Mao, Yao och det nya Kina
Bildmaterial
kobe Bryant och Yao Ming slåss om bollen.
Daniel Rooth. Efter att ha gått runt i en syrefattig ångbastu i fyra dagar kom söndagen med ett ilsket åskoväder och ett befriande regn. Solen gick till slut ner, men regnet fortsatte att ösa ner som det bara gör på film och när vi efter en knapp timmes bussresa blev avsläppta utanför ännu en nybyggd, döläcker arena trampade jag fortfarande vatten i mina nya, sköna 13-kronorsskor.
18 000 åskådare packade in sig i Olympic Basketball Gymnasium för att se USA och Kina mötas i en basketmatch som enligt prognoserna skulle locka drygt en miljard människor till tv-sofforna och därmed bli tidernas mest tv-tittade match. Vi som var där fick en show som hämtad från USA och NBA. Det var stoppade stolar, chips, öl, dansande maskotar, vågenförsök på läktaren, musik i spelavbrotten och sammanlagt noll döda sekunder på hela kvällen.
Och då har jag ändå inte kommit till själva matchen.
Några timmar tidigare, utanför Himmelska fridens port: Mao Zedong håller ett vakande öga över Himmelska fridens torg från sin plats på väggen och en kinesisk flicka blir fotograferad av sin kompis med kommunistpartiets gamle ordförande i bakgrunden. Jag frågar om jag också får ta en bild. Flickan säger okej, rättar till sin t-shirt med trycket "check your eyes with ecstasy" och gör V-tecknet.
Här och nu känns det som en rätt bra bild av det nya Kina. Flickan är långt ifrån ensam om att rasera bilden av Kina som jag kom hit med. Här går farbröder i Adidas-tröjor, småbarnspappor i engelska fotbollströjor och kidsen har tatueringar och självförtroende och i stort sett alla under 20 fipplar med sina snygga mobiltelefoner och klarar en enklare konversation på engelska. Jag vet att det är den här välmående-nya-Kina-bilden som Folkrebubliken vill att vi ska se, jag är medveten om att de människor som inte gör sig på bild har tippats av utanför Peking och att det finns fattigdom och kränkta mänskliga rättigheter bortom horisonten. Men jag kan bara berätta vad jag ser och det slår mig hela tiden att Peking på många sätt känns som vilken storstad som helst. Inte så konstigt kanske, pengarna rullar duktigt här och de som begriper säger att Kina kommer att passera USA som världens största ekonomi om några år.
Kina närmar sig USA även på basketplanen, men där känns ett tronskifte mer avlägset. Åtminstone om amerikanarna – vars Dream team floppat hårt tre stora mästerskap i rad – spelar för varandra och lever upp till sitt nya smeknamn The redeem team – laget som ska vinna tillbaka landets basketheder.
Han som mer än någon annan personifierar det nya Kina presenterades i Olympic Basketball Gymnasium strax innan 22.15 i går kväll. Yao Ming, en 229 centimeter lång jätte som flyttat till USA och blivit både superstjärna och ofantligt rik där, får kvällens mäktigaste ovation. USA:s Kobe Bryant föräras den näst största, vilket måste ses som ett underbetyg åt Kinas internetcensur.
Yao Ming sänkte en trepoängare efter en halvminut och trissade upp den sköna ljudnivån ett par decibel till, men sen togs han hårt och såg mest klumpig ut. Kina stod emot en bit in i andra quartern och så långt var det här en fantastisk idrottsupplevelse. Sen stampade Lebron James och hans kamrater gasen i botten och när klockan var några minuter i midnatt stod det 101–70 på tavlan och Kina lämnade planen som ett fullständigt överkört landslag.
2004 tog USA flest OS-medaljer av alla och Kina blev trea efter Ryssland. Värdlandet sägs satsa 250 miljarder kronor på dessa olympiska spel. Ett storslaget OS ska ha ett storslaget slut, så i retur vill Kina ha en seger i den prestigeladdade medaljligan. Vi kan således räkna med en returmatch mot USA. Den blir garanterat jämnare än den vi såg på basketplanen i går.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus