Hockeybloggen

Jag läser vad ni skriver och det låter ungefär som jag trodde efter ännu en hemmaförlust. Invektiven haglar och en febril felsökning sätts än en gång igång.

Min krönika är levererad och den handlar förstås om Rögles bedrövliga hemmafacit. Jag funderar kring varför det blivit så och landar i ett resonemang om att truppen kanske innehåller för få kreativa lirare och för många hockeyarbetare.

Nu börjar det bli kyligt i Lindab Arena, så nu packar vi ihop för i kväll.

Rögle-Luleå 3-6. Ännu en nattsvart afton i Lindab Arena således. Jag skulle tro att vi är överens om att Rögle har levererat ännu en bedrövlig insats på hemmais.

Jag måste iväg på presskonferens och har därefter lite skrivande att ta tag i. Ni får gärna tycka till här under tiden. Varför förlorade Rögle? Vad måste göras?

Skriv – men snälla ni, tänk på att hålla en anständig nivå.

Rögle byter målvakt, vilket innebär att Jürgen Penker får chansen efter sex raka Cristopher Nihlstorp-föreställningar. Det låter som ett vettigt beslut om man vill hålla igång två målvakter.

I övrigt är laget det förväntade. Synpunkter? Jag tycker att man får ut mer av Eric Beaudoin som center (Tommy Enström har tagit den platsen och skickat ut Beaudoin på en kant).

Nåt mer? Tja, det skulle väl vara att Kvp-Affe lyser med sin frånvaro även denna gång. Hans två kollegor mumsade på mackor i pressrummet, men jag hittade ingen inspiration till att fotografera.
Slutsats: kom tillbaka, Affe. Det är inte lika kul här utan dig.

Nähä, vad säger ni, ska vi ta och killa bloggen under fötterna? Det känns väl som att det är hög tid att vakna nu.

I kväll: Rögle-Luleå. Rögle har vunnit de båda första matcherna har 6-0 i poäng på norrlänningarna. Poängchanserna för Rögle i afton torde därmed vara goda.

Tränare Gunnar Persson har ofta en förmåga att låta bedrövad. Det kan handla om att domarna är taskiga, att motståndarna är otroligt bra, att skadeläget är jobbigt och att allt studsar emot. GP suckar och låter som han kånkar runt på ett höghus. Men… det jag ville komma till är att han verkar ha ställt ifrån sig det där höghuset för tillfället. Jag ser vad GP säger i intervjuer och noterar att han ger ett fokuserat intryck och skickar rätt retoriska signaler. Det är absolut nödvändigt GP är en stark ledare och visar vägen nu när orken säkert tryter på sina håll, ett juluppehåll stundar och alla matcher innan dess är otroligt viktiga.

Cam Abbott saknas i Luleå och det tycker jag är skittråkigt (jag älskar att titta på den hockey som han och tvillingbrodern Chris spelar). Ni som följde Rögle förra säsongen vet att de två var skadade i omgångar då och att det avslöjade hur otroligt beroende de är av varandra. Cam klarade sig helt okej när Chris var skadad, men Chris var helt osynlig när Cam saknades. Med andra ord tror jag inte att Chris kommer att spela någon huvudroll i afton.

Rögle var solitt och Luleå tandlöst när lagen möttes i Lindab Arena tidigare i höst. Jag skulle tro att Luleå vet bättre i dag hur man vinner i Ängelholm hösten 2009. Men Rögle verkar vara i bra form och trivs mot Luleå, så jag sätter min peng på en hemmaseger. 3-2?

Vad tror ni? Om matchen, om formkurvor, om Gunnar Perssons retorikformkurva och Chris Abbotts andra återkomst.

Kanske är ni glada, kanske är ni ledsna. Det är mycket svårt att avgöra i skrivande stund, eftersom detta är ett tidsinställt inlägg. Jag är ledig, upptagen med annat och lär inte ha sett en sekund av kvällens match. Jag ska studera den i efterhand, men ni får gärna berätta vad jag gick miste om.

Vann rätt lag? Varför gick det som det gick? Var det någon som stack ut? I kväll får ni hålla ställningarna själva och ha FF här på bloggen. Öppna gärna en kommentar och häll upp ett glas bokstäver. Aah… ordet är ditt.

Nu låtsar jag att det har kommit ett brev till redaktionen. Det står så här:

Hej Hockeybloggen. Jag har länge undrat hur det går till när ni spelar in Sportsnack. Vem gör egentligen vad? Den där Dencker ser ut att vara både tunnhårig och lat. / Per i Viken.

Hej Per.

Tack för ditt brev. Klart att jag ska berätta hur det går till. Skavlan, som Dencker vill bli kallad, har precis som du antyder både ”hämtehår” och kass arbetsmoral. Kolla bara här…

På plats i Gripenhallen. Massor av jobb finns att göra och Nilsson hugger i. Bokstavligt talat. Skavlan har tagit med sig en Årets ishockey från tidigt 1980-tal. Den intresserar honom inte, men han har lite dötid att slå ihjäl.

Nilsson skruvar. Och på tal om skruvar så är Giulio Scandellas fotled (ni skymtar inte den, men väl Giulio i bakgrunden) så pass läkt att den skruv som suttit inopererad där sedan i september nu är borttagen.

- Ett ståbord! Vi behöver ett ståbord, säger Skavlan.
En minut senare kommer det ett ståbord, men Skavlan anstränger sig inte i onödan. Jag frågade varför och han svarade:
- Har du varit på en Springsteen-konsert nån gång? När du lämnat biljetten och kommit fram till den enorma scenen, tror du att det är Bruce himself som byggt upp den? Ha! Skulle inte tro det. Det har han roddare till. Jag ser Nilsson som en roddare i tidningsbranschen.”

Andrée Brendheden på plats, men Skavlan tänker:
- Ärligt talat, vad gör den här killen här? Röglespelare… wow, liksom. Intresseklubben antecknar – med spritpenna! Snart kör jag det här programmet själv, utan gäster. Då, ladies and gentlemen, får vi en show som kickar lite röv.”

- Hej älskling. Om du ringer olägligt? Nä då… eller, jo, det gör du faktiskt. Kan du ringa om sju. Det är liiiite körigt här just nu. Jag har händerna fulla, skulle man kunna säga. Puss, hej.

Skavlan sträcker på sig. Sparkar sin kollega i baken. Säger:

- Seså Nilsson… framåt. Du går väl på gym? Hahaha.”

Färdiga. Sportsnack är inspelat och klart. För Nilsson återstår ett antal timmars klippande och redigerande. Skavlan känner att det skulle sitta fint med en långlunch. Och så blir det.

Ungefär så går det till när vi spelar in. Hoppas du är nöjd med svaret, Per.

Hur ser ni på vår arbetsfördelning?

Kylan börja hitta upp på pressläktaren. Krönikan är skickad. Den blev 200 tecken för lång. Redigerare Karlsson skulle höra av sig om den måste kapas i, men mobilen ligger tyst och stilla intill mig och jag börjar andas ut.

Folk som bara vill läsa om Rögle, Rögle och Rögle kommer kanske att morra i morgon, för krönikan handlar en del om Skellefteå och den juniorsatsning som klubben har jobbat med de senaste åren. Jag menar att om Rögle ska etablera sig i elitserien är det mot Skellefteå ögonen ska riktas.

Det är så otroligt mycket matcher och det blir lite tjatigt att bara älta om vad som händer på isen. Den här gången tyckte jag att det kändes passande att lyfta blicken lite och dra paralleller till en motståndare med en intressant profil.

I morgon blir det förresten bildspecial och bakom kulisserna-extra här i bloggen.

Välkomna åter.

Oj. Här sitter jag och skriver krönika och glömmer helt att ni kanske behöver ett klotterplank att skriva av er på. Jag ger er det här.

Rögle-Skellefteå slutade alltså 2-3. Vad säger ni? Vad tycker ni? I vanlig ordning hoppas jag att versalerna undviks i möjligaste mån och att nivån hålls hög.

På plats i Lindab Arena. Har hittat min stol och sitter här och känner chockens stötvågor klinga av. När jag klev in i pressrummet klockan 18.35 möttes jag av den här synen…

…en bricka som inte är länsad! Det fanns alltså mackor kvar! Senast det hände kan ha varit inför en match mot Arboga för många år sedan, då jag var ensam skrivande reporter på pressläktaren.

Sen berättade någon att Kvp-Affe inte är här i dag.  Då trillade polletten ner.

Nu: line-up och nedsläpp.

Rögle-Skellefteå. Några nycklar, som det brukar heta.

1) Första målet. Har Rögle tänkt sig att vinna är det av största vikt att göra första målet. Skellefteå är ruggigt försvarsstarkt på bortais – inte minst när laget får en ledning att gå på och kan börja diktera villkor. Fråga HV 71, som fick spö hemma i Kinnarps Arena av Barry Whites boys i lördags (här och här kan du förresten jämföra röstlikheterna mellan Hans Särkijärvi och Mr White).

2) Hög hastighet. Åker Rögle runt och såsar i afton kommer min favoritback i elitserien, Jyri Marttinen, och hans polare att tugga i sig hela Röglesvansen och sno med sig ännu en trea.

3) Cristopher Nihlstorp. Ska han ta det sista steget och etablera sig som en pålitlig elitseriemålvakt måste han lära sig att stapla bra matcher på hög. Det skulle kunna ligga en liten dipp i luften nu (efter två stabila matcher och nollan senast), men det får alltså inte hända om Rögle vill vinna.

Konklusion: Skellefteå brukar passa Rögle extremt illa, men det här borde om inget annat vara ett bra läge att möta västerbottningarna som har sex raka utan förlust och som i tisdags grejade en urladdningsderbyseger hemma mot Luleå. Det är långt ifrån varje gång som ett sådant lag orkar ladda om två dagar senare, framför allt inte efter den längsta resan som elitserien har att erbjuda.

Med tanke på att Rögle är i riktigt bra skick och form för tillfället tippar jag 3-2.

Vad tror ni om resultat, Rögle, Skellefteå och matchens utseende?