Snyggast och bäst – till slut
Fotbolls-VM 2010
Fotbolls-VM är över för den här gången. Spanien tog sitt första VM-guld efter
seger mot Holland i finalen. Läs allt om mästerskapet i Sydafrika här.
Marjan Svab. Sanslöst smutsigt, stökigt och svinigt. Det var ett finalkrig som länge, länge gav oss en hel del utom en anständig fotbollsmatch.
Till slut lyckades skönheten brotta sig ur högen. Festfixaren Andrés In(f)iesta såg till att i natt förenades landsmän i Madrid, Barcelona och Sevilla under en rödgul sjunde himmel.
Vet ni vad det bästa är?
Att Spanien kan göra om tricket igen, igen och igen.
Det började med en attack mot skulptören Silvio Gazzanigas troféskapelse. Fortsatte med att Arjen Robben och Mark van Bommel sjöng hjärtat ur kroppen under nationalsången. Dessförinnan hade Giovanni van Bronckhorst gett Carles Puyol en jättekram i spelartunneln. Sedan stoppades gentlemannagesterna undan för gott.
Ingen zidansk chippstraff eller skalle eller några andra oförutsedda händelser som kunde ha bidragit till att forma ett episkt drama. Men som alltid, och det ligger i en VM-finals natur, har man rätt att förvänta sig en intressant match. Jag var alltså beredd på att det kanske inte skulle bli en storslagen final, jag var däremot överraskad över att det redan efter en kvart kändes som en match mellan Kumla och Hall.
Missförstå mig inte. Jag har verkligen inga problem med att lag uppnår sin målsättning genom att spela aggressivt, disciplinerat, betonghårt och efter sina resurser. På så vis har Holland imponerat och i högsta grad bidragit till att göra världens största idrottsshow till vad den är.
Men detta?
Efter två minuter hade Pedro, Iniesta, Ramos och Busquets fått känna på holländska dobbar och armbågar. Häromdagen uttryckte Howard Webbs fru sin förvåning över att han kunde ha kontroll på 22 fotbollsspelare när han inte hade koll på sina barn. Mannen som hade kunnat hindra vansinnet från att eskalera gjorde misstaget att han till varje pris inte ville gå till historien som domaren som haft en avgörande inverkan på en final. Webbs inställning var att lagen skulle få göra upp till varje pris.
Mark van Bommel slaktade hälsenorna på Iniesta. Borde ha gett rött kort. Nigel de Jong placerade en Kung Fu-spark i bröstet på Xabi Alonso. Definitivt rött. Finalrekordet stannade vid fjorton varningar och en utvisning.
Inledningsvis klarade ett chockat Spanien inte av att hantera kriget som Holland bjöd in till.
Vi hade kunnat höra med en människa som aldrig sett en match i hela sitt liv, alternativt en bläckfisk (jaha, det sistnämnda gjordes på riktigt), och tipsen före VM hade i nio av tio fall gått till Spanien. Den sortens favoritskap är inte alltid lätt att hantera.
Men någonstans i krutröken fanns även ett taktikmanus att förhålla sig till. Spanien hittade efter många om och men "tiqui taca"-tråden, Holland följde sin matchplan till punkt och pricka. Oranje stod högt med sin backlinje och det gick knappt att få in ett cigarettfilter mellan lagdelarna. Xaviniesta har nog aldrig ägt så lite boll som i första halvlek.
Innan elegansen äntligen fick slå ut i full blom i EM 2008 hade spanska spelare blivit frustrerade, skakade och stressade i försöken att hitta ut från en trafikstockning likt den i går. Spaniens tidigare generationer besatt i grund och botten samma vilja och kompetens att metodiskt styra rytmen i en match, skillnaden är att dagens spelare har adderat självförtroende och tro på sitt eget som gör att man inte behöver rätta sig efter någon annan eller något annat. Spaniens väg till världsherravälde mötte ett brutaltufft sista hinder i Holland, men kapten Casillas och de andra klarade av även det just för att laget är fyllt med spelare som vet vad som krävs för att vinna och vet hur det är att vinna La Liga, Champions League och stora mästerskap.
Efter Spaniens EM-titel noterade denna spalt att "Det känns som att flera av spelarna varit med hur länge som helst men deras ålder avslöjar något helt annat, och jag är övertygad om att detta spanska lag har alla möjligheter att nå fler stora finaler".
Den slutsatsen gäller fortfarande i allra högsta grad. I gårdagens startelva är det bra Xavi Hernández, Carles Puyol (äldst med sina 32 år) och Joan Capdevila som passerat 30-strecket.
Fram till i går hade laget vunnit 14 raka tävlingsmatcher och spelat 25 utan att förlora. Nu tvingades Holland, för tredje gången i VM-historien, tömma finalkalkens bittra innehåll. Den holländare jag verkligen hade unnat ett fint slut på karriären är Gio van Bronckhorst.
Med det sagt känns det även alltid vemodigt, redan före en final faktiskt, att det sista kapitlet i en mästerskapsberättelse är färdigskrivet. När det är dags för spalten att åter bege sig ner i gruvan i höst väntar helt andra sagor att berätta. I går satte Andrés Iniesta punkt för den finaste av dem, och ingenting blir sig likt i ett land som äntligen blivit världsmästare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus