Kaoset blev till ett svart guld
Säsongen började med att frustrerade dårar skrek offentligt om att de ville ha
kvar Rikard Norling som tränare. Det slutade med att "Mr AIK"
satte punkt för ett fantastiskt förvandlingsnummer.
Det handlade om att veta sin plats och inte göra det svårare än vad det var.
Daniel Tjernström och kollektivet AIK klarade av detta bättre än något annat
lag och fann svart guld.
Bildmaterial
AIK:s Daniel Tjernström.
Marjan Svab.
Poseidon-hymnen ekade mäktigare än någonsin, en leende
Tobias Hysén vände sig upp mot bengalhavet och banderollbudskapet "kör
så det ryker". Blicken från en sammanbiten svart ängel som Bojan
Djordjic hade kunnat genomborra betong.
Sveriges två största klubbar med de bästa klackarna i den hetaste av
klubbmatcher. Pang, boom, krasch – och så glömde AIK för första gången i år
varför man tagit sig till SM-finalen.
AIK och Göteborg har varit konsekvensens fanbärare under hela säsongen. De har
slaviskt följt var sin röd tråd i allt de företagit sig på ett sätt som inga
konkurrenter kunnat matcha. Det var det som gjorde att Göteborg såg till att
lägga ena handen på bucklan. Det var anledningen till att AIK gick ut till
paus och bestämde sig för att skulle de åka hem tomhänta skulle de
åtminstone göra det som det lag AIK varit hela säsongen. Tron på den egna
identiteten blev slutligen avgörande för att AIK lyckades med något som
inget annat lag lyckats med i Göteborgs borg – nämligen att vinna en
fotbollsmatch.
Det om något visar varför AIK är värdiga mästare.
En seger för Blåvitt hade varit värt ett bragdguld
med tanke på förutsättningarna – 3 182 tunga skador samt
spelarförsäljningar. AIK:s SM-guld är på sitt sätt en bragd eftersom
organisationen länge var begravd i en sörja av interna maktstrider och
allmänt kaos.
Ur detta har det skapats ett tydligt arbetssätt där alla från vaktmästaren
till tränaren Mikael Stahre och utländska importer vet och köpt sina roller.
Ett AIK som mår dåligt kan åka ner i superettan, ett välmående AIK har visat
vad man är kapabelt till. Det finns inga mellanlägen i Sveriges största
klubb.
Och det är ingen sensationell slutsats att AIK och Göteborg, tillsammans med
Kalmar, Elfsborg och kanske Malmö, kommer pekas ut som guldfavoriter både
vid den allsvenska upptaktsträffen i vår och många år framöver.
I en annan del av Sverige, och i skymundan av festen på
Ullevi, spelade två lag av var sin misslyckad säsong.
HIF vann bara två matcher efter att man övertog serieledningen i omgång 17 och
målsättningen, en topp 4-placering, har missats med bred marginal. Det är en
klen tröst att HIF spelade in tio poäng mot AIK och Göteborg. Istället är
det ett rejält stukat HIF som går till vintervila, och ansvariga har ett
styvt jobb framför sig att reda ut hur det ska gå till att minska glappet
till klubbarna i toppen. För där hör dagens HIF tyvärr inte hemma för
tillfället.
Så fick vi i allra sista stund uppleva en riktig och viktig gyllene injektion i en annars från och till fickljummen allsvenska. Kolumnen har hållit sin egen Fotbollsgala och här är resultatet:
Årets målvakt: Daniel Örlund, AIK.
Backlinje: Markus Jonsson, AIK – Jos Hooiveld, AIK – Michael Almebäck, Örebro – Ricardinho, Malmö.
Mittfält: Michael Görlitz, Hamlstad – Gustav Svensson, Göteborg – Jorge Ortiz, AIK – Emir Bajrami, Elfsborg.
Anfall: Tobias Hysén, Göteborg, Wanderson, Gais.
Tränare: Peter Gerhardsson, Häcken.
Sportchef: Håkan Mild, Göteborg.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus