Rögle är som Anna Ankas poolskötare
Bildmaterial
Daniel Rooth. Måndag igen och jag antar att nationen tände en brasa och samlades kring Anna Anka och tv-apparaten. Förmodligen handlade det mer om glamour än vardag. Det gjorde det inte alls i Lindab Arena. Timrå vann skotten med 39–21, Rögle matchen med 3–2.
— Bra match… ditt svin, sa Timrås tränare Charles Berglund och log när Rögles målvakt Cristopher Nihlstorp gick förbi efteråt.
Det var en sådan kväll. Timrå var bättre från början till slut, skapade flest chanser och hade spelarna som bröt mönster (jag är smått chockad över hur otroligt bra 18-åringarna Anton Lander och Magnus Pääjärvi-Svensson är). Men Rögle har redan utvecklat en förmåga att bita sig fast i matcherna och till slut slingra sig loss – som en vinnare. Det beror dels på ett bra försvarsspel och dels på att båda målvakterna har öppnat säsongen strålande. I går var det Cristopher Nihlstorp som utstrålade pondus och som gav utespelarna chansen att vinna matchen.
Anna Anka har gift sig med en stenrik gubbe och kan numera luta sig tillbaka och knäppa med fingrarna när det ska hända grejer. De allra största elitserielagen kan göra detsamma ibland och kamma hem poäng de kanske inte förtjänar fullt ut. Rögle äger ingen sådan status, Rögle är snarare Anna Ankas poolskötare som måste slita sju dagar i veckan för att få ihop till hyran.
I lördags åkte laget till Linköping och knäppte med fingrarna, men ingenting hände. Rögle varken orkade eller trodde, Rögle hoppas mest att någon skulle titta förbi och hälla ner tre poäng från himlen.
Men det var ingen som gjorde det.
Det är möjligt att Rögle har en kreativ ådra, vi har i så fall inte sett mycket av den än. Gunnar Perssons pojkar skapade inte mycket mer än de tre målen i går och spelet i powerplay var lika taffligt som tidigare. Men en grönvit offervilja lyckades till slut övertala alla poäng att stanna i Ängelholm.
Vi såg det inte minst när Mathias Porseland hade bankat in 3-2 halvvägs in i tredje perioden och ledningen skulle försvaras. Det fanns skönhetsfel i hur arbetet utfördes, men alla inblandade slet för livet. Inte minst i boxplay där Jakob Johansson, Mattias Sjögren och den majestätiske Eric Beaudoin vände ut och in på sig själva. Jag ska heller inte heller glömma Baptiste Amar, en cool och pucksäker back som är ännu en mitt-i-prick-värvning av Roger Hansson.
Förra säsongen var allt nytt och kul och efter 55 matcher hade vi fortfarande inte upplevt några döda punkter. I går, i den sjätte omgången, kändes det redan som att lunken och vardagen knackade på. Det var glest på läktarna, klent publiktryck och hemmalaget var mil ifrån Anna Anka-flärd. Men träget arbete lönar sig bevisligen och Rögle är på väg att armbåga sig till en riktigt bra elitserieupptakt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus