En lång karriär har nått sitt slut

När Erik Wahlstedt i kväll gör sin sista seriematch på Olympia kan han se tillbaka på nästan tio dygns allsvensk fotboll fördelat på två klubbar. "Något rätt måste man ha gjort när karriären tar slut efter snart 14 säsonger i den här klubben", säger Wahlstedt.

Passande nog är det IFK Göteborg som står för motståndet när Erik Wahlstedt sätter hemmapunkt i allsvenskan efter 288 matcher.

18-år ung debuterade han i Göteborg som på den tiden, 1994, dominerade svensk fotboll. Det var också där bland landslagsmän som Thomas Ravelli och Joachim Björklund historier skrevs om och slipades. Bland annat den om att ynglingen Wahlstedt under en frågesport inte visste vilket år Jesus föddes. Han drog på svaret, kliade sig länge i huvudet och tänkte högt på årtal kring 1700-talet.

– Tyvärr är historien inte sann. Klart att jag vet, det var ju ett skämt från min sida. Men när snacket började i omklädningsrummet blev det till slut sanning. Jag blev överkörd av de rutinerade grabbarna och det var bara att ge upp, säger Erik Wahlstedt.

Det var inte helt enkelt att sticka upp i Sveriges mest framgångsrika fotbollsklubb. 18 år senare är det dags att sätta punkt, nu är det han själv som är ålderman.

– Det kändes väntat och ganska naturligt när beskedet kom att det inte blir någon förlängning i HIF.

Med sin erfarenhet och seriositet och sitt lugn har Erik Wahlstedt varit en pappa i laget och funnits där som stöd för de yngre spelarna.

– Jag har varit en av ledarna, men inte den som stått längst fram och synts. Det skyddsnät jag varit en del av behövs inte längre. De är flygfärdiga, säger Erik och nickar bort mot den fritidsgård av yngre spelare som sitter i restaurangen på Olympia.

– Jag är jätteglad och stolt över att ha fått vara en del av det här. Något rätt måste man ha gjort när karriären tar slut efter snart 14 säsonger i den här klubben.

Under Eriks tid i Göteborg var SM-guld beställningsvara. Efter säsongen handlade det inte särskilt mycket om glädje utan pyttipanna på Kamratgården och en utandning som betydde "uppdraget utfört."

I Helsingborg har det varit minst sagt annorlunda.

– Ett av de största minnena i karriären är när vi kom tillbaka till Olympia efter Gaismatchen. Hela arenan var full och det kändes verkligen att vi uppnått något tillsammans, säger Wahlstedt och blicken blir för ett ögonblick tom när han tittar ut över det öde Olympia som en septemberkväll för ett drygt år sedan fylldes av 8 000 helsingborgare och en oerhörd glädje.

– Det var inte elva spelare utan det var hela föreningen, alla supportrar och hela staden. Mäktigt.

Högerbacken Wahlstedt värvades som anfallare av Reine Almqvist. Resan 70 meter bakåt i banan tog egentligen tre år och två länder i anspråk.

I samband med HIF:s avancemang till Champions League värvade klubben friskt nya spelare. Samtidigt funderade tränare Nanne Bergstrand på att skola om Erik Wahlstedt till högerback för att stå redo den dag Roland Nilsson slutade.

– Jaha, att konkurera ut Rolle kändes som en omöjlig uppgift och när tusan skulle han lägga av då? Jag kunde inte chansa, säger Erik.

Därför såldes den offensive 25-åringen till Esbjerg. Det blev två veckor i Danmark innan korsbandet gick av på Esbjergs högerback. Tränare Viggo Jensen pekade på Wahlstedt och sa ”du kan nog lösa uppgiften”.

Det kunde han.

– I HIF spelade jag svår, men med ny arbetsgivare var det bara att tacka ja. Efter att jag lämnat HIF för att jag hade vägrat bli högerback blev jag det ändå. Det gick ju hyfsat.

Tre år senare kunde HIF hämta tillbaka sin färdigskolade högerback från Jylland.

Efter hemkomsten från Danmark Erik fick karriärens märkligaste telefonsamtal. Ett samtal som handlade om att han blivit uttagen till Sveriges trupp till EM 2004.

– Det var som en blixt från en klar himmel. Vad hände egentligen där? frågar sig Erik Wahlstedt och brister ut i ett skratt.

– Landslagsledningen hade scoutat mig i Danmark utan att berätta det för mig. Det där fanns inte i tankarna.

Verkligen inte. I samma veva som landslaget skulle flyga till Portugal väntade paret Wahlstedt sitt första barn. Planerat och klart, lagom till det allsvenska sommaruppehållet.

– Jag var tydlig mot landslaget. Jag ska vara med på förlossningen. Landslaget fick komma senare.

I tuffa tider har Wahlstedt stigit fram och tagit skiten.

– Jag har stått ensam på Söderstadion framför våra supportrar och pratat när vi förlorat med 6–2 (13 augusti 2005). Jag kände mig hur liten som helst. Det var inte så kul, men viktigt.

– Jag hittar knappt ord på hur imponerad jag är över supportrar som tar ledigt och lägger mycket pengar för att följa oss. Det gäller att visa sin uppskattning i såväl med- som motgång. Alla vill att vi ska ha mycket supportrar på läktarna. De lägger ner så mycket tid på tifo och annat. Vi kan ge mer.

Karriären innehåller över 400 matcher på elitnivå, en evighet av tid och är i det närmaste totalt avsaknad av löpsedlar.

– Jag hade kunnat framhäva mitt namn bättre i media, men kommit fram till att det inte är det jag behöver. I stället har jag valt att prestera bra på plan. Att det inte hänger löpsedlar gör mig inget.

– På planen vill jag gärna stå i strålkastarnas sken, men utanför är jag inte den som frontar.

Efter 18 år blir det avslutning i strålkastarskenet. Tränare Åge Hareide har lovat speltid mot den gamla klubben. Ett fint avslut på en fin historia.

En historia som är helt sann.

Tomas Nilsson
tomas.nilsson@hd.se 042-489 90 34