Stora värden hotas av ökande stranderosion

Stranderosionen i Skåne blir allt allvarligare. Stora värden hotas. Nu fotvandrar Sveriges geologiska undersökning, SGU, utmed hela den skånska kusten för att kartlägga erosionsriskerna.

– Vi räknar med att erosionen utmed den skånska kusten kommer att bli värre och värre.

Orden kommer från Kärstin Malmberg Persson. Hon jobbar på Sveriges geologiska undersökning, SGU, och kartlägger den här våren och sommaren den skånska kusten. De uppgifter som finns tillgängliga är från 1960-talet och är föråldrade.

Hela den svenska kusten utsätts för erosion, i synnerhet som havsytan gradvis höjs till följd av det ändrade klimatet. Men Skåne är tredubbelt drabbat, säger Kärstin Malmberg Persson:

– I resten av Sverige ser vi en landhöjning. I Skåne däremot har vi en landsänkning på cirka en halv millimeter om året. Dessutom är det ovanligt med klippstränder i Skåne, vilket gör kusten mer utsatt för erosion.

I mars började Kärstin Malmberg Persson att fotvandra utmed kusten tillsammans med tre kolleger. Planen är att kvartetten ska hinna med hela den drygt 50 mil långa kusten innan hösten kommer. En mil om dagen är målet, men det frekventa regnandet har ställt in åtskilliga arbetspass.

Dagen då HD möter Kärstin Malmberg Persson och hennes kollega Jonas Ising ska de utgå från Ålabodarnas hamn och gå norrut mot Fortuna och Rydebäck.

Kärstin Malmberg Persson sätter på sig en väst och börjar stoppa ner en massa utrustning i västfickorna: pennor, kustkartor, GPS, kompass, kamera och så vidare. I handen har hon en lång pik med träskaft.

– Det är en stickborr, eller sticksond, som uppfanns under 1800-talet. Man sticker ner den i jorden och vrider runt några varv. Då fastnar lite jord i fårorna. Med hjälp av de proverna kan vi fastställa jordarterna.

Det är det projektet handlar om, att notera jordarterna så att SGU kan bedöma risken för kommande erosion. Mycket av bedömningarna gör teamet bara genom att titta med vant öga.

Strax norr om Ålabodarna, bort mot nakenbadet, har de dramatiska klinterna rasat på flera ställen och blottat jorden. Kärstin Malmberg Persson pekar:

– Du ser att jordens linjer är störda. Det är spår efter inlandsisen som puttade på. Det ljusa skiktet överst är något vi kallar "silt och finsand". Det mörka längre ner är moränlera. Och på stranden ser vi sand av betydligt yngre datum, som bildas kontinuerligt. Det är så här det ofta ser ut i Skåne.

Hon antecknar jordarterna på kartan och tar några bilder. En koloni svalor har byggt bon i klintens sida.

I vattenlinjen ligger stora stenblock. Ett delvis människobyggt försök till vågskydd, tror Kärstin Malmberg Persson. Hon antecknar det också.

Parallellt med karteringen av jordarterna klassificerar SGU strandtyperna. Stränderna delas in i tio olika klasser. De uppgifterna ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ha så att Sverige kan sätta in rätt åtgärder i händelse av en större oljeolycka.

Christer Åkerlundh
christer.akerlundh@hd.se