Rögle visade sitt riktiga ansikte

Tre utmaningar, alla bemästrades – och plötsligt visade Rögle upp sitt riktiga ansikte. Var kom den här beslutsamheten ifrån?

Efter 3–8 i Linköping och 1–3 mot Rögle var jag beredd på korpsvarta ögon och en hårtork i klass 3-nivå från Växjös adrenalin-tränare Jan Karlsson. I stället sa han lugnt:

– Det kändes som att Rögle fick matchen dit de ville. Jag tyckte att de var riktigt bra i dag.

Det var inte första gången den här torsdagen jag blev överraskad. Det stod 0–2 efter 8.54, men det intressanta hände innan dess – när domaren släppte pucken för första gången. Rögle borde ha varit lite stukat efter den motiga upptakten, men i stället såg jag en beslutsamhet jag inte sett röken av tidigare. När Mathias Tjärnqvist tacklade en Växjöback och sjösatte sekvensen som ledde till 0–1-målet efter 5.09 var det tredje eller fjärde gången en Röglespelare fullföljde en liknande kampsituation.

Ett annat exempel: Viktor Lindgrens 0–3-mål. Först täckte han ett backskott i egen zon, sen drog han ifrån en passiv Jeremias Augustin, bröt in framför mål och tryckte in pucken.

Efteråt frågade jag Rögles tränare Dan Tangnes om han blev lika förvånad över att laget inledde matchen så bestämt.

– Faktiskt inte, men jag blev glad över att vi äntligen fick till det vi tjatat så mycket om – att gå ut och släppa loss direkt.

Det var första uppgiften: att inte tveka i början. Den andra handlade om att inte bli passivt med en 2–0-ledning i mellanperioden. Den lyckades inte fullt ut; Växjö flyttade ner mer spel i Rögles zon, men skapade inte särskilt mycket. Sista uppgiften gick ut på att undvika nervdaller i tredje perioden och där hittar jag inga anmärkningar. Det kom en sen 1–3-reducering, men både före och efter hade Rögle full kontroll.

Det dröjde alltså till den sjätte omgången innan Rögle visade sitt rätta ansikte och konturerna från förra säsongen började lysa igenom. Jag såg korta byten, precisa, lösa dumpar i kortsargen, heta Röglespelare i gröten framför Växjös mål, konsekvent hemjobb och 18 utespelare som bidrog. Alexander Barta-kedjan var spetsigast, Daniel Sondell lyfte sitt spel två–tre nivåer jämfört med Timråmatchen och för en gångs skull var det inte Martin Gerbers målvaktsspel som gav Rögle chansen att vinna matchen.

Efter tisdagens 0–1-smäll mot Timrå skrev jag att mycket måste bli bättre snabbt om elitseriefesten ska få nytt liv. Det dröjde två dagar, sen hade Rögle gjort om och gjort rätt på en lång rad väsentliga punkter.

Hatten av.

Daniel Rooth