Svärmorsdrömmen kommer saknas i HIF
Någon gång ska en karriär ta slut. Erik Wahlstedt bestämde att 18 år i toppfotbollen fick räcka. Han kommer att saknas

Det kom inte som någon överraskning att stockholmaren, hallänningen, Göteborgaren, Helsingborgaren tog beslutet att lägga skorna på hyllan efter säsongen. Men han kommer att lämna ett tomrum efter sig.
36-åringen erbjuds inte något nytt kontrakt och HIF blir också slutstationen.
Jag har stött på några hundra spelare genom åren, men när det kommer till seriösa, principfasta och hyggliga spelare innehar Wahlstedt en pallplats.
Jag kommer ihåg förra året när kollegorna Jan Andersson och Johan Persson skulle göra ett reportage med Wahlen. Det var i september och guldet var nästan, bara nästan hemma på Olympia. Det skulle tas en vanlig bild på Erik som symboliserade framtid. Det tog över en timme at hitta rätt miljö. Allt i bakgrunden bakom Wahlstedt inspekterades och vägdes in. ”Den pilen kan symbolisera att vi redan tagit guldet, de färgerna betyder Europa och där är vi inte än. Står jag så här ser det ut som att det är jag som leder laget”.
Det blev till slut det som fotograferna kalla kort. En bildruta på en leende Erik Wahlstedt som inte ens den mest inbitna statistikern hade kunnat misstolka.
Det säger i princip allt om honom. Han är en i gruppen, en ledare men inte en som går främst… Om det inte handlar om att skydda sin målvakt alltså.
Swedbank Stadion förra året. Pär Hansson höll sig för vänster öra och vilade kroppen på höger knä. Någon hade kastat in ett knallskott och ungefär då var ett stolpskott till malmöit på väg över reklamskyltarna mot Hansson.
Store, starke kustjägaren Markus Holgersson gjorde en lugnande gest mot ynglingen, men blev totalt ignorerad.
Det märkte Peter Larsson och i synnerhet Erik Wahlstedt som fullkomligt vräkte sig över ynglingen och Erik placerade ett knä på ett ställe som gjorde att man för ett litet ögonblick tyckte synd om ynglingen. Eller nej, man tyckte inte synd om honom.
Det unika med den situationen är att det är den enda gången någonsin jag sett Erik Wahlstedt arg, ens upprörd.
Han är svärmorsdrömmen som ställer upp. Det finns historier om när han fick höra om en ung HIF-supporters födelsedagskalas och vem stod inte utanför med presenter från klubben när det var dags för kalaset. Jodå.
Han är inte rubrikernas man. Långt därifrån.
”Det gäller att äta rätt, sova rätt, träna rätt”. Den typen av citat bjuder Wahlen på när mikrofonerna är påslagna.
En rejäl portion humor ryms också i den 36-åriga kroppen. Humor som delar plats med lojalitet, fotbollskunnande och en intakt lust att vinna.
Så var det det där med stockholmaren, hallänningen, Göteborgaren, Helsingborgaren. Någon som egentligen vet vad han är? Född i Stockholm, uppvuxen i Halland, startade karriären i Göteborg, drog in lite kulor i Danmark, vann mest i Skåne. Tja. En kille som Erik Wahlstedt passar nog, precis som på planen, lite överallt.
Fem SM-guld och fyra cupguld i Blåvitt och HIF. Flest matcher i Europa någonsin för HIF. Aldrig något gnäll.
I början av december är det slutspelat och en lång karriär kan läggas till handlingarna. Är det någon som ska tillägnas ett tifo, sång i en halvlek eller liknande så vet i alla fall jag vem jag tycker har förtjänat det.
Jag lyfter på hatten för en av de största HIF-arna genom tiderna.



