Lagen mår bra – med rätt val
"Det märks att tränarvalen får Landskrona och Ängelholm att må bra".
Bildmaterial
Marjan Svab.
Marjan Svab. Den ene drar till sig all uppmärksamhet, den andre gör ett jobb som bör uppmärksammas mer.
Det märks att tränarvalen får Landskrona och Ängelholm att må bra.
Aktuellts sändningar brukar då och då innehålla tipsnoteringar om kommande händelser. När vi i den sinnesjuka kylan traskade bort till planen berättade TT-Bosse och Bladet-Mattias att i fredags påminde Aktuellts programledare bland annat om en träningsmatch i Ängelholm. Anledningen var förstås Henrik Larssons debut som tränare i matchsammanhang.
Jag hade förstått om Sportnytt hade påpekat det men hur ofta nämns en februarimatch mellan två klubbar i näst högsta serien i ett av Sveriges största nyhetsprogram?
Och detta är min poäng. Effekten av att Henrik Larsson drar på sig rampljuset ska inte underskattas. BoIS-trupp är i dagsläget lite tunn med frågetecken för kvaliteten på några positioner. Att Henrik Larsson frontar detta BoIS flyttar fokus och en press från spelarna som kan gnugga på i lugn och ro.
Jag kan vara rätt dum många gånger men inte så dum att jag gör en jämförelse, men ni som kan er José Mourinho vet också att det psykologiska greppet där en tränare likt en general alltid ställer sig framför sina spelare är en av de viktigaste sakerna som Mourinhonismen lär ut.
Mourinho har för vana att gå först i ledet vare sig hans lag ska gå genom en flygplats eller lobbyn på ett hotell. Han går matcher med media dygnet runt, pekar finger åt andra managers och spelare, ifrågasätter motståndarnas taktik och sätter tryck på domare. Mourinho ser till att alla pistolpipor riktas mot honom om det kan hjälpa till att lyfta bort press från hans spelares axlar.
Ni som följer denna kolumn vet också att den hyser en stor beundran för Roar Hansen. En rasande skicklig tränare som kanske inte fått den kredd han förtjänar. Efter en segdragen förhandling i vintras, med en massa jidder hit och dit, förlängde Roar Hansen till slut sitt kontrakt. Det ska ÄFF vara väldig, väldigt nöjt med.
Om HIF tycker att managerposten är en svensk nyhet så är det precis vad Hansen varit ända sedan han kom till ÄFF. Han har parallellt med tränarsysslan skött det mesta vad gäller scouting och att knyta till sig nyförvärv. Klubben har tack vare Roar Hansen haft det som BoIS saknat de senaste säsongerna. ÄFF har nått dit man gjort tack vare att man haft kontinuitet – all idrotts heliga Graal – som ledstjärna.
Laget är numera så tryggt i 4-4-2-systemet att det även ges utrymme för att laborera med olika kombinationer. Mot BoIS testades både 4-1-4-1 och 4-4-1-1. I målvakten Daniel Andersson, och backlinjen han hade framför sig i går, har ÄFF en ryggrad som faktiskt håller allsvensk klass. Björn Westerblad är en väldigt smart spelare som kan bryta mönster och förhoppningsvis slipper han fjolårets skadeelände.
Knuten att lösa för tränare Hansen blir att någonstans finna sålde skyttekungen Mattias Adelstams 19 mål. Jag tycker mig märka att Hansen vill fördela målen på fler par fötter.
Henrik Larsson har föga överraskande valt att inleda sin tränarbana med att bygga sitt lag utifrån en offensiv 4-3-3-uppställning där ett högt kollektivt presspel är nyckeln till framgång. Det känns intressant och lär bli bättre när spelarna så småningom blir bekvämare i sina roller.
Det var visserligen den första träningsmatchen för både BoIS och ÄFF, men det sköna var att lagen verkligen försökte rulla boll. Jag kunde räkna de meningslösa långbollarna på ena handens fingrar. De få gånger som spelare skickade i väg en ogenomtänkt och omotiverad luftmissil fick de också höra det av herrarna Larsson och Hansen.
När jag vandrade tillbaka till parkeringen var det också med känslan att detta var en 0–0-historia som trots arktisk kyla värmde lite smått sådär.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus