Tjejerna som aldrig ger sig enkelt
Stattenas F11-lag bygger sin framgång på en alldeles speciell laganda. Den sattes på prov i lagets andra match i Eskilscupen.
Bildmaterial
Stattenas F11 lever mycket på sin laganda och inställning. Här symboliseras lagets vilja av Julia Mohn som inte ger upp trots att två motståndare hänger i henne.
Uppladdningsringen är ett måste. Från vänster ses ansiktena på Julia Mohn, Evelina Bergevi, Louise Andersson, Maja Håkansson, Matilda Stenroth och Belinda Jönsson.
Eskilscupen
Sedan 1968 har Eskilscupen samlat fotbollsälskande barn och ungdomar. I år
gjorde 14 000 spelare upp om bucklan på fotbollsplanen. Här hittar du allt
om årets turnering.
Eskilscupen F11. Avsparken på Råå IP:s plan 2 är bara en minut bort.
— Ska vi kämpa ner dom, frågar tränare Lars Neckmark sina spelare.
Tiotalet spelare i Stattenas F11-lag skriker ut sitt svar med en gemensam röst:
— JAAAAAA!
Kapten Louise Andersson samlar sina lagkamrater i en ring och tillsammans tar de ton:
— Jag é en Stattenatjej, fotboll é precis min grej! Färgen den é vit och blå, kom så ska vi kämpa på...S-I-F!
Ramsan avslutar förberedelserna. Kraftsamlingen i skuggan, uppvärmningen och taktiksnacket har gått som planerat. Laget kommer stärkta efter 3–0 mot Janstorp två timmar tidigare och tjejerna har bestämt sig för att kriga ner kommande motståndarna Bele Barkarby.
— Vi håller ihop bra som lag. Och så passar vi bra, säger Louise Andersson.
De ligger trea i sin serie och målsättningen är att hamna i toppen även i Eskilscupen.
— Vi vill gå till a-slutspel, säger anfallaren Adelina Kajtazi.
Tränare Lars Näckmarks scouting av motståndarna säger dock att det kan bli en tuff match. Enligt honom är Stockholmslaget kända för att vara lite av en talangfabrik som dessutom satsar extra hårt på sina flicklag. Å andra sidan är Näckmark inte direkt blygsam när han beskriver det egna laget heller:
— Vi är ett komplett lag, säger han och ler.
Vid sidlinjen står fulla vattenhinkar att doppa huvudet i, ett av lagets yngre fans har supporterhalsduken redo i händerna och spelarna har sina namn på matchtröjornas ryggar. Sånt inger respekt. Det verkar i och för sig Bele Barkarby inte bry sig om. Första halvlek är fattig på målchanser, men rik på dueller och Stockholmslaget drar fördel av sin storlek. I mitten av halvlek skär en krossboll igenom Stattenas annars täta försvar och på det efterföljande friläget kommer 0–1.
I stort sett håller Stattena jämna steg. Laget kör med korta intensiva byten för att hålla tempot, men det där sista saknas framåt. Spjutspetsen Adelina Kajtazi blir lite för ensam lite för ofta. Efter halvtidspaus med taktikförändringar och repris av den obligatoriska ramsan blir andra halvlek bättre, men kvitteringsmålet uteblir och 0–1 står sig.
— De var bra och lite större än oss. Men ett mål är ju inte så mycket, säger kapten Andersson efteråt.
— Vi passade bra, men de var lite bättre, blir Adelina Kajtazis analys.
Målsättningen kan fortfarande uppfyllas.
— Fortsätter vi så här så tror jag att vi går till a-slutspel, säger Andersson.
Kaptenen har talat och dagens motståndare Nättraby är förvarnade.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus