hd.se
En kärleks- och helgonförklaring
Sitter i Mr Pints skapelse, The Venue. Alltså den kombination av läktare, lekland, bowlingbana och pub min favoritordföraande inom världsfotbollen smällt upp på Park Hall några minuters bilfärd på fel sida vägen från Oswestry.
Texterna är skickade som handlar om när Mr Pints helgon ställt till med ett litet helvete för HIF.
HIF var inte bra. I första halvlek var HIF inte ens här. Jag frågade reseledare, Dennis i pausen, varför han misslyckats med den enkla uppgiften att få spelarna från hotellet till Park Hall. dennis bad om ursäkt.
Efter paus blev det bättre, men inte bra. Ska vi dra några växlar av det här? Det tycker jag nog.
Underlaget var dåligt och TNS bemästrade sin hemmaplan betydligt bättre än sina svenska motståndare.
Men någon i HIF-laget har sagt ”Är du inte bra kan du i alla fall springa häcken av dig”. Det var en hel del tillresta HIF-supportrar som uttryckte sin ilska över att man inte gjorde det.
HIF borde ha kunnat nöta ner TNS på ett effektivare sätt. 0-0 på bortaplan är ändå en liten seger, men det här mötet är långt från så klart som de svenska mästarna önskat.
Sången om Alvaro Santos hördes över arenan och i spelargången efter matchen krävde också vissa supportrar högljutt brasilianarens medverkan på planen.
Där och då är inte den bästa platsen att skrika om det, men i sak håller jag med. Spelar man inte den långa bollen bakom backlinjen och spelar det raka djupledsspelet så varför då inte använda en anfallare som kan hålla i bollen?
Mitt i den här blogginlägget dök TNS coach upp och frågade hur läget var. Mr Pint har skaffat en familjär touch på sin klubb.
Craig Harrison, coachen, lovade samma typ av spel i Helsingborg på onsdag.
”Vi ska göra det vi är bra på och det är inte defensivt spel. Vi kör på och går för ett tidigt mål”, sa Craig.
Larsson på Kvällsposten och jag är eniga. Det finns stora möjligheter att vi stannar kvar här. Köper varsitt hus (det finns typ 800 mäklare i Oswestry) här och glider runt med Coach Craig, Mr Pint och gänget. Möjligen slinker vi in på Cabin inn och lyssnar på Barry och hans Jazzband som håller till nere i källaren. redan i helgen är det Brassbandsfestival i stan och det spelas live såväl på rotundan i parken vid kyrkan och uppe vid town council.
Vi har varit här i drygt ett dygn, men det känns som att det är hemma på något sätt.
Min syn på engelska landsbygden har för alltid förändrats. Doldisar kan verkligen överraska. det gäller såväl staden Oswestry som laget The New Saints.
