Fribergs VM-blogg

Då är det dags att stänga VM-bloggen.  

Efter att vi lämnat VM-området för sista gången i går åt tio av oss svenska journalister en god middag tillsammans. Jag provade faktiskt på sniglar för första gången – och det var gott.

Den här resan har varit helt otrolig. Jag tar med mig mycket. Just nu sitter jag mest och ler som en lycklig idiot över att jag fick se en sån magisk och häftig VM-final på plats.

Det var ett otroligt kul uppdrag det här, men det blev långa dagar och jag kände själv att jag inte hade tillräckligt med kraft för att sköta bloggen ordentligt de sista dagarna. Men jag gjorde så gott jag kunde.

Tack till er som läst bloggen och kommit med intressanta synpunkter.

Och tack till Lasse för chansen, Daniel och resten av gänget för stödet på hemmaplan, Sandra för tekniskt support, alla svenska kollegor på plats (speciellt Andreas Hillergren för mattipsen) och alla härliga hockeymänniskor på VM.

Jag stannar i Kanada en vecka till och semestrar. Jag tar snart en buss till Montreal och efter det väntar Toronto.

Se nu till att kolla in Stanley Cup-slutspelet!

Ja, vilket match och vilket drama.

Det var en helt otrolig upplevelse att få uppleva det här på plats. Det kändes som om Kanada hade greppet rätt länge, men ryssarna var starkast. Och det var konstigt att hemmalaget slutade spela alldeles för tidigt.

Ilja Kovaltjuk var utskälld för måltorka och fult spel tidigare i VM. Nu blev han guldhjälten.

Efter att ha skrivit klart en analys till papperstidningen och sett de starka ryska scenerna på isen, gick jag ner i kaoset i den mixade zonen.

Jag trängdes och klämdes och såg Dany Heatley le snett när nån frågade vad han tyckte om den svenska domarinsatsen.

- Inga kommentarer, sa han.

Några minuter senare stod Alexander Ovetjkin framför min klunga. Han såg enormt glad ut och sa först:

- Det är den största stunden för vårt land.

Sedan tänkte han efter ett tag och sa:

- Nu är det många där hemma som blir fulla.

Stort skratt från hela klungan förstås. Ovejtkin tajmade allt rätt och fortsatte:

- Det ska nog vi också bli.

Sedan pratade han lite till och plötsligt ringde telefonen. Ovetjkin blev glad och svarade och gick sedan därifrån.

Man måste älska den killen. Vilken match han gjorde.

Jag trodde på Kanada, men jag är glad att det blev en sån fantastisk final.  Fast ännu gladare över att vi nu har vi en pånyttfödd rivalitet mellan Ryssland och Kanada.

Spelarpresentatierna är precis klara. Det kokar här ochd det blir förstås en kanonfinal.

Jag säger 5-3 till Kanada.

Internationella förbundet fyllde 100 år och i går kväll hölls en stor gala för att fira det här. Där röstades också tidernas All Star-femma i internationell hockey fram.

Målvakt: Vjatjeslav Tretjak, Ryssland.

Backar: Börje Salming, Sverige och Vjatjeslav Fetisov, Ryssland.

Forwards: Valerij Kharlamov, Ryssland, Wayne Gretzky, Kanada och Sergej Makarov, Ryssland.

Väldigt kul att Salming är med. Men ärligt talat har jag nog inte det historiska perspektivet för att debattera vilka spelare som skulle vara med.  

USA:s guldbragd i OS i Lake Placid 1980 röstades fram som tidernas händelse i internationell hockey vid samma gala. Det kändes klockrent.

Det känns som jag spenderat hela dagen i den mixande zonen, väntandes. Nu när sängen snart väntar ska jag summera den långa väntan.

Jag var ute efter att göra en Sergei Fedorov-intervju, men det har varit rena kaoset efter ryska träningar. Det blev inte bättre i dag. Ryssland tränade i träningshallen några hundra meter från Le Colisée.

Jag snackade med den ryske presschefen och det skulle nog gå att få snacka med Fedorov efteråt trodde han. Men jag har lärt mig att Vasiljev, som han heter, inte är att lita på. Fedorov är inte problemet här, han fattar att han måste ställa upp för journalisterna.

Mycket riktigt blev det rena kaoset när ryssarna skulle möta pressen när de gick av isen (!) i hallen. I normala fall tar sig både spelare och journalister till den mixade zonen i Le Colisée.

Stora kanadensiska sportkanalen TSN var på plats och ville snacka med både Ovetjkin och Fedorov. Men det blev njet efter ett tag. Småförbannad gick jag till den mixade zonen där det finns en del kanadensiska journalister.

Vi väntade ett tag. Vår vän Vasiljev kom ut med Alexander Semin och några till som inte kan engelska.

De kanadensiska journalister klagade högljutt och det blev en både frustrerande och rolig stund.

- Precis när jag började gilla ryssarna börjar de uppföra sig som några jävla ryssar, som en känd och vass kanadensisk krönikör uttryckte det.

Men kanadensiska förbundets presskille André Brin är en klippa. Först fick han ut Alexander Radulov.

Det blev ingen Fedorov, men det blev en Alexander Ovetjkin och ni läser texten om honom i dagens tidning (som ni nästan fått nu).

Trots allt var det värt väntan.

Och nu börjar laddningen för finalen.

Jag såg bara första perioden av Sverige-Finland. Jag koncentrerade mig mer på finalförhands.

Bronsmatchen kändes riktgt avslagen det lilla jag såg och trist att inte ens få en medalj med hem. Men vi ska komma ihåg att Tre Kronor gjort det jäkligt bra ändå.

 Ingen Kenny igen. Måste kännas tungt för honom. Hoppas bara den där huvudvärken försvinner snabbt.

Vilken match och så nära Tre Kronor var en förlängning. Sitter här i ett superhett presscentra (varför kör de igång fläktarna?) och försöker summera matchen.

Jag tyckte Tre Kronor vann jackpotten när det stod 1-1 efter första perioden. Det kunde eller borde ha stått 3-0 till Kanada.

Henrik Lundqvist räddade oss då. Men han gick ner sig lite i andra perioden och det var nog skillnaden. I mixade zonen sa Lundqvist att han kände att bensinen tog slut redan efter tio minuter. Att han steg av inför den sista perioden var ett gememsamt beslut som han och Bengt-Åke tog.

Det är bara att lyfta på hatten för Tre Kronor. Det är imponerande att göra en så bra match och vara så nära.

Det här Kanadalaget har väldigt mycket som jag gillar och var lite bättre den här gången. Rick Nash, Ryan Getzlaf och Dany Heatley är en otrolig kedja. Kolla in Nashs fighting face på Perssons bild. Snacka om vilja.

Men samtidigt har Kanada en del brister i egen zon. Kan Ryssland utnyttja det? Jag tror på en kanonfinal.

Nu väntar ljudbildspelsproduktion!

Det gick rykten om under dagen att han skulle spela, men Kenny Jönsson finns inte med i den svenska laguppställningen mot Kanada.

Jag tror det blir en storm i början. Står Tre Kronor och Henrik Lundqvist emot den tror jag det finns en chans.

Finland var det bättre laget i första perioden, men sedan tyckte det blev mer och mer Ryssland. Fast det var inte den vanliga showen och jag tror ryssarna har mer att plocka ut på söndag.

Tufft rejs i mixade zonen (har jag skrivit så tidigare?) efteråt. Jag ville snacka med Teemu Selänne, men han gjorde bara några tv-intervjuer och försvann.

Jag vet inte om det är klassikerläge snart, men missa inte Kanadamatchen nu. 

Det börjar närma sig nedsläpp inför två riktiga häftiga semifinaler här och VM-tempen har definitivt höjts. Såg mycket mer gula Tre Kronor-tröjor när jag kom till Le Colisée i dag.

Det finns ju många klassiska matcher Sverige-Kanadafajter. Men den jag tänker på först är World Cup-semifinalen 1996 i Philadelphia. Det var ett riktig nattdrama framför tv och Tre Kronor gjorde en kanonturnering rakt igenom. Ni minns väl att Sundin och Forsberg gjorde ett drömmål var mot Finland i Globen?

Kanada hade ett kanonlag, men Sverige borde vunnit den här semin som gick till förlängning. Johan Garpenlöv sköt i stolpen i den andra förlängningsperioden, men några anfall senare avgjorde Theo Fleury för Kanada.

En bitter förlust. Den gyllene svenska generationen med Sundin, Forsberg och Lidström i spetsen har aldrig spelat bättre ihop i landslaget tycker jag. USA slog sedan Kanada i en minnesvärd finalserie.

Om jag tror och hoppas på Finland i den första semifinalen? Inte för en sekund. Jag unnar det här skickliga Ryssland, som varit publikens kelgris hittills, att spela en final. Ryssarna har spelat grymt bra hockey när laget varit som bäst här i VM.

…fast en kvällstidningsmänniska hade nog satt rubriken det ambulerande cirkussällskapet.

På bilden ser ni Expressens krönikör Magnus Nyström, TT (Tidningarnas telegrambyrå) Göran Sundberg, Dagens Nyheters Malin Fransson och jag på pressläktaren när Tre Kronor mötte Tjeckien i gruppspelet.

Uttrycket det ambulerande cirkussällskapet kommer från Malin och syftar på att det blir lite galna historier när det svenska pressdrevet bevakar hockey-VM.

Malin känner flitiga HD-läsare igen. Hon jobbade på HD som hockeyreporter i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Numera gör hon ett kanonjobb på DN.

Jag vet inte om det finns några galna historier att berätta om de svenska journalisterna. Det jag vet är att jag hamnat i ett roligt sällskap där folk hjälper varandra och är kompisar. Visst konkurrerar vi med varandra på ett sätt, men ingen tittar snett någon och vi har avslutat flera arbetsdar här med ett god middag på stan.

När jag varit ute på hockey eller fotboll hemma i Sverige har jag väldigt noga märkt att kvällstidningarna nästan nonchalerar varann och knappt talar. Här är de betydligt bättre kompisar och kan stå och snacka skit med varandra i den mixade zonen efter matcherna.

Aftonbladetduon Wennerholm/Ros är bra att ha att göra med och jag har haft roligt med schyste Ek och coole Eriksson på Expressen. Kul att snacka hockey med vasse krönikören Nyström också.

Jag har inte hunnit prata med alla i det svenska drevet, men SVT-tjejerna Marie och Elin, Svenskans Janne Bengtsson, GP:s Thomas Cederfeldt och Radiosportens L-G Jansson har varit roliga bekantskaper.

Fotografgänget är roligt med snacksalige Suvad från Expressen och coole Claudio från Scanpix. Ett speciellt tack till Bildbyråns rolige och kunnige Andreas Hillergren som guidat till några riktigt fina matställen. (Middagen jag åt i onsdagskväll är bland det bästa jag ätit, en suverän köttbit på en suverän restaurang).

Jag har ju inte följt Tre Kronor stenhårt varje dag som de flesta andra svenska journalister utan gått lite bredvid och gjort lite annorlunda grejer.  

Jag vet inte hur många av mina svenska kollegor som läser bloggen,  Men som nykomling och VM-debutant har jag haft väldigt lätt att komma in i gänget. Det ska ni ha tack för.