Viktig start på resan mot VM
Gäller att ta chansen att nämna Påarp, Högaborg och Landskrona BoIS i samma mening som EM och VM. Granen och Olsson x 2 gjorde inte bort sig i Kiev och förhoppningsvis ser vi dem igen i Brasilien.
Det började som en tafatt och lättsinnig version av Sällskapsresan och slutade med ett svenskt landslag som såg ut som ett gediget kvartsfinallag. Sverige lämnade EM-festen, men lastade in hopp och tro i planet som tog dem hem.
Sverige var på väg att göra sitt sämsta mästerskap i modern tid, men ett av EM:s absolut vackraste mål, en korrekt balanserad uppställning, samt en synkroniserad och klok försvarsinsats över hela planen, blev i stället ett viktigt avstamp inför ett tufft VM-kval.
Zlatan Ibrahimovic satte med sin fulländade konstvolley punkt för ett av sina bättre slutspel, och det är en nödvändighet att lagkaptenen känner sig motiverad att fortsätta i landslaget. Zlatan har i EM visat att han fortfarande, och i högsta grad, håller ”en hög nivå” för att använda ett av hans flitigt använda uttryck.
De som hävdar att landslaget är bättre utan Zlatan måste självklart få tycka det. Min övertygelse har alltid varit att Sverige inte har råd att spela utan de bästa spelarna. När Sverige ska bygga om och bygga nytt behövs Zlatan som en samlande kraft som hjälper Erik Hamrén att peka ut riktningen. Den sortens lagkapten och ledare som inte bara gör fantastiska mål utan på ett naturligt sätt är katalysator och gör sin omgivning bättre.
Frankrike hade all anledning att ösa på för fullt för att slippa ett ångestfyllt möte med Spanien, speciellt efter att Wayne Rooney gjort 1–0. Men medan Les Bleus var trögt, långsamt, och fantasilöst uppträdde svenska spelare som att de ville visa att det hade allt att bevisa, och att de lärt av misstagen.
Åter, Ukraina...varför, varför?
När vi avhandlat den taktiska premiärfloppen, rock´n´roll-matchen mot England och en stilig avslutning är det kanske på sin plats att ägna sig lite åt lokalpatriotism. Det är med gott samvete jag ger Granen och Olsson x 2 en dunk i ryggen.
Martin Olsson har fått sitt stora genombrott på den största internationella scenen. Erik Hamrén har hittat sin vänsterback, och ”högaborgaren” kan fundera över vilken klubb han vill spela för i höst medan han softar i hängmattan.
Påarps finest, Andreas Granqvist, kan snart få dela omklädningsrum med Zlatan i Milan, och kommer bilda mittlås i landslaget tillsammans med ”BoIS-aren” Jonas Olsson, om Olof Mellberg gör verklighet av sitt hot att sluta.
Det fanns fler svenska vinnare i går.
Från att ha varit utskrattad har halvsvensken Roy Hodgson vänt opinionen. Vilka hyllningar väntar om han tar detta mediokra England till semi? Och svenska turister i London behövde antagligen inte betala för groggen och pinten efter att Sverige sett till att England får möta Italien istället för Spanien i kvarten.
EM går vidare, ett äventyr som inte längre är Sveriges.
Kvar dröjer sig den retliga känslan av att ha blivit blåst på konfekten. Som att jubla när den rätta lottoraden rullar i tv, och polaren som skulle lämna in lappen ringer strax därpå och inleder med ett ”Oops...”.


