Nu är HIF sämst i klassen

HIF har gått från att vara allsvenskans bästa talang­utvecklare till sämst i klassen. ”Det är den krassa verkligheten”, säger sportchefen om raset som saknar svenskt motstycke under 2000-talet.

2008 var HIF Sveriges främsta klubb på att ta fram och framförallt låta egna talanger spela. När samma förening i fjol tog SM-guld var det helt utan egenproducerade ynglingar på plan.

När Sporten visar siffrorna som ­avslöjar talangraset nickar sportchef

Jesper Jansson igenkännande.

– En bra observation. Den här undersökningen är huvudet på spiken. Vi känner själva att vi måste hitta redskap för hur vi får fram egna spelare. Vi vet att det är olika kvalitet på olika kullar, men samtidigt får vi inte slå oss till ro med det, säger han.

När den egna talangfabriken inte ­levererar måste unga spelare värvas för att hålla maskineriet igång.

– Värvningarna av Emil Krafth (17), Jere Uronen (17) och till viss mån Loret Sadiku (20) är just därför. Vi har helt enkelt varit tvungna att göra konstgjord andning.

Ofta handlar en ungdomssatsning inte om en ädel tanke att lyfta fram traktens söner. Snarare om ekonomi.

– Det är något vi måste komma bort ifrån. Vi kan inte bara satsa på ung­domar när vi inte har råd med något annat. Det ska inte vara ekonomi som styr.

Jesper Jansson ger en förklaring till siffrorna under rekordåret 2008.

– Vi hade en väldigt stor trupp och bröt kontrakt med många spelare året innan. Joel Ekstrand debuterade borta mot PSV Eindhoven den säsongen. Ett bra bevis på hur framgångsrika vi var.

Han debuterade på grund av skador och inte för att ni ville lyfta fram en ung spelare.

– Det är sant. Därför måste vi finna en naturlig väg att slussa in spelarna.

Runt åtta miljoner kronor satsar HIF varje år på sin ungdomssida. Sett till vad klubben får ut av de satsade pengarna ekonomiskt i andra änden är frågan självklar:

Är det värt det?

– Det kostar alltid tre gånger mer att gå ut och hämta en spelare. Vi driver en ungdomsverksamhet för att de ska springa ut här, säger Jesper Jansson och pekar ut mot spelargången på Olympia.

Men det har inte kommit några.

– Nej, det är den krassa verkligheten.

Förändringar har gjorts i A-lagets tränarstab. Det är en del i det arbete som ska ge fler egna spelare chansen att springa in på Olympia.

– Mitt stora huvudbry är hur vi ska få talangerna att ta det sista steget. Alla sitter egentligen med samma fråga, men inte många har svaret.

Under ett studiebesök hos Sporting Lissabon tidigt i våras fick Jansson upp ögonen för att portugisiska klubbar ska få möjligheten att spela med ett andralag i seriepyramiden.

På det sättet kan, enligt Jansson, fler talanger slussas upp i A-laget samtidigt som de får nyttig seniorerfarenhet.

– Ska vi driva den frågan i Sverige? Eller vi kanske ska syssla mer med att låna ut spelare? Jag lägger oerhört mycket energi för att hitta lösningar. Vi måste rätta till de här siffrorna.

Jesper Jansson tittar i diagrammet och kurvan som slutar i noll talanger 2011.

– Den kolumnen får inte vara tom för att vi ska kunna få till hemvändare i framtiden. Samtidigt måste både vi och spelarna ha tålamod, säger Jesper Jansson.

Tomas Nilsson
tomas.nilsson@hd.se 042-489 90 34