McEnroe bakom Graffs jobb

Tennis Publicerad 20 juli 2012 kl. 04:00
  • Lars Graff är en av tre svenskar som är kvar i Swedish Open. Men när säsongen är över slutar Båstadbon med att döma tennis.Foto:  Göran Stenberg

Han är kustjägaren som sadlade om och valde att klättra upp i domarstolen. Vid årsskiftet klättrar Båstadbon Lars Graff ner efter fem OS och två Wimbledonfinaler.

Året är 1984 och det är semifinal i Stockholm Open mellan Anders Järryd och John McEnroe. Den amerikanska vildhjärnan kände sig orättvist behandlad av huvuddomaren Leif-Åke Nilsson och tog ut sin frustration på vattenflaskor och ishinkar. En bit ifrån satt den då 27-årige Lars Graff med en blandning av förtjusning och förfäran.

– Jag blev först chockad och undrade om man verkligen kunde bli så arg. Samtidigt blev jag fascinerad och gillade tanken på den utmaning som det skulle innebära att som domare hantera en sådan situation, säger han.

Orden forsar ur den nu 52-årige Graff när han berättar om sina 30 år i tennisens tjänst. Rösten är myndig och blicken bestämd. Tourspelarna har inget att vinna på att försöka köra arga leken med båstadbon.

Innan mitten av 80-talet var tennisdomare ofta en bisyssla för samhällets elit. McEnroes beteende i huvudstaden ledde till att ATP kände sig tvingade att införa professionella rättskipare för att kunna hantera liknande situationer.

– Man kan faktiskt säga att jag kan tacka McEnroe för mitt jobb…

Men det dröjde tio år innan han på heltid ägnade sig åt domarsysslan. Graff utbildade sig istället till kustjägare.

Vad har du för nytta av den bakgrunden som tennisdomare?

– Disciplin! Trots att man är hungrig, trött och skorna skaver så orkar man gå en extra mil och resa det där tältet. Sen har det militära hjälpt mig att ta svåra beslut på banan.

När han började sin professionella karriär i mitten av 90-talet var Sverige en stormakt i tennis. Ett faktum som inte direkt gynnade Graff. Då var det en hel drös svenskar som var framme i semifinal och final. Så framåt helgen fick han åka vidare till kvalet vid nästa veckas tävling. Men det har ändrat sig i takt med bristen på blågula toppspelare.

– Ja, de senaste 10 åren är det oftast bara jag som varit kvar på slutet…

Efter 7 000 matcher, två Wimbledonfinaler och fem olympiska spel, efter London, är det över vid årsskiftet. 200 resdagar om året till världens alla kontinenter ska förvandlas till ett mer stadgat familjeliv i Florida. Graff ska jobba på ATP:s huvudkontor med att se till att det finns domare på alla tävlingar och fortsätta utveckla sportens regelverk.

– Det känns bra än så länge. Det är dags att jag är hemma mer med familjen och det här arbetet känns inspirerande.

Men han ångrar inte för en sekund att han lämnade den militära banan.

– Tennis är mitt stora intresse. Trots resorna och en del utskällningar har det varit en förmån att få betalt för att ägna mig åt min hobby. Jag kan inte tänka mig ett bättre arbete.

Som ATP-domare har Graff strikta instruktioner att inte uttala sig om spelare eller kontroverser i matcherna. Nu när han går vidare i karriären finns planer på att avslöja smaskigheterna i en bok. Titeln planeras bli ”Best seat in the house”.

Känns ganska självklart.

Ulf Månsson
042-489 90 00

Textförstoring

Dela

Båstadtennisen

Temasida Båstadtennisen

Här samlar vi vår artiklar om tennisveckorna i Båstad 2013 - allt vi bevakar på och utanför tennisbanan.

Lars Graff

Gör: Tennisdomare.

Familj: Frun Madeleine, barnen Rebecca, 21, Fredrik, 20, Alexandra, 16.

Bor: I Båstad. Snart även Florida.

Graffs bästa minnen i domarstolen

1) Wimbledonfinalen 2009

– Det var Federer mot Roddick och schweizaren vann med 16–14 i femte set. En otrolig match! Att jag som svensk skulle få döma finalen i Wimbledon med den hierarki som finns var helt osannolikt.

2) Första ATP-finalen i Jakarta – 93

– När jag åkte dit visste jag inte riktigt var det låg. Turneringen spelades inomhus eftersom det var så varmt. Det var ett par hundra åskådare på plats och kändes som en svensk tävling i Sölvesborg… En speciell upplevelse.

 

3) Mastersfinal i Hannover -97

– Alex Corretja och Carlos Moya möttes oväntat i finalen. Alla trodde på en match mellan Agassi och Sampras. Det var 10 000 åskådare. Det speciella är att i Masters får bara de fyra bästa döma och jag fick göra finalen.

 

Läs mer

Kommentarer

Sport

Huvudnyheter