"Ibland behöver du en spark i baken"

Efter mer än 20 år i Rögles tjänst lämnade Roger Hansson i våras klubben. Nu berättar Roger om hur det kändes att inte få fortsätta och om att få sparken som huvudtränare efter fem veckor. "Självkänslan fick sig en rejäl smäll ", säger han.

En fredagskväll i april kom en pressrelease från Rögle BK som berättade att Roger Hansson lämnar klubben – en av klubbens största profiler genom tiderna ingick inte i elitserienykomlingens tränarstab till nästa säsong.

Roger valde att tyst och stilla gå ut genom bakdörren.

– Jag blev överraskad. Jag tyckte vi fått ihop en bra dynamik i ledarstaben där vi hittat våra roller och jag var sugen på att jobba vidare med laget i högsta serien, säger Roger.

– Men nu, sex veckor efter beskedet, så har jag landat och det känns bra. Ibland behöver man en spark i baken så man bryter sig ut ur trygghetszonen. Och jag fick erbjudande om att träna J20 i stället.

Vi träffar Roger Hansson hemma i villan i centrala Ängelholm. Under tiden han laddar kaffekokaren berättar han om tränarkursen han precis varit på och om hur det känns att inte ha ett jobb att gå till:

– Jag börjar bli rastlös och är sugen på en ny utmaning. Jag vill gärna jobba med människor.

Vi fortsätter ute på altanen på baksidan, taxen Hasse skäller halvhjärtat på några fåglar, 11-åriga katten Maja sitter på bordet och väntar på att det ska bli något över av frukostbullen. Det blir ett långt samtal om åren i Rögle där vi hann med debuten, de ensamma åren som sportchef och hur det är att sparka folk respektive att bli sparkad.

Han betonar:

– Jag vill inte att det här blir ett snyftreportage eller pajkastning. Jag älskar Rögle och jag hoppas det går bra och jag kan tänka mig att jobba i Rögle i framtiden.

Man skulle annars kunna tro att Hansson är bränd. För efter nio säsonger som en av klubbens främsta spelare samt tolv år i klubbens organisation på marknadsavdelningen, som sportchef och till sist tränare åkte han på ett par rejäla smällar den senaste säsongen som hade golvat de flesta.

Efter en skakig höststart tvingades huvudtränare Björn Hellkvist kliva av sitt jobb på grund av Parkinsons sjukdom. Efter en kort tid utan ansvarig tränare fick Roger frågan och tackade ja.

– Jag visste att jag inte var riktigt redo men kände att jag kunde växa in i det.

Det var ingen lätt situation när Roger tog över som ansvarig tränare. Spelarna var tagna av Hellkvists situation, Hellkvist var kvar som fystränare medan fans och sponsorer ropade efter Kenny Jönsson.

– Det var en komplex situation vi befann oss i, är det enda Roger säger.

Han fick inte mycket tid på sig – fem veckor senare blev han ersatt av J20-tränaren Dan Tangnes.

– Det var tufft, självkänslan fick sig en rejäl känga. Känslomässigt mådde jag sämre i höstas än när jag svalde tungan och höll på att dö nere i Tyskland.

I tyska ligan blev jag en gång tacklad så illa att jag svalde tungan och höll på att dö. Det kändes ändå bättre än det som hände mig i höstas, säger Roger nu.

Beslutet var omstritt och kostade även dåvarande sportchef Roger Elvenes jobbet.

– Jag har också sparkat tränare men de fick lite mer tid på sig än fem veckor, säger Roger och ler.

Roger återtog sin plats i den nya tränarkvartetten.

– Det tog några dagar men sen bet jag ihop och ville köra vidare. Jag tycker vi hittade våra roller och resultatet går inte att klaga på.

Att jobba i en förening som Rögle med den starka lokala förankring man har är på gott och ont.

– Vi betyder mycket för många. Det är kul att folk bryr sig. Fast du måste vara medveten om att du är Rögleit 24 timmar om dygnet. Det går inte att gå ut och köpa en liter mjölk i lugn och ro.

Som sportchef blev han både helgonförklarad och syndabock av supportrarna.

– Det är ett utsatt jobb att vara sportchef. Du är rätt så ensam i dina beslut även om jag alltid haft bra stöd i klubben. Men det är beslut som berör många: klubben, laget, sponsorer, supportrar och media.

– Jag har alltid gått på magkänsla. Några gånger gick jag mot min magkänsla, det blev fel.

Fyra säsonger pallade han – sen klev han av:

– Jag pallade inte mer. Och det är egentligen synd, för det tar tid att bli bra i det yrket. Du behöver rutin och skaffa ett kontaktnät som du kan lita på. Jag lät mig inte påverkas i mina beslut. Men får du 1 000 sms från en så kallad supporter under samma säsong där alla är negativa så bryter det ner dig till sist och du börjar tvivla.

Sista laget han satte ihop som sportchef var oerhört nära att studsa tillbaka till elitserien direkt och det är det laget som utgör stommen av det som gick upp i våras:

– Jo, något rätt har man väl gjort.

Han lämnar ett Rögle som står inför en intressant framtid. Klubben har växt, juniorsatsningen som han och Pelle Svensson satte igång för fyra år sedan, börjar bära frukt.

– På tränarkursen så träffar man mycket folk och det är kul att se att Rögle ligger långt framme och jag har varit en del i den processen. Det känns bra.

Vad han ska göra nu vet han ännu inte:

– Jag tror det är bra att jag prövar på något annat än ishockey. Sen är det möjligt att jag återvänder till idrotten igen om några år.

Det enda som gnager är att han fortfarande inte vet varför han inte fick fortsätta.

– Nej, den frågan är obesvarad. Jag hoppas jag var tydligare när jag satt och meddelade folk att de inte fick fortsätta.

Lasse Mauritzson
lasse.mauritzson@hd.se 0431-842 29