Tessans framgång hennes egen

Med tanke på att Therese Alshammar varit skadad den senaste månaden och missat fler träningspass än hon kunnat genomföra på ett planerat sätt så är hennes finalplats på 50 meter en stor bedrift med doft av bragd.

Förmodligen räcker inte hennes kapacitet till att ta medalj i dagens final, men insatsen visar hennes storhet som simmerska och idrottare.

Vissa skador gör mer ont än andra, både för den som drabbas och många andra. När det för en vecka sedan kom ut att Alshammar drabbats av diskbråck förstod både smärtan och besvikelsen.

På en dryg vecka har hon repat sig såpass att hon simmar en olympisk final. Vilket visar vilken fighter hon är.

Denna framgången och många andra i den långa karriären från mitten av 1990-talet har varit hennes egna.

Therese Alshammar har nämligen på många sätt gått sin egen väg och visat att den har varit rätt för henne. Vilket en sagolik karriär bevisar även om hon inte vinner något OS-guld.

Tessans finalplats är den svenska simtruppens mest positiva överraskning.

Att svensk simning har problem har verkligen kommit upp till ytan under OS.

De uteblivande framgångarna är en konsekvens av många märkliga beslut under flera år.

Man kanske inte är på bassängbotten, men det verkar som man inte bara saknar flyt utan även trampar vatten när andra simmar ifrån oss.

Ett större problem än att simmarna missat toppformen är att man måste hitta en ledning och en struktur som kan ge simmarna möjlighet att konkurerar på ett bättre sätt än vad man gjort i London.

Det finns ingen förbundskapten och övrig ledning för landslaget. Den som ska leda landslaget kommer nog inte att ha så mer än tre-fyra av årets OS-simmare att bygga på.

Sarah Sjöström kommer att vara simmerska i yppersta världsklass flera år framöver. Michelle Coleman och Martina Granström plus någon av bröstsimmerskorna kanske kan vara med i OS om fyra år, men i övrigt nog inte fler ur årets trupp.

Givetvis kommer det fram nya simmare, men frågan är hur många som hinner nå bra OS–nivå till Rio 2016. Risken finns att merparten av den generation simmare som skulle vara på topp om fyra år redan har givit upp sin satsning. I så fall får man gå långt ned i tonåren för att jobba med talanger mot OS 2020.

Det känns som svensk simning är långt efter.

Jan Andersson
jan.andersson@hd.se 042-489 90 32