hd.se
Magiskt Spanien
-
Scanpix
Orden räcker knappt till för att beskriva historiens bästa fotbollslandslag. Varsågoda och fyll i själva. …............................................... …..............................................
Mamma ska man alltid lyssna på. Efter Spaniens semifinalseger mot Portugal intervjuade en spansk radiokanal Carmen Casillas, Eva Silva, Paqui Ramos och Mari Iniesta.
Mamma Iniesta konstaterade en aning obekvämt att det var första gången hon pratade med så många mikrofoner runt sig. Mamma Silva berättade stolt att varje gång hon tittar på en bild av sin son står han lite vid sidan av, aldrig i centrum.
Henrik Larsson har fått ta emot en del snytingar från recensenter för sitt sätt att vara i EM-studion. Även när han spelade fick han försvara sin person. Han svarade alltid att han delade med sig av sig själv på planen, och det fick vara nog.
EM:s bäste, Andres Iniesta och David Silva är inte heller de stora och yviga gesternas män utanför planen. Men på...herregud.
Gissar att ni vid detta lag hört allt som rör vulgärdebatten som siktat in sig på Spaniens sätt att praktisera spelet. Jag har valt att inte säga för mycket av en anledning – jag fattar helt enkelt inte vad den handlar om.
Så här då:
Xavi till Iniesta vars instick till Fabregas skar genom Italiens vanligtvis kompakta back- och mittfältsblock. Fabregas joggade förbi Chiellini, och hittade pannan på 170 centimeter korta Silva.
Boom. 1–0. Jättetradigt. Verkligen.
Iker Casillas en 50 meterspass till mitten, följt av Xavis skalpellprecisa passning till maxlöpande vänsterbacken(!) Jordi Alba.
Boom. 2–0. Jättetradigt. Verkligen.
Trippelmästarna hade egentligen inte mycket kvar att bevisa, men det kändes som att Spanien en gång för alla ville täppa till truten på världens gnällkörer.
Den första kvarten lirade La Roja futsal (föreställ er upprullningar i Nyårssaluten) runt och inne i straffområdet hos det Italien som vuxit sig starkare för varje match och charmat brallorna av oss.
Italien var inte dåligt på något vis, och fortsatte sin djärva satsning men när Chiellini tvingades gå av, mästerregissören Andrea Pirlo blev bortplockad, Mario Balotelli inte var i närheten av de fyra finalmål han utlovat, och bollarna som hade behövt studsa stolpe in inte gjorde det blev summan av det hela enkel att räkna ut. Italien kommer hem som hjältar under alla omständigheter, men det var klasskillnad mellan finallagen.
10 av 14 EM-finaler har slutat med seger för det lag som gjort första målet. Jag tror inte det hade spelat någon roll om Italien fått ledningen.
De sista lagen och fansen lämnade EM sent i går kväll. Spelmässigt överträffade turneringen med lätthet VM i Sydafrika.
EM annars?
Polska arrangörer har ansträngt sig för att få människor att besöka landet igen, Ukraina har inte brytt sig om folk kommer tillbaka eller inte. Länderna har i övrigt väldigt lite gemensamt, och inget delat mästerskap under 2000-talet har varit någon jättesuccé. Helst av allt hade jag sett att Uefa använder ett rotationssystem och låter EM gå runt mellan Tyskland, England, Italien, Frankrike och Spanien.
Om två år får världens landslag inbjudningskort från Brasilien. Någonting säger mig att det kan bli ett ganska schysst fotbollsparty i Rio och på de andra ställena. Dit kommer ett gäng mästare som fortfarande sitter kvar på tronen och blickar ner på alla andra. Spanien har alla möjligheter att fortsätta skriva på sin alldeles egna och magiska historia.
Textförstoring
