Vinnarskallarna är guldreceptet
Svenska mästarna laddar om i solen. När man lever tätt in på laget så här länge, börjar man hitta små svar på vad som faktiskt bar hela vägen förra året.
Bildmaterial
Christoffer Andersson på tennisplanen.
Tomas Nilsson. Det är två månader kvar till allsvenskan börjar. HIF-truppen börjar så smått sätta sig. Men den viktigaste pusselbiten finns redan på plats. Gruppdynamiken.
En solid grupp där alla vill vinna och vinna tillsammans är viktigt.
Men gruppdynamik är färskvara.
Den goda sammanhållningen är egentligen ett arv från Bosse Nilssons första era i klubben i slutet av 1980-talet. På den tiden fanns det starka profiler som Urban Stoltz och Anders Jönsson med flera som tilläts ta ett stort ansvar. Vägen därifrån och fram till i dag har kantats av olika typer av ledarskap. Man kan tycka vad man vill om allt som varit, men inget ledarskap har varit så framgångsrikt som Conny Karlssons.
I dag heter profilerna Erik Edman, Mattias Lindström, Pär Hansson, Ardian Gashi, Christoffer Andersson… Listan kan egentligen göras hur lång som helst.
Men det betyder inte att den räcker hur långt som helst.
Jag pratade med lagkapten Pär Hansson om det i veckan.
– Den sammanhållning vi har skapades nog av Lindström, Edman, Christofer Andersson och det äldre gänget, hemvändare med hjärtat för klubben. Men vi ska också veta att de där killarna kommer att sluta en dag. Vad händer då?
Frågan är motiverad. Det är egentligen bara Pär Hansson av kulturbärarna som är under 30-strecket och vad händer den dagen han bestämmer sig för att pröva sina vingar utomlands?
Näste hemvändare lär bli Andreas Granqvist och det kommer ta ganska många år innan mittbacken från Påarp vänder blickarna mot Olympia igen.
Klubbdirektör Paul Myllenberg var inne på samma linje. Om några år finns inte de informella ledarna kvar i laget. Men då gäller det att behålla dem i och runt klubben.
Jag promenerade över en golfbana med Walid Atta och snacket kom snabbt in på det här med sammanhållningen. Nu kommer han visserligen från proffslivet i Kroatien.
– Där var det ju var man för en själv, men det som finns här tror jag är unikt.
Vad är det då det handlar om?
Jag tror att en stor del ligger i gruppens hat mot att förlora, men sedan använda energin i den vreden till något positivt.
Det är ingen som tar något oseriöst. En kvarts fotbollstennis med blå plastgubbar som nät utvecklas snabbt till fullt krig. Spelarna skriker på varandra, minsta lilla tveksamma boll diskuteras fram och tillbaka under högljudda former.
– Här springer man och gör övningar för att svetsa samman laget så blir det precis tvärtom, sa Per-Ola Ljung med ett skratt apropå ”slaget om plastgubbarna”.
Så fel han hade i det påståendet, och så rätt han vet att han gör, den gode Ljung.
Förra säsongen kritiserades tränare Conny Karlsson för att han inte gav tillräckligt mycket feedback.
Två saker verkar ha hänt under vintern. Karlsson är ännu mer aktiv på träningarna, tar spelare åt sidan och instruerar. Samtidigt har tränarstaben gett spelarna ännu mer eget ansvar. Det är spelarna som sköter delar av uppvärmningen och styr delar av träningen.
Det som blev till succé förra året vrids upp ett snäpp till här nere i Portugal. Varför skulle det inte kunna fungera ytterligare en säsong?
Sen är det upp till klubben att hitta nya ledare.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus