En trimmad leksak som ska ge guld
Tjusningen är att se hur mekandet får resultat på tävlingsbanan. Emil Roth hoppas att hans konstruktion ska räcka ända till EM-guld i tractorpulling.
Tractorpulling. Inne i garaget står den. Den minutiöst planerade, utrustade och trimmade maskinen som ska ge byn Allarp ett EM-guld. Den röda färgen lyser, avgasrören blänker och alla slangar sitter på rätt plats. Upphovsmannen står stolt bredvid sin skapelse.
– Det är tjusningen med sporten, att man bygger och konstruerar själv och sen får se att det funkar. Att meka är den största biten med sporten.
Emil Roths ögon lyser när han berättar om hur han från en motor har byggt upp sitt tävlingsfordon med 2 000–2 500 hästkrafter. 4–5 september är det dags för den svenska mästaren att mäta krafterna med Europas bästa i hans klass, den minsta inom tractorpulling.
– På pappret finns det alla möjligheter att vinna EM, men sen är ju verkligheten något annat, säger Emil.
Hela familjen Roth är involverade i sporten. Pappa Hans var den som fastnade först när han följde med en lantbrukarkompis på en tävling. Det dröjde inte länge innan Emil hängde med.
– Jag måste ha tyckt det var roligt direkt, för jag ville alltid följa med far. Och sen när jag blev äldre började jag trimma mopeder och sånt, säger han med lite skamsen röst.
Nu är det dags för nästa generation Rooth att indoktrineras. Lilla Viktor ser nyfiket på pappas maskin.
– När vi är på tävlingar så har jag Viktor i bärsele och då brukar han hoppa upp och ner när de kör. Man märker att han tycker det är roligt, säger mamma Emma, som just nu har ett uppehåll från sitt tävlande.
Tractorpulling började med att bönderna vill testa vems traktor som var starkast. I dag är det nästan enbart bakdäcken som för tankarna till bondgårdar. Sporten går nu ut på att dra en släde som hela tiden ökar i vikt längs en 100 meter lång bana. De som klarar det går till final där släden väger mer. Det ekipage som klarar att dra den längst vinner.
– Det går att köra i 15–20 sekunder sen blir det för varmt. Det finns ingen kylare eftersom vi kör på metanol som kyler sig själv, säger Emil medan han pumpar i bränsle i tanken.
Han puttar ut den 950 kilo tunga maskinen ur garaget och sätter sig sen på plats under störtburen. Efter en kontroll av detaljerna hörs plötsligt ett öronbedövande dån. Man förstår att öronproppar eller -skydd är nästintill ett krav för tävlingspubliken.
– Det går inte att ge full gas direkt, då blir det obalans. Hur man kör beror helt och hållet på hur underlaget är. Banan är av fuktig lera så vi tävlar inte om det regnar, då blir det för gyttjigt, säger Emil när han har stängt av oväsendet.
Första helgen i september är det dags att starta maskinen igen och försöka ta hem EM-guldet i Hörby.
– Jag är alltid nervös på startlinjen, trots att jag har hållit på i tio år. Men det ska man väl vara.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus