Rögles bragd en riktig filmrysare
Sporten har bläddrat i gamla tidningar och gjort en summeringen av 2008. I fem delar kommer vi att minnas året som gått. Först ut är HD:s kulturchef Gunnar Bergdahl, som recenserar den osannolika rysare som utspelade sig i Ängelholm. Dramat då Rögle tog steget upp i elitserien hade kunnat passa som ett utmärkt filmmanus...
Bildmaterial
Sport. Det var den gamle legendariske Hollywoodproducenten Louis Meyer som en gång i tiden myntade uttrycket: "En bra film börjar med en jordbävning för att sedan stadigt öka mot finalen". Vi lever verkligen i en tid när dessa ord från 1930-talet blivit mer än profetiska i en accelererande jakt på nya hysteriska specialeffekter. Ett annat gammalt fint talesätt, "less is more", har begravts djupt som en skattkista i Karibien. De senaste Bond-filmerna handlar inte alls om en bond som söker fru utan hela filmerna, från förtexten till den allra sista filmrutan, är förvandlade till förevändningar för att genomföra biljakter längre än någonsin, smälla av explosioner större än någonsin, dundra på högre än någonsin. Det är en ständig jakt på nya effekter och där den poetiska dimensionen, den mänskliga fördjupningen, komplikationernas livsillustrationer hänsynslöst har anpassats till beställningarna från avdelningen för specialeffekter.
Det är i detta perspektiv vi måste betrakta den svenska thrillern "Miraklet". Det är naturligtvis en glad överraskning att även en hemvävd historia, baserad på verkliga händelser – som det brukar heta för att förstärka trovärdigheten i den mest sanslösa story – som utspelar sig en alldeles vanlig svensk torsdagskväll i en liten stad vid en skånsk landsväg kan ta plats på samma spelplan som Jason Bourne och Daniel Craig. Det är förstås egentligen ett mission impossible. Men det har faktiskt hänt tidigare. Minns hur Bo Widerberg utvecklade den svenska folkhemsskildringen och minerade vår verklighet med sin epokgörande svenska thriller "Mannen på taket" 1976. Undrens tid är aldrig förbi. Det är det som är det ytterst märkliga med "Miraklet". Ty trots dess enorma användning av känslomässiga eruptioner och oavbrutna och hänsynslösa effekter från vilken berg och dalbana som helst håller den samman.
Man brukar säga att det egentligen bara finns två grundhistorier och att alla berättelser bara är varianter på antingen historien om han som tog på sig människornas skuld och spikades upp på ett kors eller på berättelsen om en man som gav sig ut på en resa för att söka sin far.
I "Miraklet" lyckas den debuterande regissören mirakulöst förena dessa två delar till en nagelbitare. Här har vi hela framtidsdrömmen med en jättelik arena som väntar på sitt redan framtidsklara elitserielag och där en ensam affärsman får ta på sig hela kollektivets skuld. Här har man samtidigt lyckats komplicera bilden. Frälsaren är inte en helt igenom rakryggad företrädare för det goda – tvärtom blir han i detta drama närmast en Judas med sitt avståndstagande från de som i just denna berättelse är utsatta för förlustens konkreta smärta. I "Miraklet" tvekar man inte att använda de mest slitna klicheer. Det är David mot Goliat och vi vill alla se den lille slå den store. Det gäller också själva den yttersta hjälterollen. Vi möter den hemvävda hemvändaren som kommer hem till gården (har vi sett det förut? Ja, det har vi!) som rustar upp den med viljekraft, kamrater och okuvlig vilja. Det är uppenbart att man har sneglat på Arn-filmen och därifrån hämtat vissa avgörande traditionella ingredienser.
Formen för berättelsen är det slutna rummet; hela denna komprimerade thriller utspelas i en och samma lokal. Ett grepp som jag inte har sett sedan Sidney Lumets "Tolv edsvurna män". Dramaturgiskt har man tagit djupa intryck av en annan 50-talsklassiker, Fred Zinnemanns "Sheriffen" från 1952. Precis som i historien om han som väntar på de onda och på döden låter regissören för "Miraklet" den reella tiden stå i centrum i form av en stor matchklocka och med en resultattavla med blinkande hemlighetsfulla meddelanden som kastar oss – när vi väl har fastnat på berättelsens vassa krokar – mellan hopp och förtvivlan.
Och nog är det ett mirakel alltid. Ty det orgiastiska slutet, då den intrikata intrigens alla bitar faller på plats, då pusslet av fakta är lagt, när bilden framträder, när allt är över och endast den stora vibrerande glädjen lever, då skapar "Miraklet" historia.
Vem bryr sig om någon jordbävning av King Kong-klass från Hollywood när slutsignalen ljuder och allt är uppenbarat?
Denna svenska filmsensation har skapat en bred debatt. Ty det finns de som envist påstår att det faktiskt skedde.
Att Kenny Jönsson kan gå på vatten och bota lama män. Bara han har den lilla guldhatten på sig. Och att tre puckar på rätt plats kan mätta tusentals hungrande.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus