Bloggen förbereder för stängning. Dags nu för skafferitömning och en tanke som marinerats länge.
Lika bra att säga det direkt: VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG. Det här ska handla om att det finns mycket bra fotbollsjournalistik, men framför allt om varför hockeyn lever på bröd och vatten.
Fotbollen har Offside, ett magasin fullproppat med kvalitetstexter och -intervjuer. Fotbollen vänds ut och in på i en massa tv-kanaler och kloka experter (framför allt Ola Andersson och Jens Fjellström) ger mig aha-upplevelser när de ritar och förklarar. Fotbollen har i riksmedia ett antal krönikörer (Simon Bank, Erik Niva och Johan Orrenius) som är både taktiskt kunniga och goda stilister.
Allsvenskan i fotboll är en medioker produkt, men i synnerhet när det vankas premiär hittar den in på tidningarnas kultursidor där farbröder skriver nostalgiskt om det gröna fältets schack.
Vi som gillar hockey då? Vad får vi? Inte mycket. Det finns lika mycket strategi och taktik i hockey som i fotboll, men det framkommer sällan. Hockey beskrivs för det mesta som en livsfarlig jobba-jobba-joooobba-sport där man tutar, kör, slår ihjäl varandra och gör mål ibland. Jag är fed up på den bilden.
Vem ska ta sitt ansvar och sätta in hockeyn i sitt sammanhang? Kulturredaktörerna? Glöm det. Hockey är inte fint nog och de skulle inte närma sig sporten ens med dubbla asbesthandskar. Niklas Wikegård? Nix. Jag gillar Wikegård, men han är en tacklingsräknare och eldar så ofta han kan på myten om hockey som ett gladiatorspel. Hockeykväll i SVT är förstås ett optimalt forum för att krypa under skinnet på svensk hockey, men det görs inte. Programmet har sett likadant ut flera år i rad och är så förutsägbart att jag inte ser alla avsnitt – trots att jag är en hockeynörd. Jingel, tre stycken A till Ö-matchreferat, Wikegård ritar och smäller ihop händerna, tre lama spelarfrågor på (en svajig och inte alltid fungerande) länk, Wikegårds märkliga lista och så tack och hej. Samma ytliga procedur, vecka efter vecka. Programledarna borde för det första lyfta på sina arslen och åka ut och sända från arenorna, med olika gäster i studion. Det hade gett näring åt programmet.
Vad har vi mer? Ett magasin typ Offside? Nej. Finns inte. Vi har förbundsorganet Hockey, en tidning jag brukar läsa från pärm till pärm när jag borstar tänderna på kvällen (och vara klar med innan jag spottar). Det finns ett hav av pokermagasin, ett om Skåne och faktiskt en hel tidning som bara handlar om – vildsvin. Det finns några NHL-tidningar, men inget magasin som tar svensk hockey på allvar. Det är obegripligt. Vad sysslar förlagen med? Hockey är en av våra största sporter. Hallå! Wake up and smell the money.
Riksmedia? Nej. Kvällstidningarna är bra på nyheter, men inte på hockeyrelaterad fördjupning. Tomas Pettersson på Expressen har en skön stil som jag gillar, men det finns ingen hockeykrönikör av Simon Bank-kaliber som analyserar varför en match gick som den gick. Nordens största tidning, Aftonbladet, använder Lasse Anrell som flaggskepp. Jag läser honom ibland, men kommer för det mesta fram till att vi inte har sett samma match.
Vad har vi då? Vi har en tv-kanal (Canal plus) som levererar stabila sändningar. Vi har några riktigt bra hockeypennor ute i landet – till exempel Johan Håkansson på NSD, Daniel Enestubbe på SMP och Carl-Johan Bergman på Falukuriren (den siste har dessvärre lagt ner sin sportpenna nu). Sedan har vi en hockeyexpert som spelar i en helt egen division – Leif Boork. Han är en medioker och styltig tidningskrönikör, men som tv-expert är han fullkomligt lysande. Boork är kunnig, erfaren, verbal och analytisk. Han kan hitta en intressant detalj och förklara den på ett tankeväckande sätt. Boork hasplar aldrig ur sig floskler, Boork levererar genomtänkta svar. Dessutom håller han ingen om ryggen och han kritiserar den han tycker förtjänar kritik.
Vore jag tv-chef skulle jag omgående ge Boork ett eget hockeyprogram. Kanske inte som programledare, men som huvudrollsinnehavare i form av expert och profilerat ansikte. Jag skulle vilja att detta program granskar svensk hockey, jämför klubbarnas ekonomi, mäter glappet mellan elitserien och allsvenskan, går på djupet med taktiska trender och tar reda på varför Almtuna hade ett av Sveriges mest vältränade lag den här säsongen. Till exempel.
Dessutom vill jag ha ett magasin som gör ett liknande jobb och som framför allt gör långa och läsvärda intervjuer med spelarna och tränarna. Jag tycker att vi som gillar hockey (och vi är knappast färre än fotbollsgänget) förtjänar ett sådant magasin. Går det att få ekonomi i en tidning om vildsvin borde det gå att få det i en tidning om svensk hockey.
Vad säger ni? Har ni somnat eller har ni lyckats härda ut hela i vägen. I så fall: håller ni med mig eller har vi olika syn på det här?