Tack för en god match, Sten-Inge!

Marjan Svab. Flippar, floppar, fåfängt. Fredinstyret i koncentrerad form.

Vad föreningen HIF behöver? En kraft som förenar en splittrad klubb.

Målvakten Daniel Andersson kan tänka sig skriva om de senaste åren i HIF. Jag tror det hade blivit en bra bok om han hade fått Sten-Inge Fredin som medförfattare. Åtminstone jag hade velat läsa målande detaljer och historier om hur en klubb som ingått äktenskap med Kaos trots allt överlevt och även lyckats nå hyggliga framgångar på planen.

Jag pratade länge med en före detta HIF-ordförande i tisdags. Vi har gått några hårda ronder i ringen men det har aldrig känts platt och trist. Sten-Inge Fredin inledde med att berätta att himlen på Kanarieöarna var vykortsblå och att det värmde gott i solstolen. Framför allt lät han lättad, och efteråt strök jag under två citat i anteckningsblocket.

Det sägs att det är en schism rörande den ekonomiska inriktningen och diskussionen kring graden av risktagande som ledde fram till Fredins beslut, men det krävs ingen större slutledningsförmåga för att förstå att det ligger mer bakom avhoppet. Men oavsett vad som hänt och vilka misstag som begåtts under Fredineran – vissa tavlor har i sanning varit hårresande – befinner sig HIF fortfarande i ett sportsligt och ekonomiskt ganska risigt skick. I ärlighetens namn är denna verklighet till stora delar resultat av tidigare misskötsel, och det verkar dröja innan vi får facit på hur många år det tar för en svensk klubb att på vanlig väg komma helt på fötter efter att en styrelse fått ärva ett skuldberg på nära 60 millar.

Innan vi lade på ställde jag den givna slutfrågan om hur Fredin ser på HIF:s framtid. Det var den enda gången det uppstod en konstpaus innan han sa:

— HIF som klubb måste ha en framtid.

Det är möjligt att jag är för mycket kremlolog här men jag hajar till vid MÅSTE. Är det ett omedvetet eller medvetet vägt ordval, och vilka signaler skickar svaret om sakers tillstånd?

Det andra jag fastnade lite extra för när jag lyssnade till Fredin var att han i princip anser att en klubb bör drivas av en föreningsstyrelse istället för en renodlad företagsstyrelse. Det är en viktig diskussion som framtidens HIF måste lyfta upp på bordet, och nu är jag så funtad att jag anser att det ena inte behöver utesluta det andra, och att det således går att mixa olika saker och tänk. Elfsborg är ett exempel på att det går att behålla föreningskänslan och samtidigt driva verksamheten utifrån affärsmässiga och kommersiella principer.

Folkhemsallsvenskan befinner sig mitt i en strukturomvandling där business möter, och förväntas samsas, med gamla traditioner och strukturer. Detta samtidigt som produkten har drabbats av en tillbakagång på flera plan. Nuförtiden är det extra tydligt att fotboll på högsta nivå i det flesta fall handlar om högt risktagande och osäkra prognoser, och ibland känns det som att chansen till avkastning är större i ett pyramidspel.

Själv skulle jag aldrig få för mig att sätta mig i en katapultstol som ett ordförandeskap i så kallade profilerade elitklubbar många gånger innebär, men eftersom "Ni journalister som vet bäst borde bli förbundskapten/tränare/ordförande"-gruppen av män (alltid bara män) direkt hörde av sig efter Fredins avhopp kan jag lika gärna leka ny HIF-bas. Så här är några råd i all enkelhet till efterträdaren.

#Hitta trygghet och identitet i faktumet att HIF verkar i en småstad. Det finns en styrka i att måna om den lokala förankringen och anta den lilla men tuffa utmanarens perspektiv istället för det ständiga hybrisfebrandet om storklubb och storhetstid.

#Injicera förtroende i organisationen. Det finns överhuvudtaget ingen anledning att belasta en tuff budget med att anställa folk om man i slutändan ändå inte litar på att brickorna kan sköta jobbet.

#Varför enbart liera sig med en HIF-gruppering och exkludera majoriteten av fansen? Klubben behöver en samlande kraft som har förmågan att ingjuta optimism och prata med gammal som ung. Alla ska med.

Jag kan förstå att de flesta supportrar helst ser att styrelsemedlemmar håller en låg profil och jobbar efter mottot "verka och agera utan att synas". Som del av presspacket är jag av naturliga skäl av motsatt uppfattning. Föreställningen hade inte varit hälften så underhållande utan figurer som Sten-Inge Fredin och Bengt Madsen i persongalleriet.

Och det finns en logisk förklaring till att vissa av dessa gubbar tar mer plats än andra på den allsvenska scenen. Tänk att du är en driftig företagare men din gärning går den stora massan obemärkt förbi. En dag tackar du ja till att ta hand om en verksamhet med offentlighetens ljus på sig och plötsligt börjar tidningar, tv och radio höra av sig för att höra just din åsikt om ditten och datten. Istället för en grå kontorsvärld öppnar sig en annan, och den berusningen och situationen är inte helt enkel att förhålla sig till.

Sten-Inge Fredin blev en nödvändig fallskärm som ett HIF i fritt fall behövde den gången, men det är som bekant alltid svårt att känna av och inse när det är dags att hänga in ordförandekavajen i garderoben. Med det sagt lyfter jag på kepsen och tackar för god match, och ser fram emot självbiografin Att vänja sig vid snålblåsten på Olympia.

För HIF är det dags att vända blad och börja skriva på ett nytt kapitel.

Marjan Svab marjan.svab@hd.se042-489 90 35