Det grymma slutet för Vinci
Det var idrott när den kan vara som allra grymmast. För andra gången på tre dagar stod Andreas Vinciguerra som förlorare efter en femsetare. Och det kostade Sverige DC-matchen.
Bildmaterial
Thomas Johansson förlorade mot Dudi Sela.
Simon Aspelin och Robert LIndstedt grautlerar varandra efter dubbelsegern.
Thomas Johansson.
Tennis. Davis Cup
Sverige–Israel 2–3
Efter fem matcher, totalt 24 set och nästan 17 timmars spel, var det till slut en sketen ramträff som fällde avgörandet i hela DC-mötet. Det var efter den Vinciguerra knäckte sitt tennisracket, kastade upp resterna så långt upp på den tomma läktaren i Baltiska hallen man orkar efter 3 timmar och 34 minuters tennis och lämnade planen.
På andra sidan firade segraren Harel Levy med hela det israeliska laget, där lyckan var totalt bara ett par meter från Vinciguerra.
Hos honom var det nattsvart.
– Det är bara tungt, jag vet inte vad jag ska säga... just nu känns det som jag aldrig ska sätta en fot på tennisbanan igen, sade han lite senare.
För det var just vad de flesta trott han redan gjort. Han, jättetalangen som försvann från tennisen efter ett flertal knäoperationer, men som kallades in av DC-kaptenen Mats Wilander när skadelistan blivit allt längre.
Han förtjänade ett bättre öde än det här, precis som DC-matchen mot Israel med facit i hand förtjänade en publik på läktarna. Fredagens femsetsförlust för ”Vinci” reparerades genom lördagens dubbelseger och Sverige hade en 2–1-ledning i matcher inför söndagen.
Aldrig tidigare i DC-sammanhang hade man tappat 2–1 på sista dagen men när Thomas Johansson tog fysiskt slut i mötet mot Dudi Sela betydde det att hans 2–1 i set i stället blev 3–6, 6–1, 4–6, 6–4, 6–2 till Sela.
Det var då Vinciguerra fick komma in för att avgöra mot Harel Levy.
Under fem långa set slet skåningen som han alltid gjort i karriären, han sprang runt på forehandsidan, stod emot psykningarna från Israels bänk och jagade varje boll in i det sista.
Och när det var som värst, när Levy stod med matchboll vid 6–5, visade han en avsaknad av nerver som var på en smal gräns till dumhet.
Det var en fantastisk match – men i det korta perspektivet utan någon som helst nytta.
– Hade det varit i en vanlig tävling hade jag lagt ner efter två set men Davis cup är det största man kan spela och alltid tråkigt att förlora. Självklart ville jag vinna, sade han.
– Jag hade ju också chanser...
Då var det föga tröst att han under helgen i Malmö visat en spelnivå få trodde han var kapabel till. För DC-laget och Wilander betydde resultatet att vad som från början var en drömlottning nu i stället blev den tyngsta förlusten på många år.
Och det som var tänkt att bli en hemmamatch mot Ryssland blir nu åter igen ett kval i höst för att hålla sig kvar i tennisens elitdivision.
Vad som händer med Vinciguerras fortsatta karriär, det var långtifrån klart.
Men om han för en stund glömde resultatet i Baltiska hallen, då kunde han förmodligen också känna en stor stolthet. TT
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus