Ni vill väl till festen i Brasilien?

"Ett skott, ett mål för Malmö", brukar det låta från läktarna när MFF spelar här. Vad som räddade ett landslag från en kvalfylld start på resan mot Rio? "Ett totalt misslyckat skott, ett slumpmål för Sverige".

Två bilder som illustrerade blågul frustration:

Efter 27 minuter nosade Johan Elmander på rött kort efter en vansinnig idiottackling på Sergey Ostapenko. Vid mittlinjen.

När domare Sergii Boiko från Ukraina blåste av första halvlek skickade en förbaskad Zlatan Ibrahimovic bollen högt över läktartaket på ena kortsidan. Kroppspråket sa precis allt.

VM i Brasilien. Det blir inte mycket större, och att det är enda chansen i karriären att få delta i detta magiska mästerskap borde vara bränsle nog för varenda spelare. Överallt. Även för en svensk.

Visst, tre poäng är tre poäng och det var inget annat att vänta, och det kan ses som styrka att vinna trots en svag prestation. Men det var knappast en enkel promenad genom (Kazak)stan fram till den där Lustiga felträffen.

Efter 25 minuter började publiken visa sitt missnöje, tio minuter senare hittade ett snett skottförsök från Mikael Lustig fram till Rasmus Elm och därefter kändes det som, tja en träningsmatch mot Kina på Olympia.

Kazakstan är ingen blåbärsnation likt San Marino. Men fotbollen i Kazakstan står stilla. Det flesta spelarna hör hemma i den inhemska ligan och internationellt rankas landslaget som ett av Europas fem sämsta. Sverige ska inte under ett enda ögonblick behöva uppträda ängsligt, på gränsen till fegt, i en sådan här match. Men det var precis vad många spelare gjorde.

Kazakstan kom till Malmö med en självklar matchplan. Stå lågt med laget, och se om det blev några smulor över framåt. Anatholy Bogdanov och Kairat Nourdauletov (försök rabbla namnet snabbt tio gånger) på det centrala mittfältet behövde bara stå rätt i positionerna och suga in svenska felpass, och resten av deras lagkamrater fick ingen anledning att känna sig speciellt stressade.

Och med tio minuter kvar var jag knappast ensam om att fundera i banor som – "bara Kazakstan vågar chansa lite så vette tusan om de inte kan få till något".

Varje tränare och spelare känner till manualen som beskriver hur det går till att låsa upp ett lågt och disciplinerat försvarsspel.

Högt bolltempo.

Samlat presspel.

Attityd i närkamperna.

Massvis av grislöpningar som drar isär motståndet på bredden och djupet.

Ett fungerande mittfält är ett måste i sammanhanget. Men Pontus Wernbloom känns knappast som motorn Pondus Wernbloom. Och Rasmus Elm såg lika tveksam ut som han gjort vid ett flertal tillfällen i landslaget trots målet.

Erik Hamrén anser att Anders Svensson inte platsar längre.

Vi tar det en gång till: Hamrén anser att den svenska mittfältare som har bäst passningsfot och har en förmåga som ingen annan att styra rytmen i matcher inte duger längre. Det har tydligen de senaste två månaderna efter EM visat.

För mig är Anders Svensson det givna valet bredvid en hel Kim Källström när Sverige exempelvis ställs mot Tyskland i Berlin.

Men först går färden till Färöarna. Eller om det är båtturen. För några år sedan hyrde Manchester City-fans en fisketrålare för att ta sig till en match mot Streymur. De hade säkert jäkligt kul på vägen.

Hur skojigt vi i Malmö hade? Kollegan från Kazakstan som satt på pressläktaren hade en stäppmössa på sig. Som en kräftskivehatt men i skinn. Den tyckte jag var fin och festlig.

Marjan Svab