Tipsextra lärde oss älska England

Rävjakten blev startskottet. Här är historien om fenomenet som fick svenska hjärtan att börja klappa för engelsk fotboll.

FOTBOLL. Rävjakten blev startskottet. Här är historien om fenomenet som fick svenska hjärtan att börja klappa för engelsk fotboll.

FOTBOLL. Den 29 november 1969 hälsade Lars-Gunnar Björklund de svenska tv-tittarna välkomna. På Molineux Ground väntade en ung Bo Hansson på att bli uppkopplad så att han kunde börja kommentera mötet mellan Wolverhampton och Sunderland.
Vad ingen av herrarna visste var att de höll på att skapa historia och att de skulle bli direkt skyldiga till att generationer av svenskar har en relation till Manchester United, Wolves, Liverpool, Nottingham och spelare som Peter Osgood, Alan Ball och Kenny Dalglish. Eller varför inte Ronaldo och Didier Drogba.

I dag minns Lars-Gunnar Björklund fortfarande premiärsändningen av Tipsextra.
- Usch, ja. Den lördagen blev 42 matcher i de högre divisionerna inställda på grund av snökaos. Där satt man och svettades i Göteborg. Men så småningom fick vi se spelare springa in på ett fruset Molineux och Hansson hördes.
- När vi äntligen kommit igång försvann bilden efter bara någon minut. Det visade sig sedermera att det var ett tekniskt fel nere i Hamburg som ställde till det. Medan England var borta fick vi sända tennis från Kungliga. Efter 20 minuter fick vi tillbaka bilden och strax därefter gjorde Hugh Curran matchens enda mål.

Idén till Tipsextra fick Björklund redan 1965. Han var över i England för att göra ett program om rävjakt och sedan åkte han vidare till London för att bevaka speedway.
I samband med det hamnade han på en fotbollsmatch på White Hart Lane, och började fundera över hur det gått för hans Djurgården?!
- Då kom jag på att allsvenskan spelade ju inte lördagar, och tänkte sedan för mig själv att ”varför visar vi inte den här matchen istället?”.
Men eftersom det dröjde innan SVT-familjen utökades från en till två kanaler fick Tipsextra marineras. När den nya kanalen så småningom fick klartecken uppmuntrades de anställda att komma in med förslag på innehåll och Lars-Gunnar Björklund fick gehör för sin idé och ansvaret att sy ihop fotbollssatsningen.
Han åkte till London och fick köpa loss rättigheterna. I dag måste Sky betala miljardbelopp för att sända från Premier League. När Björklund kom hem hade han förhandlat till sig att SVT skulle betala 850 dollar per match.

Tipsextra möttes redan på planeringsstadiet av skepticism från delar av fotbollsrörelsen. Tv-sända matcher sågs som en fara för nationalsporten och det var också en av anledningarna till att tittarna bestals på upplösningen av engelska ligan säsong efter säsong. Tipsextra slutade sända i mars, strax före den allsvenska premiären.
Till och med Lennart Hyland var tveksam inledningsvis.
- Han menade att det var väl ingen som ville se ett gäng engelsmän klafsa runt på leråkrar. Hyland trodde programmet skulle hålla i en säsong. Sedan blev det annat ljud i skällan när vi skickade över honom som reporter, berättar Lars-Gunnar, och skrattar.
Hemma i stugorna gick Tispextra hem från första sparken. I många hushåll fanns en lördagsritual som följde ungefär det här mönstret; ”Ring så spelar vi” med Hasse Tellemar, ”Melodikrysset”, hälsa på släkten eller diverse andra sysslor och sedan hem till Tipsextra.
Och att det bara var hälften av befolkningen som var engagerade är en sanning med modifikation.
- Det fanns ju visserligen damer som blev förbannade för att gubbarna söp till före lördagsmiddagen och blev oregerliga. Sedan hade vi damerna som tyckte det var bra för att de kunde sköta sina grejer medan gubbarna glodde på matchen.

Programmet utlöste en dominoeffekt enligt Tipsextrageneral Björklund.
Att se en match live på Anfield, Highbury eller någon annan arena blev en grej, och fotbollsturismen etablerades. Kännedomen om England ökade generellt eftersom folk blev nyfikna på annat än fotboll. På det sportsliga planet växte utbytet mellan klubbar och domare, och så småningom dök det även upp fler brittiska spelare och tränare i allsvenskan.
Björklund skämtar om att han förtjänar någon slags engelsk välgörenhetsmedalj för sina gärningar. Fast klädsamt nog vill han inte ta åt sig hela äran för att ha skapat en generation svenska fotbollsanglofiler. Grunden för beundran för engelsk fotboll lades tidigt när klubbar från öriket reste runt i Sverige, samt när dåvarande Tipstjänst 1934 började med sina kuponger. Tipsextra blev dock katalysatorn som tog intresset till nästa nivå. Även travet fick draghjälp när det togs in i tablån. Programmet fostrade dessutom en rad tv-profiler. Lennart Hyland, Bo Hansson, Leif Larsson, Bengt Grive, Putte Kock, Arne Hegerfors, Ingvar Oldsberg, Fredrik Belfrage och Åke Strömmer var bara några av namnen som passerade revy genom åren.
Höjdpunkterna var många, men bland alla matcher väljer Lars-Gunnar Björklund, liksom många som vuxit upp med Tipsextra, det mytomspunna mötet den 30 december 1978 mellan West Bromwich och Manchester United (5-3) som den absoluta höjdpunkten.
- Den matchen var särklassig och hade precis allt.
HIF-tränaren Stuart Baxter hade vid den här tidpunkten redan varit bosatt i Sverige i två år. Det tog inte långt tid förrän han noterade betydelsen av klockslaget 15.30 på lördagar.
- Först blev jag chockad över att vissa svenskar kunde mer om engelsk fotboll än jag själv som ändå hade spelat där. Sedan blev jag imponerad.
- Det här gjorde att jag kände mig som hemma och snabbt kom in i sättet att leva. Vi var ett gäng, bland annat var John Hansen med (HIF:s dåvarande målvakt), som samlades och följde matcherna.
Karriären som spelare inledde Stuart Baxter i Preston. I sin första match från start väntade Oxford. Matchen slutade 1-1 och Oxfords målskytt hette Hugh Curran.

Marjan Svab marjan.svab@hd.se042-489 90 35