Philips första kom i helt rätt tid

Hans första mål i BoIS a-lag blev ett väldigt viktigt sådant. Philip Anderssons nick på övertid gav BoIS tre poäng mot Ljungskile.

Klockan hade tickat fram till 94:e minuten och alla de 2 322 i publiken hade ställt in sig på att matchen skulle sluta oavgjort. Då slog en ovan målskytt till.

– Det var första målet i Landskronas a-lag. Känns gött, säger matchvinnaren Philip Andersson.

Hans viktiga mål kom på en hörna från Fredrik Svanbäck.

– Han slår den på bortre, jag tar ett steg bakåt från försvaren och blir fri. Jag tror nicken touchar på någon Ljungskilespelaren innan den går in, berättar Philip om sitt 2–1-mål.

Det kunde dock ha blivit en helt annan kväll för 20-åringen. En betydligt tråkigare sådan.

– Jo, det kunde ju ha blivit straff och rött kort där. Då hade jag nog inte stått här nu.

Situationen han tänker på inträffade i den 75:e minuten. Philip berättar själv om händelsen när Kenny Pavey kom fri:

– Jag missbedömde förstaläget så han kunde slå den över mig. Jag ser att Ivo (Vazgec) först kommer ut, men sen backar igen och då tänkte jag att jag måste ta bollen.

Philip hann ifatt och tog hand om bollen. För bryskt menade bortalaget, men domaren friade.

Matchen blev historisk för Anderssons del, men den kommer inte bli ihågkommen som en av de mest välspelade. BoIS försökte rulla bollen längs marken, men lyckades inte komma igenom Ljungskiles försvar. Gästerna satsade mest på långbollar och hade faktiskt flest farliga lägen.

Det var också bohuslänningarna som tog ledningen i den 36:e minuten på ett snyggt volleyskott av Andreas Ljunggren-Eriksson.

BoIS replik lät dock inte vänta på sig. Endast 78 sekunder efter 0–1 kvitterade Fredrik Olsson efter att Fredrik Karlssons inlägg/misslyckade skott hade nått hans fot.

– En skitsnygg passning, haha. Det var väldigt viktigt att vi kvitterade så tidigt, säger Fredrik Olsson.

Något vidare måljubel blev det ändå inte från hans sida. I situationen skadade han nämligen sig.

– Jag fick lite ont i baksidan redan i början av matchen och när jag sträckte mig efter bollen vid målet drog det till i stödjebenet. Så det var klart att det var lite blandade känslor efter målet.

Fredrik byttes ut, men efteråt kunde man konstatera att det inte verkar vara en skada av den allvarligare sorten.

– Det är väl några små fibrer i muskeln som gått sönder gissar jag. De har känt på benet och förhoppningsvis kan jag vara tillbaka om några dagar.

Medan Fredrik lär bli målskytt ett antal gånger till i år, kan det ha varit den enda för Philip.

– Jag brukar snitta ett per säsong, men i Kristianstad i fjol gjorde jag faktiskt två, så man vet aldrig, säger Andersson.

Sara Johansson
sara.johansson@hd.se 0435-75 95 17