Rögle hittade ett sätt att förlora
Oturen hånflinade, men Rögle klarade provet och gjorde det mesta rätt. Så onödigt då att leta upp ett annat sätt att förlora på. Låt oss prata om powerplay.
Bildmaterial
Daniel Josefsson.
Daniel Rooth. Rögle drog på sig fem utvisningar i andra perioden, Malmö bankade in två mål och vände 0–1 till 2–1. Jo, jag vet att Linus Klasen är rikets bäst betalde hockeyspelare och jag känner till att Tim Heed, Jesper Mattsson, Robert Carlsson och Tomas Kollar förmodligen också spelar utanför Rögles lönedivision, men de är handplockade för att göra mål i powerplay – och de gör det.
Rögles powerplay var för det mesta ett enda stort mörker förra säsongen och den bristen borde sportchef Roger Elvenes ha ringat in med sin fetaste rödpenna tidigt i våras. Spelskickliga centrar är både dyra och svåra att hitta, men Rögle har en med allsvenska mått rymlig värvarbörs och borde ha lagt mer krut på att få in en sådan. Powerplay handlar sällan om att nöta på träning och hitta rätt konstellationer, snarare om att puckskickliga spelare bildar ett kollektivt hot eftersom de ser öppningar som andra inte hinner uppfatta.
Rögle har förvisso tre skickliga powerplay-forwards skadade, men det ursäktar inte att laget har gjort ett mål i spel fem mot fyra – och släppt in fyra. Det är inte bara sämst i serien, det är ett facit att skämmas över.
När tredje perioden var 16.32 gammal och det stod 2–2 på tavlan serverade domaren Rögle ett sjunde och sista powerplay. Men i stället för att hamra i spiken i kistan borrade Rögle upp ett hål i botten och sjönk. Alexander Bartas 3–2-solonummer var en stor individuell prestation, men lika mycket var det Rögles spelare som slutligen hittade ett sätt att förlora på. Avgörandet hade ingenting med vilja att göra, det var kunnandet avgjorde till Malmös fördel.
Så. Nu är jag klar med kritiken.
Rögle kom till Skånederbyt med sex intjänade poäng av nio möjliga. Med tanke på den ständigt växande skadelistan – och att Rögle under dessa tre matcher befunnit sig i ledning i sammanlagt en minut och 14 sekunder – är det att betrakta som en otroligt bra utdelning. Känslan inför nedsläpp var att ett skadefritt Malmö kändes mer redo för ett derby. Rögle fick därför en önskestart när Malmös backar gick på fikarast och Emil Sandin på tredje försöket hamrade in 1–0 redan efter 2.50. Rögle lyfte och första perioden var lagets klart bästa den här säsongen.
1–0 blev 1–2 i andra perioden, men att Rögle är urstarkt i tredje perioden är lika känt som Malmös kvalitéer i powerplay. Hemmalaget levererade också ännu en mäktig forcering. Sean Curry (jag är inte tveksam längre, det här är en klasspelare), Kirill Starkov (riktigt bra) och Eric Himelfarb (en nivå bättre än förra säsongen) ledde de offensiva styrkorna och efter Simon Olssons 2–2-kvittering gick hemmalaget för ett segermål. Rögle gjorde det mesta rätt, alla tömde sig och ingen verkade ägna en tanke åt självömkan. Sten för sten staplades fint, men högen rasade ändå till slut och det kan Rögle bara klandra sig själv för.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus