efter en samlad bedömning. Det är så det går till och det är så man gör" säger hon.
Bildmaterial
"Jag hoppas att Lina känner att hon fått en behandling av polisen som hon kan vara nöjd med" säger kriminalkommissarie Birgitta Bergström som lade ner anmälan efter bara några timmar utan att ens försöka hitta den skyldige eller vidta några andra utredningsåtgärder.
FÖRSLÖV. Som dåvarande chef vid polisens familjevåldsenhet beslutade Birgitta Bergström att lägga ner anmälan redan samma dags om den gjordes – utan att en enda utredningsåtgärd vidtogs.
Den stora frågan är förstås varför du agerade som du gjorde.
– Att inga åtgärder vidtogs innan anmälan lades ner är en sanning med modifikation. Vi agerade kraftfullt på uppgifterna inledningsvis och höll ett ingående förhör med målsäganden. Det var när jag fick anmälan på mitt bord som jag efter en samlad bedömning beslutade att lägga ner ärendet.
Det fanns ju fem vittnen som kunde tänkas bidra med uppgifter och det fanns även andra uppslag för att gärningsmannen skulle identifieras. Varför tog ni inte ens kontakt med något av vittnena?
– Det kan jag inte gå in i detalj på. Jag gjorde en samlad bedömning av anmälan, brottet, brottstiden och de uppgifter som fanns och kom fram till att informationen inte räckte för att driva ärendet vidare. Det är så man gör när man fattar ett beslut.
Men med facit i hand vet vi att du tog fel beslut. Gärningsmannen blev ju dömd.
– Vi har inte facit fullt ut, eftersom domen inte vunnit laga kraft. Jag minns samtalet jag hade med pappan och att jag då direkt sa att vi ska självklart skulle jobba vidare ned fallet.
Borde inte polisen ha gjort vad pappan gjorde?
– Det kan jag inte kommentera. När nya uppgifter tillkommer ska man ta ny ställning avseende beslutet, vilket jag också gjorde.
Men borde inte polisen ha ansträngt sig för att hitta gärningsmannen?
– Jag kan inte kommentera om polisen borde ha ansträngt sig. Det handlar om en samlad bedömning som gjorts.
Kan du utveckla begreppet samlad bedömning?
– Det har jag redan förklarat.
Varför bemöttes pappan med misstro i stället för tacksamhet när han lämnade viktiga uppgifter till polisen?
– Jag kan inte förstå att han tänker så, för så var det inte. Men jag var förstås tvungen att ställa följdfrågor för att styrka de uppgifter som han lämnade.
Varför berättade du inte för pappan att du lagt ner anmälan?
– Jag kan inte komma ihåg att vi diskuterade det överhuvudtaget.
Tycker du att du gjorde en riktig bedömning när du lade ner anmälan?
– Jag kan inte kommentera min bedömning. Jag gör min bedömning i de ärenden vi får in och tar beslut på de uppgifter som jag har inledningsvis. Sen kan man ta ett nytt beslut om man får ny information. Beslutet ska prövas om det framkommer nya uppgifter.
Borde inte polisen ägna sig åt att utreda brott och lämna över bedömningsfrågor som om bevisen håller eller inte till åklagare och domstolar?
– Eftersom vi har ett rättssystem där polisen är första instans och vi i förstaläget inte hade någon skäligen misstänkt, så var det polisen och i det här fallet jag som förundersökningsledare som hade rätt att fatta beslutet.
Gärningsmannen blev ju dömd. Säger inte det att polisen helt enkelt saknar kompetens att göra den sortens bedömningar som du gjort?
– Jag kan inte kommentera det. Han blev dömd på det som framkom i förundersökningen, inte på det som stod i anmälan.
Just det. Brottet gick alltså att utreda.
– Ja, det blev ju återupptaget och utrett.
Men det var väl knappast polisens förtjänst, eller?
– Det är din bedömning.
Det här är inte första gången som polisen kritiseras för att lägga ner anmälningar alltför snabbt. Tänker ni fortsätta jobba på samma sätt?
– Jag kan inte kommentera det heller. Vi jobbar på det sätt som vi blivit lärda.
Var har ni lärt er det?
– Vi har våra utbildningar naturligtvis som gör att vi får lov att ta beslut och tar beslut.
Lina Anderssons pappa menar att det krävs goda kontakter för att man ska göra sin röst hörd och få rätt i de här sammanhangen. Han kallar det för kontaktkorruption.
– Det är ett ord som jag aldrig hört talas om.
Skulle du vilja säga något till Lina Andersson?
– Nej, jag hoppas bara att hon känner att hon fått en behandling som hon kan vara nöjd med av
rättsväsendet.
Och av polisen?
– Ja, vi ingår ju i rättsväsendet.
Finns det fler snarlika fall som du eller dina kolleger lagt ner på ett lika tidigt stadium?
– Det kan jag inte uttala mig om.
Lina Andersson kan inte förstå varför polisen inte ens började utreda hennes anmälan. Är hon inte värd ett svar på den frågan?
– Det är hon säkert men jag kan inte säga mer än vad jag redan sagt, att jag tog beslutet efter en samlad bedömning.
Det tycker hon inte är någon begriplig förklaring. Inte jag heller för den delen.
– Då får hon vända sig till mig, det tar jag inte via media. Hon och hennes pappa är jättevälkomna.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus