Han blev racervärldens kelgris
Han skulle fyllt 60 år i dag, men han blev bara hälften så gammal, helsingborgaren som trodde han kunde bli världsmästare.
Bildmaterial
Gunnar Nilsson jublar efter en seger på Ring Knutstorp.
Gunnar Nilsson
Född 20 november 1948 i Helsingborg. Död 20 oktober 1978 i London
Stall: Lotus
F1-säsonger: 2 (1976, 1977)
F1-debut: Sydafrika 1976
Antal F1-lopp: 32 (1 seger)
Övriga pallplatser: 3
Pole positions: 0
Andra meriter: Vann brittiska mästerskapet i F3 1975
Motor. "60 år fyller i dag Gunnar Axel Arvid Nilsson, Helsingborg." Ja, så borde det ha stått på familjesidan i dagens tidning. Men Gunnar Nilsson gick bort för 30 år sedan. Minnet lever dock kvar, av formel 1-föraren som dog i cancer.
Visst, han tävlade på stenåldern. När förarna som slogs om VM-titeln hette James Hunt och Niki Lauda. Avgörandet skedde i sista tävlingen och var av samma thrillerbetonade klass som årets final.
Det var en solig fredagseftermiddag på Ring Knutstorp i april 1972. En gammal Formel Vee med en debutant som förare tangerade varvrekordet. Jag skrev i NST att det var Skånes eller kanske Sveriges näste storstjärna. Ja, det var tufft sagt, formel Vee på den nivån är vad division 6 är i fotboll.
Gunnar Nilsson gjorde stort intryck, kanske mer som människa än förare. 24 år (lite för gammal), skrattade ofta och gärna, skrytsam, ärligt – hans racing var inte speciellt seriös. Nattlivet i Helsingborg hade nog högre prioritet. Dagens blivande stjärnor har en annan inställning.
Men han kom snabbt ned på jorden. Tre år senare vann han engelska mästerskapet i formel 3. Avslutade med fem raka segrar i formel Atlantic. Nu var han en idrottsman och racervärlden hade en ny kelgris.
Med en stor portion tur gick Gunnar Nilsson direkt in i formel 1. Till Lotus, ett av formel 1-världens stora team. Fem år efter segern på Knutstorp vann han Belgiens Grand Prix och var på prispallen i tre andra tävlingar. Han körde två år i formel 1, båda var han före Ronnie Peterson i VM-tabellen.
Liksom alla andra stora idrottsstjärnor var han besatt av att nå sina mål:
— Jag sticker inte under stol med att jag själv tror att jag blir världsmästare någon gång i slutet av 70-talet, sa han till mig 1975.
Våren 1978 var han svårt sjuk i testikelcancer.
— Sven, jag fixar det här, jag är med nästa år igen, sa han då.
Några månader senare tog racervärlden farväl av honom i Mariakyrkan i Helsingborg. I dag vilar han vid sidan av sin mor på Pålsjö kyrkogård. Mamma Elisabeth som blivit omskriven som rik, snål – och för att hon skänkte sin förmögenhet till Gunnar Nilssons Cancerstiftelse, som varje år delar ut 4–5 miljoner kronor till forskningen.
Tro nu inte att Gunnar Nilsson kom till formel 1 på grund av familjens pengar. Nej, tänk om mamma Elisabeth vetat att han åkte runt i Helsingborg och tömde tvättautomaterna i familjens hyreshus för att få råd till nya däck. Ibland ringde han och ville ha ett möte på Fahlmans. Sanningen var att han behövde någon som betalade hans frukost. Andra gånger "lurade" han mig att köra runt i Tyskland och hämta upp nya motorer.
På den tiden fanns inga mobiltelefoner. Att beställa och få igenom ett samtal från utlandet var komplicerat och tog tid. Ändå ringde Gunnar efter varje tävling hem till oss på NST. En gång ringde han från sjuksängen i Long Beach efter en våldsam formel 1-krasch – han hade ju lovat att han skulle ringa. Sån var han.
Andra som fick telefonsamtal var Abba, Prins Bertil, formel 1-kompisarna etc. Han ringde strax innan han dog på Charing Cross-sjukhuset i London för att få ihop pengar till cancerforskningen. Dödligheten i testikelcancer har i dag sjunkit från 90 till 5 procent.
Han dog för 30 år sedan, formel 1-stjärnan som är värd att minnas, inte minst för vad han och mamma Elisabeth betytt för cancerforskningen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus