Vi måste prata om RvP
Robin van Persies övergång från Arsenal till Manchester United har upprört känslor. ”Nu kommer han för alltid bara vara en parantes i klubbens historia”, skriver gästbloggaren Christofer Berg.

Robin van Persie i Arsenaltröjan. Foto: Scanpix
Det börjar bli en vana nu, ungefär som en sommartradition man aldrig riktigt ser fram emot. Tecknen börjar visa sig så smått redan året innan och man befarar alltid det värsta.
Det började med att Arsenal sommaren 2007 sålde sin kapten och tillika främste målskytt i klubbens historia, Thierry Henry, och har sedan dess förlorat världsspelare sommar efter sommar. Förra året var det Cesc Fabregas (kapten) och Samir Nasri som ville gå vidare. Innan dess försvann Hleb, Flamini, Clichy, Touré, Gallas med flera.
Detta var inga dussinlirare, utan ordinarie spelare som tillhörde den absoluta världsklassen. De hade dock alla samma gemenskap, nämligen tron att Arsenal inte var någon klubb att vinna titlar i. Samma Arsenal som gick obesegrade genom en hel säsong i början av 2000-talet, samma klubb som revolutionerade spelsättet bland toppklubbarna i England, samma klubb som vann titel efter titel för mindre än tio år sedan.
Nyligen försvann en holländare som spelat i Arsenal de senaste åtta åren, en anfallare som haft Arsenal som favoritklubb sedan han var en liten grabb, en lagkapten som gång på gång kysst klubbmärket och påpekat att han vill spela och vinna titlar med Arsenal PUNKT!
Robin van Persie tvingade klubben att sälja honom till Manchester United för lite mer än en vecka sedan och som så många gånger tidigare känner man sig som supporter förrådd och besviken. Klubben är som alla vet alltid större än en spelare och om han inte vill vara kvar ska han inte heller få påverka truppen negativt och självklart gjorde Arsenal rätt som sålde honom.
Tittar man rent ekonomiskt var det en fantastisk affär av Arsenal, man sålde en ålderstigen anfallare som egentligen bara presterat i en av åtta säsonger i Arsenal för 250 miljoner kronor. RvP har sedan han skrev på för Arsenal fått samtliga säsonger förstörda på grund av skador.
Vi som följt klubben har hela tiden sett potentialen och har bara väntat på att skavankerna skulle försvinna, vilket de gjorde förra säsongen. Helt plötsligt gjorde RvP 30 ligamål på en säsong och vann rättvist ”Årets Bästa Spelare” i Premier League. Robin blev tokhyllad och direkt frågade man sig ifall han skulle stanna i klubben som gjort tradition av att tappa sina bästa spelare varenda sommar.
Spekulationerna fortsatte under EM och kulminerade när RvP släppte ett statement på sin egen hemsida där han skrev ett ”personligt” brev till supportrarna och förklarade varför han inte ville förlänga kontraktet. Jag är övertygad att detta inte var hans eget beslut utan någon agent som smög runt i skuggorna och övertygade Robin att klubbarna runt om i Europa skulle ställa sig i kö för hans signatur.
Detta gick inte riktigt som tänkt, ingen supporter tillät sig luras av detta tilltag och det visade sig att enbart tre klubbar var villiga att köpa en 29-årig skadedrabbad anfallare. Innan han visste ordet av sattes det RvP-tröjor i brand runt om i världen och han tappade all respekt i klubben som tagit honom åtta år att skaffa.
Klubbarna som hörde av sig var Juventus, Man City och Man United. Han skulle få en drömlön i Serie A, men Juventus hade inte råd att köpa loss honom, Man City tappade intresset och eftersom han hade gjort sig själv omöjlig i Arsenal var det enbart en klubb som fortfarande var villiga att ta sig an honom.
Förra säsongen avslutades med en 3-2 seger över West Bromwich Albion, en seger som säkrade Champions League-spel för Arsenal i år. Efter matchen fick RvP frågan om hans framtid och efter de vanliga plattityderna om ”hur ingen vet vad som kan hända i fotboll” sa han, ”Oavsett vad som händer kommer jag alltid vara en Gunner”.
Tyvärr Robin, men detta stämmer inte längre. Du kan inte skriva på för United och fortsätta kalla dig själv för en Gunner. De spelare som fortfarande är hängivna klubben och kämpar för att vinna titlar kan stoltsera med samma uttryck och som en supporter är det dessa spelare vi måste fokusera på.
Arsene Wengér har redan plockat in ersättare för Robin och det kommer säkerligen trilla in en eller två nya spelare innan fönstret stänger. För Arsenal blir detta en viktig säsong då de måste visa att de inte bara är en ”säljande klubb”. De nya spelarna måste prestera omgående och visa att de kan ersätta RvP, annars kommer snacket om att Arsenal blivit ett farmarlag för storklubbarna ta fart på riktigt.
Han hade en chans att bli legendarisk på Emirates Stadium efter sina åtta år i klubben. Nu kommer han för alltid bara vara en parantes i klubbens historia. En duktig anfallare som spelade en tid i klubben och gjorde ett par mål. En fotbollsklubb går alltid vidare oavsett vem som lämnar och efter detta inlägg kommer jag inte ge denna transfermardröm en enstaka tanke. Det blir däremot intressant att höra hur han kommer att välkomnas på Emirates då United kommer på besök.
I slutändan tror jag inte att RvP ville hamna i United när han från första början drog igång hela grejen med sitt statement. Jag tror att han blivit övertygad av sin agent att det skulle ringas från Europas alla hörn och erbjuda enorma kontrakt och därmed skulle ge honom en chans att flytta till antingen Spanien eller Italien.
När ingen hörde av sig hade han helt enkelt inget val. Efter all tid han spelat i och bedyrat sin kärlek för de rödvita färgerna kan jag inte tro att han helt genuint ville gå till de röda djävlarna.
Christofer Berg



