Tack för allt, Lagerbäck och Larsson
Marjan Svab. Fotboll, politik och huruvida rätt låt vann Melodifestivalen. Går det att bli överens när det gäller vissa saker?
Och det var inte alltid vi var överens, men oavsett vad som hänt lyfter jag på kepsen för Lars Lagerbäck och Henrik Larsson.
Tack för god match och för att jag fick följa med på resan.
Den magiska Berlinfesten 2006, EM i Portugal (där fanns chansen till medalj), Argentinamatchen i Miyagi, 2–0-triumfen hemma mot Spanien.
Det kommer att radas upp stora lagerbäckska och larssonska landslagsögonblick de närmaste dagarna. Om vi ska börja med Lagerbäck är det ingen av stunderna på planen som är mitt bestående minne av förbundskaptenen. Och det är inte alls för att vara elak eller cynisk som jag påstår en sån sak.
Inför VM i Tyskland åkte jag till Råsunda för att intervjua förbundskaptenen. Jag hade bestämt mig för att samtalet skulle handla om annat än spelsystem, förhållandet till oss idioter i pressen och Zlatan. Det hela utvecklades i stället till ett timslång gott snack om Lagerbäcks band till hembygden, studentprotester, vardagen och värderingar som formar allas vår uppväxt.
Det var inte bara ett minnsevärt ögonblick utan då insåg jag även varför människan Lars Lagerbäck blivit den förbundskapten han var.
Det är i denna stund oväsentligt om huruvida Lagerbäck klamrade sig fast för länge vid sidlinjen. En enda gång ansåg jag att han borde kliva av och det var efter VM 2006. Efter det har jag avstått av en enkel anledning och det är att en människa inte anställer sig själv. Vem av oss tackar nej om man blir erbjuden ett drömjobb?
Historieskrivarna kommer som alltid ge olika bilder av Lars Lagerbäck. Här är min summerad på några rader. Resten får ni läsa om i självbiografin (den kommer väl?). Det hade varit oerhört intressant att få nedteckna den. Om inte annat för att Lagerbäck är själva gestalten för en speciell era i svensk fotboll. Tiden då ett kallt land i norr fick stå i centrum inte bara en gång utan fem.
Här kort biografisummering:
Kvalkung, underfundig torr humor (jodå, tro mig), kunnig, stark integritet, försiktig general, pragmatisk, old school, lärt sig bli världsvan men inte alltid bekväm i rollen, lutat sig mot svenska dygder som solidaritet, flit och hårt arbete, konservativ.
Ungefär så.
När den ene kaptenen tackat för sig var det knappast överraskande att även den andre gjorde samma sak. Då tänker jag inte på Roland Andersson.
Henrik Larsson har varit med så länge att han hunnit med Tommy Svensson, Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck som förbundskaptener. Jag är övertygad om att spelaren Henrik Larsson delvis formats av dessa herrar.
Vad gårdagens Henkebesked betyder för innehållet i karriärens sista kapitel står skrivet i stjärnorna. Det är inte så att jag här tänker komma med ett jätteavslöjande över alternativ. Ni kan dem själva.
Slutar helt. Fortsätter jaga det där SM-guldet. Gör en "Ljungberg" och drar med familjen till New York för att lira i amerikanska ligan och ha det skönt. Går tränarutbildning och tar ett svenskt lag eller hjälper sitt kära Celtic.
Min gissning är så god som er. Just nu tror jag inte Henrik Larsson vet själv vad som händer.
Bland mejlen som kom i går morse var det som vanligt. Majoriteten höll en besviken men sansad ton, en liten del av omdömena om Lars Lagerbäck klev långt över anständighetens gräns och några enstaka tyckte att Sveirge gjort riktigt bra ifrån sig men bara haft megaoflyt.
En väntad blandning alltså.
Nej, det var ingen godkänd insats mot Danmark eftersom fotboll på denna nivå till stora delar handlar om att modet att vinna måste vara större än rädslan att förlora. Den inställningen måste definitivt gälla i en nordisk cupfinal där en VM-biljett står på spel.
Men okej, detta är inte dagen då vi ska leta kvalsyndabockar, och en förbundskapten kommer alltid att fungera som en vattendelare. Och säkerligen kommer det hemma i sofforna eller vid bardisken ventileras om vem av Tommy Svensson och Lars Lagerbäck som ska räknas som vår främste kapten. För mig är det inget annat än en kul diskussion utan svar.
Hur gärna jag än hade sett ett annorlunda grepp från förbundets sida känns det inte realistiskt med en utländsk förbundskapten. Erik Hamrén är mitt namn om inte Jörgen Lennartsson vill. Sven-Göran Erikssons syn på spelet känns daterad plus att namnet skulle dra igång en mediacirkus.
Men alla dessa spekulationer om nya impulser får vila ytterligare tag.
Vad gäller Lars Lagerbäck och Henrik Larsson finns inte mycket mer att tillägga. Tack för allt.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus