Hon fick fel besked om cellprov

Nina vände sig till lasarettets gynmottagning i november förra året för blödningar i underlivet. Och fick det lugnande svaret att cellprovet inte visade på några förändringar. Men nu får hon veta att det var fel.

Beskedet att hon har cellförändringar kom som en chock för en månad sedan. Och Nina som är 24 år och ska föda sitt första barn i slutet av november, har inte kunnat känna riktig glädje över graviditeten sedan dess.

–  Jag är jätterädd. Nu har det ju hunnit gå ett år sedan jag sökte hjälp. Det är klart man undrar om det ska betyda något.

Nina blev undersökt av en barnmorska på lasarettets gynmottagning. Dit hade hon sökt sig i november 2011 för blödningar hon haft en längre tid. I ett brev meddelades att cellproverna som tagits inte innehöll några förändringar. Hon var helt frisk.

– För säkerhets skull frågade jag om det var okej att skaffa barn och det var det. Så vi blev med barn.

När hon var i 30:e veckan och hade tio veckor kvar på sin graviditet fick hon ett brev som uppmanade henne att boka tid för undersökning av sin livmoderhals.

–  Jag blev givetvis orolig, tänkte att det kanske var något med barnet. Så jag ringde med en gång och fick en tid tre veckor senare.

– Men bara någon dag efter att jag bokat tid, ringde de och sa att de ville träffa mig omgående, för mitt fall var akut. Så helst samma dag.

– Då blev jag ännu mer orolig och undrade vad är det som händer. De svarade att de inte kunde säga det på telefon. När vi åkte in visste vi inte om det skulle bli ett akut kejsarsnitt eller vad som väntade.

Nina och hennes man fick träffa barnmorskan och en överläkare som meddelade att Nina fått fel provsvar. Det var cellförändringar i provet som togs 2011.

Vid besöket fick Nina genomgå en undersökning som hon upplevde som mycket smärtsam och ökade rädslan för att fostret kunde skadas. Det visade att hon har måttliga cellförändringar och måste genomgå en konisering av livmodertappen, tolv veckor efter förlossningen.

– Men nu går ju tiden.

Nina känner inte att hon fått någon ursäkt. Allt hon minns att de anfört som förklaring till det inträffade är att ”det är ett mänskligt tekniskt fel".

– Det är ju min kropp, mitt liv och mitt barn i magen det gäller, men jag kände mig förminskad till ett provrör.

Nina har anmält det hon varit med om till Patientnämnden.

– Jag har gjort det för jag vill att andra tjejer ska kolla upp sin hälsa och vara kritiska till vad de får för bemötande.

– Vi har pratat mycket härhemma. Tänk om de inte upptäckt felet, vad hade hänt med mig då om fem år? Det är sånt man inte vill tänka på.

– Och det känns jobbigt att jag måste gå tillbaka till lasarettet tolv veckor efter förlossningen och göra ingreppet. Men jag måste ju ta tag i det.

Fotnot: Nina vill vara anonym och heter något annat.

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18