Hemvändaren satte färg på OV

Succé direkt för OV:s stjärnvärvning, Mia Radermacher. "Jag får väl ge mig en svag fyra i betyg."

Med autografblocken i högsta hugg flockades tjejerna i flicklagen utanför hemmalagets omklädningsrum. Efter bekväma 27–20-segern i den allsvenska premiären skrev OV:s nr 4 så pennan glödde.

Det hade hemvändaren Mia Radermacher ingenting emot.

– Jag har varit riktigt nervös inför matchen med tanke på vilka förväntningar jag har på mig själv, och vilka förväntningar som finns på mig.

– Men det var otroligt kul att vara tillbaka, jag njöt verkligen. Hälften i vårt lag har jag spelat tillsammans med när jag var här senast. Vi började i bollskolan när vi var sex och följdes sedan åt.

I våras avslutade Mia sin sjätte säsong i Lugi med att ta ett SM-silver, sedan var det dags att återvända till Helsingborg och moderklubben. Mot nykomlingen Hallby visade det sig vilken nytta OV kommer att få av 22-åringens elitserierutin.

– Hon ska ta ansvar och stor plats, förklarade OV-tränaren Joel Tulldahl.

Under 60 minuter behövde inte Tulldahl bekymra sig över att hans stjärna skulle svika honom på dessa punkter.

Mia styrde och ställde lite som hon ville på plan, och spred från avkast känslan av trygghet till medspelarna.

För att sätta några siffror på återkomsten:

Fem spelmål samt tre straffmål (100-procentig). Dessutom spelade Mia fram till nio mål. Med andra ord hade hon en hand med i 17 av de 27 målen.

– Jag får väl ge mig en svag fyra i betyg, tyckte Mia, och log brett.

Största skillnaden mellan elitserien och allsvenskan?

– Det märktes att de hade respekt för mig och backade några meter extra. Strukturen, tekniken...mycket är ju ett snäpp sämre jämfört med elitserien, men handboll handlar fortfarande mycket om kamp och vilja.

Hallby hängde med i 20 minuter sedan satte hemmalaget in ett första ryck, och efter paus kontrollerade OV händelserna.

– Sista fem var jag lite trött, men fram till dess gick jag på max. Jag känner att jag är väldigt bra tränad.

– Hela laget är konditionsmässigt starkt. Vi orkar spela 3-2-1-försvar hela vägen trots att det är det tuffaste försvarsalternativet.

Mia Radermacher är tydlig med att hennes vägval inte har att göra med att hon har tänkt varva ner.

– Efter alla åren i Lugi kände jag att jag hade fastnat i samma roll och rutiner. Jag behövde utmana mig själv med något annat.

Dessutom är det dags att börja fundera på livet efter handbollen.

– Någon gång tar det slut, och därför måste jag utbilda mig. Just nu läser jag kommunikation på Campus, och jobbar bredvid. Det var rätt tid att flytta hem till Helsingborg.

Ett annat nyförvärv ingår i ledarstaben, är assisterande tränare, och heter Joakim Radermacher. Pappa och dotter är därmed återförenade.

– Han sköter mer andra spelare än mig. Det blir bäst så. Jag lyssnar mest på Joel, skämtade Mia.

Garanterat mycket speltid tack vare farsan, va?

– Precis, haha...

– Bra att jag inte sitter på bänken för då kan vi inte heller skälla på varandra.

Marjan Svab