Ett nytt liv - för Rögle och Kenny

Ett mystiskt skåp är upplåst och tömt, en känslomänniska har tagit nyckeln med sig och blåst av sin maniska kamp för rättvisa och glädje i omklädningsrummet. Nu börjar livet efter Kenny.

ishockey. Tre av fyra väggar i Rögles omklädningsrum är inredda med små spelarbås. Mitt i det U-formade möblemanget satt Kenny Jönsson. Alla kunde se lagkaptenen, alla kunde se ordningen och redan på hans plats. När spelarna återvände efter semestern i somras var Jönssons namnskylt nedskruvad och ersatt av en som det står Erkgärds på.

— Stefan... vi kallar honom lill-Kenny, flinar Cristopher Nihlstorp.

Kung Kennys utrustning är borta, Rögle har vänt blad och gått vidare. Ett nytt lag har satts ihop, nya spelare har värvats och införlivats i gemenskapen. Spelare kommer, spelare går – det är så det funkar. Men när en ikon lämnar uppstår ett tomrum.

— Kenny är Kenny, säger Nihlstorp. För mig var han en enormt stor förebild och den verklige ledaren. Det är klart det märks att han är borta.

Mikael Gath:

— Kenny tog plats och var vår store ledare, vi saknar honom och det kändes självklart tomt i början. Men nu är det vardag igen, jag tänker faktiskt inte så mycket på det längre.

Cristopher Nihlstorp beskriver Kenny Jönsson som "den store spindeln i nätet".

— Det var han som drog i alla trådar. Ville vi ändra en träningstid, be klubben om en middag eller fråga om det fanns en annan buss var det Kenny som fixade det.

— Han var alltid så otroligt mån om att alla skulle ha det så bra som möjligt.

I en annan del av omklädningsrummet har alla spelare ett personligt skåp där kläderna hängs in när det är dags för träning eller hemmamatch. Förra säsongen var alla skåp olåsta – utom ett. Kenny Jönsson hade utrustat sitt med ett hänglås.

— Ingen visste vad Kenny hade i sitt skåp, men vi andra hade rätt roligt åt det, säger Nihlstorp. Det var ganska typiskt för honom, han hade stenkoll på alla grejer.

Att Kenny Jönsson var en detaljernas mästare under sin aktiva karriär vet nog de flesta. Att han var innehavare av rollen som nitisk kontrollant i omklädningsrummet är mer okänt. Mikael Gath säger:

— Skulle bussen gå 13.45 och man kom 13.46 visste man att Kenny skulle påpeka det. Han såg till att regler följdes, det gick aldrig att komma undan.

— Jag fattade aldrig hur han orkade hålla koll på allt. Men jag tror att det var den noggrannheten som tog honom så långt. Kenny hade aldrig några mellandagar.

Andra lagkamrater vittnar om att Kenny Jönsson ständigt bedrev en kamp för rättvisa. Inte heller här lyckades någon komma undan.

— Skulle det samlas ihop pengar till något såg han till att alla betalade lika mycket. Och när vi sprang skulle alla springa lika långt. Den som inte gjorde det fick höra det genom båda öronen, säger Jakob Johansson.

Och tillägger:

— Han var en detaljernas mästare, han visste till exempel alltid exakt hur många klubbor han hade i materialrummet. Och han kom i tid, men aldrig för tidigt. Började träningen 14.00 klev Kenny ut på isen 13.59.57.

Hockeyspelare väljer olika vägar efter en sur förlust. Vissa trampar bort besvikelsen på en testcykel, andra sitter med en handduk över huvudet. Kenny Jönsson älgade ofta ut från omklädningsrummet med ilskan rykande ur öronen. Han skulle låsa in sig på gymmet och det fanns bara ett alternativ som journalist – att flytta på sig. En halvtimme senare kom han tillbaka, nedlugnad och redo att låta sig intervjuas. Jakob Johansson känner igen det och beskriver sin förre lagkamrat som en extrem känslomänniska.

— Efter vissa förluster var Kenny gråtfärdig, säger Jakob Johansson. Han tog det oerhört hårt och ofta tog han på sig hela skulden.

Jag frågar Mikael Gath om han har varit med om att bli utskälld av Kenny Jönsson. Han dröjer med svaret.

— Jag har sett honom arg, men aldrig arg på någon annan. När han var som mest förbannad satte han sig någonstans och stretchade. Jag har aldrig sett en människa stretcha så mycket.

Hockeystaden Ängelholm sörjer att hjältarnas hjälte har lagt skridskorna på hyllan vid 34 års ålder. Den vanligaste frågan som jag har fått i sommar är den här:

— Tror du att det finns någon liten chans att han gör comeback?

Jag har svarat att jag inte tror det, men också att Jönsson säger att kroppen mår bra och att det därmed bara borde fattas att suget kommer tillbaka. Lagkamraterna är inte alls lika hoppfulla.

— Ingen skulle bli gladare än jag, men att börja igen... det skulle Mr Principfast aldrig göra. Har han slutat så har han slutat. Jag tror inte att han skulle tillåta sig att bli sugen på en comeback, säger Mikael Gath.

Jakob Johansson är inne på samma spår.

— En del säger att han kan komma tillbaka i november och ändå spela OS. Men det är inte Kenny, han accepterar inte att göra något halvdant. Dessutom är han oerhört envis.

Efter hemkomsten från NHL julen 2004 gav Kenny Jönsson Rögle drygt fyra säsonger. Att han har varit med och format och präglat sin moderklubb ända in i märgen är solklart. Men vad händer nu? Kommer en Kenny-anda att leva kvar i omklädningsrummet?

— Ja, det tror jag, säger Jakob Johansson. Det här med noggrannhet är det många som har tagit till sig. Sak samma när det gäller att alla ska må bra och att alla är lika mycket värda.

Cristopher Nihlstorp säger att laget har accepterat och gått vidare.

— På ett sätt kan det vara bra att Kenny har slutat. Nu kan vi inte förlita oss på honom längre, nu måste fler kliva fram. Jag hoppas att vi kan sprida ut ansvaret och på så vis växa som grupp.

Chocken har lagt sig, en ny strategi har karvats fram och på torsdag kväll är det avfärd. Det blir en resa utan Den Store Skepparen, som har loggat ut och gått i hockeypension. Livet efter Kenny Jönsson börjar nu.

Daniel Rooth daniel.rooth@hd.se042-489 93 96