HIF får stå kvar ute i kylan

Om HIF ser nyktert på saken behöver de inte vakna upp med Hangover i dag. HIF var bra. Problemet? Pär Hansson och de andra behöver spela såna här matcher säsong efter säsong.

Karaktärer du sällan möter utanför Olympias norra insläpp före avspark? En skrålande tysk som framför sig skjuter en barnvagn till bredden lastad med sprit, vin och öl.

På det en schön stankmix i luften av sur bier och piss.

Men till och med det kunde man le åt när vi serverades en fin, spännande och rent ut sagt jäkligt bra europeisk afton.

De hade ju läst på och läst på och visste vad som väntade dem. Ändå blev Pär Hansson och de andra HIF-arna slagna på fingrarna. Igen.

Tomhänta och sänkta kunde de efteråt börja fundera över nästa säsong och hur de ska kunna lära mer utan allt för långa uppehåll mellan lektionerna.

HIF–Celtic 0–2, Levante–HIF 1–0, HIF–Twente 2–2, HIF–Hannover 1–2.

Det är inte enbart en känsla att regerande mästarna hängt med spelmässigt, skapat målchanser och löpt minst lika många meter som motståndarna.

Men det är klart att det går igen ett mönster i resultaten och hur matchbilderna sett ut. Att HIF inte räcker till beror på att man inte är lika skickligt när det handlar om att behärska det viktigaste i dagens fotboll.

Ett svenskt lag kan stå upp ute på planen och hålla jämna steg med internationell adel, men matcher på denna nivå avgörs fortfarande i de båda straffområdena. Sanningen svider kanske, men HIF-arna har inte varit tillräckligt skarpa i vare sig offensivt eller defensivt straffområde under hela Europaluffen.

Någonting händer med semipsykopatiska pitbullen Ardian Gashi när lagen heter Celtic och Hannover istället för Djurgården och Kalmar. Gashi har varit HIF:s bäste och nyttigaste spelare under Europaresan. Bakom sig i går hade han en majestätisk Walid Atta som råkade halka vid två tillfällen i första halvlek men annars inte satte fötterna fel en enda gång.

Fint så.

Men så har vi detta med kollektiva och individuella tillkortakommanden i straffområdena.

Den vanligtvis iskalle Nikola Djurdjic var lite för kall när han fick tid på sig, och placerade bollen på det enda stället han inte behövde när målet var öppet – på en halvt liggande tysk försvarare. Alejandro Bedoya var för stressad när chansen dök upp. Det missades både en och två gånger, toppat med en sumpad trippelchans med en kvart kvar.

Gamle Alvaro Santos tänder också till när det ligger internationell krutrök över planen, men både före och efter Santos mål blev det tydligt varför HIF gjort sitt i Europa League och samtidigt behöver gå den längre vägen via svenska cupen för att få nya tuffa utmaningar utanför landets gränser.

Spion Reine Almqvist hade hissat världens fetaste varningsflagg för Hannovers fasta situationer.

Hörna från vänster efter tolv minuter. Den precist och hårt slagna bollen sökte sig mot Mame Diouf som gav sig tid och utrymme till att nicka in 0–1 genom en smart maskerad knuff på Gashi.

Och när allsvenska lag hade nöjt sig med att hålla tätt efter HIF:s sena kvittering växlade Hannover upp och gick stenhårt för segern. En kedja av dåliga individuella beslut ledde fram till avgörandet. Några sekunder senare stod det klart att HIF numera tvingas stå ute i kylan med näsan tryckt mot fönstret medan festen fortsätter inne i värmen.

På tal om kyla. Tio över åtta började snön falla, och innan matchen var slut vräkte den ner. Det är rätt taskigt att bli påmind om vissa saker.

Marjan Svab