Hockeybloggen

Pratade med Jörgen Jönsson tidigare (i ett litet ärende som kommer att klarläggas när vår OS-bilaga kommer med papperstidningen på torsdag). Vi snicksnackade lite hockey och kom in på Rögles nyförvärv Robert Kantor, som Jönsson spelade ihop med i Färjestad säsongen 2006/07.
- Jag gillade Robert, sa Jönsson. Han spelar enkelt och rejält, du vet exakt vad du får av honom i varje match. Sådana spelare gillar man att ha i sitt lag.

En sak till bara: krönikan som jag knåpade ihop längst upp i Cloetta Center sent i går kväll (och som handlar om Gunnar Perssons vara eller inte vara) finns att läsa här.

Faller andan på – känn dig fri att tycka till om innehållet.

Peter Johansson brukar hugga på mig och säga att jag har ett glidarjobb och bara åker runt och kollar hockey och käkar mackor. Denna måndag får betraktas som ett undantag i så fall. Hemma 03.50, uppstigning 07.15 och nu jobb dagen lång.

På tal om ”Piva”, som han kallas, har jag skrivit en artikel om hans nya hockeyliv i Österrike i dagens tidning (du kan läsa den här). Måste faktiskt säga att jag saknar att slänga käft med honom i ishallen i samband med Rögleträningarna. Under Johanssons två år vid spakarna var det faktiskt aldrig något gnäll eller tjafs. Ironiska slapstick-lusingar kunde man åka på, men de leverades alltid med glimten i ögat.

Peter Johansson tränade Rögle ihop med Björn Hellkvist förra säsongen. Det var en orutinerad duo och den fick en del kritik längs vägen, men med den här säsongen som referens framträder Johanssons och Hellkvists arbete i ett annat ljus. Laget spelade en modern, offensiv och oerhört sevärd ishockey och hade de två bara kunnat vägleda laget till ett fungerande bortaspel hade kvalserien undvikits – och då hade de sluppit få sparken.

Märklig match, inte sant? När Linköping rusade fram till 3-1 kändes det aktuellt att plocka fram kulramen, men sen packade serieledarna ihop och när klockan närmade sig 18.00 i tredje perioden sa jag till min bänkgranne:
- Det kommer nog banne mig ett Rögle-segermål innan full tid. Ramzi Abid kanske?

Jag skulle ha sagt Robert Kantor, för det var han som avgjorde efter 18.59 (och framför allt efter en öppet-mål-passning som jag gissar att Jakob Johansson längtat efter att få leverera). Bra var Kantor också, mycket bättre än i debuten. Lugn, trygg med pucken, precis i sitt passningsspel… Rögle kan faktiskt ha gjort ett klipp här. Ramzi Abid har däremot inte fått så mycket uträttat ännu.

Hmm… visst var det tvärtom-tongångar när de två anslöt?

Det var förresten fler än Kantor som var bra. Kempe, Sjögren, Hjalmarsson (tre mål, varav två i powerplay) snurrade på som tidigare, Rahimi var bra trots -3 och Nihlstorp var stabil i målet trots tre insläppta (varav ett som inte såg otagbart ut).

Nähä, här sitter jag och babblar. En text (som innehåller en musikalisk Kantor-referens – förlåt, men jag kunde inte hindra mig själv) och en krönika (som mest handlar om Gunnar Persson) har nått kollegorna i Helsingborg och nu väntar småländska skogar och 35 mil i natten vid ratten.

Sov gott, ni som kan.

Senast jag gav mig iväg med redaktionsbilen började den hosta på E6 i höjd med Hjärnarp och somnade sedan sött intill Grill-Eken. Bilen har genomgått reparation sedan dess och den här gången gick det mycket bättre. Jag kom hela vägen fram, i god tid dessutom.

Linköping tog emot med lätt snöfall och en kyla lika blöt som rå. Inne i chokladasken råder mer humana förhållanden. Uppvärmningen tog precis slut, Baptiste Amar finns inte med i laguppställningen, Thomas Andersson dömer kvällens match och Radiosportens veteran Mats Strandberg dök precis upp i pressrummet i en oerhört gul jacka.

Nu börjar det dra ihop sig till första nedsläpp här.

Så. Vad har hänt sedan senast?

Mattias Sjögren har förlängt sitt kontrakt med Rögle över 2+1 säsonger. Det trodde jag inte. Inte som vindarna blåser för tillfället kring bandyklubben. Jag gissar att det finns tre anledningar? Sjögrens hjärta bankar för Rögle, Sjögren har fått en lika välförtjänt som rejäl löneökning och sportchef Roger Hansson har flyttat fram positionerna på lagbyggarfronten (det här hade nog inte hänt för ett år sedan). Bra jobbat, Hansson.

***

Lennart Åkesson har fått sin tröja i Lindab Arenas tak, efter drygt 60 års troget och träget arbete för bandyklubben (som bandy- och hockeyspelare samt reklamsäljare). 60 år?! Vi snackar alltså två guldklockor – och på väg mot en tredje…

***

Rögle hade en hel del tur när segern mot Skellefteå bärgades i torsdags, men trepoängaren gav förstås ett självförtroendelyft. Rögle gick därefter ut och växte lite till efter en bra förstaperiod mot Timrå, då 0-1 vändes till 2-1. Vad som hände sen? Rögle tappade allt i andra perioden. Det lurade alltså ingen vändning runt hörnet, det var alltså inte bara en seger som behövdes för att skutan skulle börja segla åt rätt håll. 2-1 blev till slut 3-4 efter förlängning och Rögle är därmed tillbaka i gruvan.

***

…Lennart Åkessons hyllning? Värdig, skulle jag säga. Ceremonin tog lagom lång tid och arrangemanget (inte minst Åkesson-fakta-filmen på mediakuben) höll hög klass. Åkesson stod rak i ryggen på röda mattan och hade stolta glädjetårar i ögonen. Oavsett sammanhang finner jag alltid sådana tillfällen rörande.

***

Daniel Glimmenvall har lyft sitt spel sedan han lämnade ifrån sig kaptensbindeln och levererade en riktigt gedigen insats mot Timrå. Tycker även att backar som Daniel Rahimi och Mathias Porseland har lyft sig en nivå på slutet.

***

Dennis Everberg? Wow! 1+1 mot Timrå imponerar, men jag blir mer imponerad av hur han växer spelmässigt för varje match som går och att han lyfter sin omgivning. Everberg är tillräckligt bra för att få speltid även när Rögle har alla spelare friska. Skickas han ner i juniorlaget då beror det på att seniorspelare går före i kön för att de är just seniorspelare. Inte för att alla andra är bättre hockeyspelare.

***

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett ett Rögle prestera ett sämre powerplay än nu. Ingenting händer framåt, däremot bjuds motståndarna ofta på livsfarliga kontringar. Anton Axelsson satte 3-3 i boxplay sent i tredje perioden – och det var knappast Timrås första heta målchans i boxplay. Rögle måste få ordning på mycket inför kvalserien. Inte minst spelet i powerplay.

***

Nyförvärven? Jag trodde Ramzi Abid skulle ta ett litet kliv framåt i sin andra match, men han gick snarare bakåt och såg lite vilsen ut. Robert Kantor var -3 och inte på något vis snabbast på isen, men jag tror ändå att tjecken, med sitt lugn och sin rutin, kommer att bli en värdefull pjäs i kvalserien.

***

Strax: avresa mot Linköping. Är det någon som känner för att tycka till går det lika bra som vanligt.

Jag har jobbat tio av de elva senaste dagarna, så det skulle verkligen smaka med lite ledighet. Som av en händelse har jag några sådana dagar framför mig nu. Jag släcker därför ner i bloggfabriken nu och vänder åter på måndag, då jag ämnar ta rygg på Rögle till Linköping och skriva om sista matchen innan OS-uppehållet. Vi hörs då hoppas jag.

Ha en bra helg.

Jag frågade Ramzi Abid efteråt om det var något eller någon som överraskade honom. Han lyfte fram kedjan med Kempe, Sjögren och Kempe. Men han sa också:
- I like the young guy, the number 18.

Den där killen heter Dennis Everberg och jag är också imponerad av honom. Han briljerar inte i matcherna, han får inte de höga betygen och han har inte ärvt sin pappas (Paul Andersson-Everbergs) handleder eller mjuka rörelser, men den här långe 18-åringen är precis som sin far en smart hockeyspelare. Dennis är välskolad, åker rätt, är ofta spelbar, undviker krusiduller, använder sina kilon och tappar inga puckar på fel ställen. Kort sagt: inte så snyggt, men gediget och bra.

Jag hoppas att tränare Gunnar Persson vågar spela Dennis Everberg även när de två skadade spelarna återvänder, men jag kan inte för mitt liv se det hända (GP är inte den sortens tränare).

På sikt är det nog så här Rögle måste göra: våga upplåta ett par platser i truppen åt egna juniorer – och kräva att de ska spela. Det känns inte hållbart att värva kompletteringsspelare från andra delar av landet när det finns juniorer som kan göra jobbet i en fjärdekedja lika bra. Hade Dennis Everberg (och kanske nån junior till) fått vara med från början i höstas är jag övertygad om att de hade stått på samma nivå som vissa av seniorerna.

Eller vad säger ni?

Det är ju som så att det här jobbet blir lite lättare att utföra när laget man bevakar vinner. Efter en vinter med begravningsstämning och slokade öron i genomsnitt tre gånger i veckan var det därför lite kul att kliva in i Rögles omklädningsrum efter kvällens match och se livstecken, lättade ansikten och – debutanten Ramzi Abib. Det verkar vara en skön snubbe. Inte klyschlexikon-sövande, ej heller överdrivet uppskruvad. Abid skojade, sa vettiga saker och frågade grejer (bland annat om hur vanligt det är att spelare kastar handskarna och börjar fajtas) när vi murvlar flockades kring honom.
- Don´t do it, sa Kvp-Affe och lät som en orolig tonårsförälder.
Sen fyllde vi andra på med information om att det lurar en ulv (disciplinnämnden) i fårakläder bakom de svenska hockeykulisserna.
- I Schweiz var det okej första gången man kastade handskarna, men andra gången blev det matchstraff. Så roligt ska vi alltså inte ha här, sa han.
Och log.

Tillbaka på pressläktaren (plötsligt med två bananer i handen!) frågade Kvp-Affe (som kort och gott presenterade sig för Abid som – Alf):
- Sa Abid nåt intressant innan jag kom?
- Oj, oj, oj… explosiva grejer. Jag rekommenderar tidig läsning av HD i morgon, svarade jag.

Matchen? Lite åt det surrealistiska hållet va? Rögle vann (bara det kändes overkligt), Rögle gjorde två mål (jag är van vid ett i snitt), Mathias Månsson ordnade en avsiktlig offside i powerplay (!), Eric Beaudoin såg smått chockad ut när han märkte att han och Rögle hade gjort mål, publiken var nyårsaftonsglad efter slutsignalen och Jürgen Penker gjorde både svettiga skolboksräddningar och räddningar så bakvänt oortodoxa att jag inte kan förklara hur de gick till om jag så får hela natten på mig.

Sen är det alltid en ynnest att höra Barry White (Hans Särkijärvi) sammanfatta matcher). Han pratar om matchen, sen säger han tack och tystnar. Som i kväll. Han avrundade med orden: ”Vi gör en bra match och visar bra inställning, men vi möter ett mer desperat Rögle. Tack”.

Det där sista kanske inte ni tycker är så roligt, men jag tycker det.

Missade jag något om matchen? Varsågoda att fylla på.

Jaha, det blev ju ingen vidare bloggdag, det här. Jag var på väg att hosta igång maskinen ett tag i eftermiddags, men det kom annat emellan och resultatet av det kan ses i morgondagens tidning (jag tror att ni som är hockeynördar kommer att göra tummen upp).

Förra säsongen såg jag ofta fram emot att gå på hockey i Lindab Arena, för jag visste att det skulle serveras en frustande hockeymatch av kött och blod. Det här har inte direkt utvecklat sig till en sådan säsong, men i kväll ska Ramzi Abid debutera och det höjer förstås intressetempen. Jag har bara sett Abid träna en gång, men spontant känns det som att han har hyggliga chanser att bli en populär figur i den här byggnaden.

Nu rullar introt igång här och första nedsläpp närmar sig.

Pratade lite med Gunnar Persson om de två nyförvärven. Han sa så här om sina första intryck av…

…Robert Kantor: ”Det är en solid och stabil back som vill spela enkelt och det ska han få göra också. Han har dessutom ett bra skott och det är inte omöjligt att jag kommer att använda honom i powerplay. Robert kommer att göra stor nytta, men han har inte varit på is de senaste två veckorna och står därför över matchen mot Skellefteå.

…Ramzi Abid: ”Han ser riktigt bra ut och jag tycker att han påminner om Byron (Ritchie). Ramzi är stabil, har låg tyngdpunkt, är kraftfull och går rakt på mål. Det syntes direkt att Ramzi vill vara med och att han kommer att driva på laget.