Svårt rädda ål från turbindöd

Ålarna i bassänger varnar. Men för sent. Det blir svårt att hinna stänga kraftverken i Rönne å, och därmed skydda lekmogna ålar från turbindöden.

Skånes landskapsfisk ålen riskerar utrotning. Storskaligt fiske efter småålar i sydliga vatten, miljögifter och kraftverk håller på att slå ut de slingriga djuren.

Ett av de allvarliga problemen på hemmaplan är kraftverken. Turbinerna gör mos av många stora och feta honålar, som precis börjat sin långa lekvandring tillbaka mot Sargassohavet.

– Hjälper man inte ålen förbi turbinerna kan man lika gärna äta upp dem här, konstaterar John Bergström, tredje generationens ålfiskare i Ringsjön.

Han har hjälpt ålen och länsstyrelsen med flera projekt. Det handlar dels om den etablerade metoden som internationellt går under namnet "trap and transport". Då fångas ål under lekvandringen och körs förbi kraftverk och andra hinder.

För den utgående ålen handlar det om att ta dem under våren, när det annars är fiskeförbud, och köra dem nedströms kraftverket i Stackarp.

På det andra hållet har det fungerat i många decennier.

Det fortfarande stora ålfisket i den näringsrika Ringsjön bygger på att småål som fångas i havet, eller nedströms Stackarp, och släpps i sjön för att där växa sig till kilosvikter.

– "Trap and transport" fungerar, men någon ska ju betala. Att transportera levande ål finns det massor av erfarenhet av, säger fiskaren.

Det nya som forskarna hoppats på är ett varningssystem. Genom att helt enkelt stänga av kraftverkens turbiner några få nätter med stora ålvandringar skulle naturen kunna sköta arbetet till en förhållandevis låg kostad i minskad elproduktion.

Med den utgångspunkten fanns i fjor höstas två anläggningar kopplade till Rönne å och Ringsjön. I två bassänger med cirkulerande vatten hölls mellan åtta och tio blankålar, fiskar som skulle börja lekvandringen till Sargassohavet.

Varje ål fick sändare inopererade som registrerade alla rörelser. Tanken var att se när ålarna var riktigt aktiva, och därmed kunna peka ut vilka dagar kraftverken borde stänga.

Kurvorna över bassängålarnas rörelser jämfördes sedan med fångsterna i en ålkista i ån.

– Med undantag för den första veckan, när de fångade ålarna var ovanligt aktiva, stämmer kurvorna, säger Mats Linden, på länsstyrelsens fiskeenhet.

Diagrammen visar också vad ålfiskaren med mångårig erfarenhet lärt sig.

– Ålen är lurig. Något styr, plötsligt en natt med lite månljus ska de bara iväg. Det märks på att de håller på att hoppa ur våra bassänger, säger John Bergström.

Problemet är att ålarna med radiosändare inte blir aktiva förrän precis när det är dags att vandra. Skillnaden syns inte dagen innan.

– Vi får ingen förvarning. Om den här metoden skulle bli lättare att sälja in behöver man ha besked på förmiddagen om att ikväll ska kraftverket stänga, säger Mats Lindén.

Istället har han redovisat matematiska modeller. En sådan visar att med åns tre kraftverk stängda under 30 sensommarnättar skulle nästan 60 procent av ålarna räddas från turbindöden.

– Det är ganska bra. Problemet är att i förväg veta vilka nätter som gör nytta, säger han.

En ålhona kan lägga över två miljoner ägg, men bara någon promille blir glasål som når Västeuropas kuster.

Glasålen fiskas hårt och sedan ska småålarna ta sig både upp och förbi hinder i en å och sedan hela vägen tillbaka levande.

Oddsen är usla.