Nostalgisk bandymatch i Sjöalt
Nostalgin flödar och bygden vaknar till liv när Sjöalt spelar en hemmamatch på naturis. För första gången på 13 år.
Bildmaterial
Robin Leandersson gjorde sin första match för säsongen.
I det något provisoriska omklädningsrummet, som är fullt av loppissaker, återhämtar sig Sjöaltsspelarna i paus med varm saft.
En mer gnistrande vinterdag kunde inte Sjöalt ha önskat sig till den efterlängtade hemmamatchen.
Hemmaplansproblem
Sjöalt har denna säsong inte haft råd att driva den konstfrysta banan vid Kungsbygget. Därför har hemmaplan fått bli Oskarström. Fram till söndagen. Nu kommer även onsdagens match att spelas på naturis i Sjöalt, tack vare den kalla vintern.
Bandy. Snön gnistrar och knarrar under skorna. Solen lyser ovanför trädtopparna och ger lite välbehövlig värme till minusgraderna. Den sällsynt ihängande vintern har lett till bandyfest i Sjöalt. För första gången på 13 år kan laget spela en hemmamatch på naturis.
— Det känns konstigt, men skönt. Jag trodde inte att det skulle bli fler matcher här, säger spelaren Andreas Johansson.
Han var med även förra gången det spelades match på Sjöalts landisbana - 1997. Och han trivs med att vara tillbaka.
— Det är en härlig inramning med mycket publik, trots att det bestämdes med kort varsel.
Jo, anhängarna har hittat till isen. Längs sargkanten står ett hundratal
påpälsade supportrar och känner nostalgin flöda.
— Jag är nästan född på bandybanan och har varit med och byggt upp den här. Det känns som att vi har väntat en evig tid på att det skulle spelas bandy här igen, säger Lars Sjunnesson.
Han har den obligatoriska termosen med sig, innehållande, i alla fall enligt
honom själv, varm choklad.
Sex minuter in i matchen gör Patrik Olausson det första målet under 2000-talet på banan. Applåderna värmer publikens frusna fingrar. Men det har varit bättre tryck.
— Förr fanns det en hejarklack, men den har dött ut. Fast det är kul att de spelar här, här har jag åkt mycket skridskor när jag var liten.
Catharina Johansson drömmer sig tillbaka till forna tider. Tidigare hade hon halva släkten i laget, nu är det knappt någon kvar. Ändå står hon i snön och hejar.
— Jag tycker det är kul att kolla på bandy. Det händer ju något hela tiden, säger Catharina.
Hamburgarna på grillen börjar få färg. Patrik Olausson har hunnit bli
tvåmålsskytt, men även Slottshov har nätat.
Plötsligt kommer hemmaspelaren Joakim Bragée ut mot avbytarbänken med blodet rinnande längs ansiktet.
— Jag stod i vägen och fick en klubba här, säger han och pekar under ögat.
Man tejpar ihop såret och med en ispåse mot kinden berättar den före detta
allsvenske spelaren:
— Jag har aldrig spelat seriematch på naturis innan. Konstfrusen är lite jämnare, men jag tycker att bollen glider bra här. Och så är det ju kultur.
Domaren blåser för paus och lagen travar in i klubbhuset. Sjöalt samlas i en
ring framför den öppna spisen, dricker varm saft ur plastmuggar och går
igenom taktiken.
— Vi måste åka mer skridskor och inte slå en massa långa lyror. Nu går vi ut och har skitkul, säger tränaren Morgan Karlsson.
Det var han som kom med idén om att spela här.
— Jo, jag ringde några samtal, men sen är det många andra som har hjälpt till och gjort detta möjligt. Det finns så mycket hjärta här och detta betyder oerhört mycket för bygden, säger Morgan.
Isen är sopad, sprickorna har fyllts igen och andra halvlek börjar. Den
innehåller lika många mål som den första och slutresultatet i den historiska
matchen slutar 3–3.
— Detta var nostalgi och kult. Och på onsdag hoppas vi på en tredubbel publiksiffra, säger Morgan och längtar redan till nästa match på naturis.
Sjöalts bandy är hemma igen.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus