Skywalker på väg mot stora lyftet

Basket Publicerad 21 december 2009 kl. 08:05 Uppdaterad 21 december 2009 kl. 08:14
  •  Britt Mari Olsson

Pappa och mamma drömde att han skulle bli en stor basketstjärna. I stället blev det fotboll – till att börja med.

Han föddes för drygt 18 år sedan. Någon dag efter födseln kunde man på familjesidan i Helsingborgs Dagblad under födda läsa: Martin Skywalker Fastberg.

Skywalker, det var Kenny Walker det. Den 203 centimeter långe amerikanen spelade i slutet av 80-och början på 90-talet för New York Knicks och vann NBA:s dunktävling.

— Mamma och pappa ville väl att jag skulle bli en ny Skywalker, säger Martin.

Men riktigt så blev det inte.

— Jag började spela fotboll, säger Martin.

Kanske inte så konstigit. Fram till han var sju år bodde han i Ödåkra.

— Och där fanns varken hall eller basketklubb. Därför blev det fotboll, säger Martin.

När Martin var sju flyttade familjen till Maria Park i Helsingborg och då blev det basket för första gången

— Pappa Jörgen såg snabbt till så att det blev ett 7-årslag i dåvarande Helsingborgs Basket och ordnade tider åt oss i Slottsvångsskolans gymnastiksal. Jag var en av de förstas i laget med pappa som tränare, minns Martin.

Men fotbollen kunde han inte släppa helt. Det blev spel i HIF.

— Men till slut tröttnade jag på fotboll. Jag fick spela mittback och fick därmed sällan göra mål. Det var ju det jag ville och då var det inte så kul, säger Martin.

Till att börja med hade han det trögt som basketspelare.

— Jag hade svårt att ta en ordinarie plats i laget, säger Martin.

Men på senare år har det lossnat rejält. Martin är bofast i HBBK:s förstauppställning och tidigare i år fick han göra landslagsdebut. Han blev uttagen i U 18-landslaget, som skulle kvala in till EM:s A-grupp. Men något kvalspel blev det aldrig för Martin.

I samband med att träningsläger spelades det volleyboll.

— Jag är en riktig tävlingsmänniska och även om volleybollmatchen mest var på skoj ville jag inte vara med i det förlorande laget. Därför försökte jag göra allt för att rädda en omöjlig boll, säger Martin.

Det gick inte bättre än att han landade på ryggen och skadade sig illa. Ryggkotorna klarade sig dock, även om det misstänktes en mindre spricka i en av dem. Men musklerna runtom svullnade rejält. Spel i EM-kvalet var inte att tänka på.

— Visst var det jobbigt, allrahelst som det var en "onödig" skada, säger Martin.

Men nu blickar han åter mot landslaget, den här gången mot det för U 20.

— Men det blir svårt att komma med i det redan nästa år, eftersom det finns alltför många spelare som är ett år äldre än jag och bättre. Så det blir svårt att komma med redan nästa år, även om jag ska göra vad jag kan. 2011 räknar jag dock med att ha stora chanser att komma med, säger Martin.

Han har sedan han började med basket haft pappa Jörgen, mest känd som Spagge, som tränare.

Det tycker han harinneburit både för-och nackdelar.

— Fördelen är naturligtvis att jag och pappa känner varandra så väl. Nackdelen är att jag ibland känner att jag måste prestera mer än de andra, alltför att de inte ska tro att pappa tar ut mig bara för att jag är hans son. Det händer att han skäller ut mig mer än någon annan i laget, säger Martin.

Sedan fem terminer tillbaka pluggar han på Idrottsgymnasiet på Filbornaskolan. Där blir det tre förmiddagspass om vardera två timmar i veckan på skoltid.

Och vem som är tränare? Spagge, naturligtvis...

Det blir mycket basket i familjen Fastberg. Pappa har ett förflutet som aktiv i Helsingborgs Basket och Åstorp och lillebror Johan spelar då och då i HBBK i div 2.

Mamma Camilla har också spelat basket.

— Men det var för rätt många år sedan. Numera sköter hon mycket av det administrativa runt klubben, säger Martin.

Hans flickvän är Ulrik Ludwig och hon spelar i HBBK:s div 2-lag.

— Jag missar aldrig några av hennes matcher och hon inte några av mina, säger Martin.

Förutom att ta en plats i U 20-landslaget nästa år ser han gärna att han kan vara med och spela upp Helsingborgs Basketbollklubb i div 1. Ett steg är redan tagit. HBBK är klart för spel i div 2 Götaland efter nyår. De två bästa i denna 6-lagsserie får kvala mot de två sämsta lagen i div 1 om två platser i ettan nästa säsong.

— Jag tycker vi har stora chanser att bli ett av de två lagen, säger Martin.

Skulle det bli så är han medveten om det blir tufft i ettan.

Han har varit i Sporthallen i Lerberget några gånger i höst och sett obesegrade serieledaren Höganäs Basket i aktion.

— Bara att konstatera att med det lag vi har i dag hade vi inte haft en chans mot Höganäs, säger Martin.

Walle Holmberg

Textförstoring

Dela

Började med fotboll

Namn: Martin Fastberg.

Ålder: 24 augusti 1991

Familj: Mamma Camilla, pappa Jörgen, lillebror Johan och flickvännen Ulrika.

Bor i: Radhus i Helsingborg.

Uppväxt : Helsingborg.

Hobby: Umgås med kompisar och min flickvän.

Läser: Dan Brown.

Lyssnar på: All musik, utom hårdrock och dansband.

Goda egenskaper: Positiv och glad.

Sämre egenskaper: Lättirriterad och stundtals för stort kontrollbehov.

Ringsignal på mobilen: Telias vanliga.

Barndomsidol: Kobe Bryant och Jens Stålhandske.

Idrottsbakgrund: Började med fotboll. Sedan blev det basket.

Idrotter: Basket, fotboll och Innebandy.

På väg mot: Svenska U 21-landslaget och med Helsingborgs Basketbollklubb till div 1.

Kommentarer

Sport

Huvudnyheter

STÄNG X