Rögle behöver ingen ny tränare

Poäng, fler spelskickliga backar, självförtroende, levererande nyförvärv, Fredrik Warg på isen – Rögle behöver allt det där. Men ingen ny tränare.

Sjunde raka torsken, åttonde uddamålsförlusten (tio om vi räknar in matcher där motståndarna avgjort i tom bur) – elitseriens färglösa nykomling börjar bli isolerat längst ner i botten och det är väl så här dags man ska greppa megafonen och kräva tränarens avgång, men den matchen får ni spela utan mig.

Dan Tangnes utvecklade Rögles juniorlag. Mitt under förra säsongen tog han över och samlade ihop klubbens seniorlag som spretade åt alla håll och ledde det till elitserien. 33-åringen bevisade att han är en bra hockeytränare och jag kan omöjligt tänka mig att han tappat allt några månader senare.

Därmed inte sagt att Tangnes och hans kollegor är felfria. Jag tycker att det dribblas för mycket med kedjorna och att status emellanåt går före dagsform när speltiden ska fördelas.

Men Rögle har valt väg med Dan Tangnes. Han är symbolen för den unga, fartfyllda och hemvävda strategin – och den som ser nyktert på situationen märker nog att problemen finns på andra håll.

Rögle vill spela en snabb anfallshockey, men det är svårt när laget bara äger en riktigt spelskicklig back. Daniel Sondell matchades brutalt hårt i Timrå i går och jag förstår varför. Det är mest Sondell som kan öppna banan med snabba, begåvade passningar – och som är ett ständigt offensivt hot i anfallszonen.

Det för oss in på nyförvärven, som enligt sportchef Pelle Svensson skulle hjälpa det orutinerade folket att etablera sig. Det är för tidigt att döma ut, men så här långt har Svensson gått bet på många håll. Martin Strbak är stabbig, Tom Preissing är inte bättre än Daniel Glimmenvall, Mike Iggulden och Mathias Tjärnqvist trampar vatten och Thomas Spelling har hamnat bakom klubbens egna juniorer i A-lagskön.

Det orutinerade folket har däremot, med några undantag, skött sig över förväntan.

Rögle ville framåt i Eon Arena, Timrå tycktes vilja ligga på rätt sida och prioritera riskminimering. Inget av lagen lyckades särskilt väl och förklaringen handlade ofta om ett för dåligt passningsspel. Rögle skapade tillräckligt med chanser för att vinna, men var för obeslutsamt i avgörande lägen. Under tredje periodens sista åtta minuter blev Rögle i stället övermodigt två gånger i anfallsspelet och då kontrade Timrå in 2–1 och 3–1.

Tabelläget ser hopplöst ut, men jag hävdar fortfarande att det finns klättringspotential i det här laget. Rögle är ljusår ifrån elitseriens bästa lag, men om vi snackar spelfilosofi och talang är inte Dan Tangnes manskap sämre än Timrå, Växjö och AIK.

Problemet är förstås att alla förluster nöter ner laget och dränerar det på självförtroende. Rögle är i desperat behov av en liten framgång eller någonting att hålla sig i. Fredrik Wargs comeback på lördag kunde därför inte kommit lägligare.

Daniel Rooth