Gryningsljus för kräftfisket

25 000 flodkräftor har planterats in i en gång kräftpestdrabbade Värsjön. Nu är det dags att skörda avkastningen – om det har blivit någon.

Det småduggar och är vindstilla vid Värsjön, en och en halv mil nordost om Örkelljunga. Men vid bryggorna utmed strandbrynet pågår en febril aktivitet.

I sommar har familjerna som bor här metat mört och lagt den i frysen. Och nu är det äntligen den 10 augusti. Och klockan har slagit fem på eftermiddagen. Det är dags att dela mörtarna i halvor och trä upp dem i kräftburarna av blå plast.

Burarna har grävts fram ur förrådens gömmor, för de har inte har blivit använda på tio år. Så länge sedan är det som det gick att fiska kräftor i Värsjön senast.

– Sedan 2001 har vi fått köpa såna där tradiga kinesiska. Det är inte alls detsamma som riktiga Värsjökräftor. Nu får vi verkligen hoppas att vi får något, säger Inga Christiansson, som har firat kräftskiva vid sjön varje augusti sedan 1954, och nu är på plats med barn och barnbarn för att förhoppningsvis bevittna kräftans återkomst.

År 2001 skedde något som ingen var beredd på. Plötsligt låg det tusentals döda kräftor och flöt på ytan.

– Tre veckor tog det väl, ungefär, innan alla var borta, minns Martin Gustafsson, som är ordförande i Värsjöns fiskeförening.

Än i dag är det okänt hur kräftpesten spreds hit. Signalkräftorna, som bär smittan, har aldrig planterats in i Värsjön, den traditionella svenska flodkräftan har alltid varit ensam herre på täppan. Kanske var det någon som hade tagit med sig en båt från ett smittat vattendrag. Det kan räcka för att slå ut kräftorna i en hel sjö.

De 110 fastighetsägare som äger fiskerätter i sjön vände sig till länsstyrelsen som beslutade om ett återinplanteringsprojekt. Mellan 2004 och 2011 slängdes 25 000 kräftor från odlingar och friska vattendrag ner i vattnet. Dessutom har det skapats ett skyddsområde för kräftor, vilket innebär strikta restriktioner för hur man får ta båtar och redskap till sjön.

Drygt en kvarts miljon kronor har varit skattebetalarnas bidrag. Enligt länsstyrelsens fiskeridirektör Johan Wagnström finns det flera anledningar till att flodkräftans närvaro i Värsjön är värd så mycket pengar.

– Värsjön är en av ett fåtal platser i Skåne där det finns förutsättningar för flodkräftan att klara sig, eftersom sjön ligger längst upp i vattensystemet, förklarar han.

Förutom att den rödlistade arten har ett värde i sig, har den en viktig roll i sjöns ekosystem.

– Kräftan betar ner växtlighet på botten vilket gör att andra arter kan komma fram. Värsjön har en unik miljö med många värdefulla arter, och utan kräftan är det risk att de arterna också försvinner, säger Johan Wagnström.

Hos Inga Christiansson och hennes familj försvinner solen bakom trädtopparna. Nu återstår bara att vänta och hoppas att kräftorna på sjöbotten känner lukten av mörten och lockas att krypa in i burarna.

Ingas svärson Bernt Gunnarsson är den i fiskarföreningen som har haft mest kontakt med länsstyrelsen. Han konstaterar att parterna har haft olika utgångspunkter.

– Länsstyrelsen vill bevara en art. Vi fastighetsägare är intresserade av att kunna fiska, säger han.

Det gemensamma målet är en livskraftig stam och några konflikter mellan har det inte blivit. Svårare är att förklara de strikta reglerna för utomstående. Föreningens medlemmar övervakar sjön ideellt och kontrollerar att alla båtar har den märkning som visar att de får lov att användas där.

– Det här är något som länsstyrelsen är väldigt hårda med, annars är ju allt arbete förgäves, säger Bernt Gunnarsson.

På himlen är månen en tunn skärva. Vid midnatt är det dags för den första kontrollen av burarna. Men det ser dystert ut. Nästan inga kräftor har lockats in för att nafsa på mörten.

Efter några timmar ringer väckarklockan igen. Halv fem är det fortfarande mörkt, men solen är på väg upp. En dimma vilar över vattenytan när vi med tysta årtag ror ut till de vita flötena. Spänningen stiger när burarna skär genom vattenytan.

– En riktig bamse! får Marlene Gunnarsson, som sitter vid årorna, tillfälle att utbrista ett fåtal gånger.

Men bara ett fåtal. Efter att alla 30 burarna har vittjats kan vi konstatera att bara 35 kräftor gick på tricket med mörten. Av dem är bara tio stycken tillräckligt stora för att slänga i grytan, resten måste tillbaka ner i sjön.

– Vad synd, vi som har köpt så mycket dill, säger Bernt Gunnarsson besviket.

Om några dagar ska samtliga 31 fiskares fångst summeras och rapporteras till länsstyrelsen. Till dess håller Bernt Gunnarsson tummarna för att grannarna har haft bättre lycka. Och småkräftorna, som inte får lov att ätas, bidrar i alla fall till att hålla drömmen om ett framtida hållbart kräftfiske vid liv.

– Det visar att det finns en återväxt. Den här kräftan är född här i sjön, säger Bernt Gunnarsson och lyfter upp en fyracentimeters krabat ur plastspannen.

Elin Andersson
elin.andersson@hd.se 042-489 91 09