20 september, 2011 klockan 0:43
Det finns egentligen inga tydliga kriterier för att platsa i mitt lag, bestående av en favoritspelare från vardera lag i SSL. Man har antagligen gjort avtryck när vi har möts, eller också har spelaren i fråga imponerat i andra matcher.
Laget kommer dock att formas, så att vi kan spela med center och bjuda på det lilla extra på offensiv planhalva.
AIK:
Patrik Jansson träffade jag under en landslagssamling för ett par år sedan. En stark personlighet utanför planen och en härlig vinnarskalle innanför sargen. De snabba reflexerna och styrkan man-mot-man vid staffslag, gör att han blir min stabila, sista utpost. Håller dessutom igång det goa snacket i omklädningsrummet.
Caperiotäby:
Rasmus Sundstedt är just nu svensk innebandys mest kompletta innebandyspelare. Insatsen i senaste VM-finalen vittnar om att, rightaren trots sin ringa ålder, redan dominerar på de stora scenerna. Skottstyrka, ett magiskt driv som bollförare och förmågan att fatta kloka beslut är ett måste för mitt lag. Back eller forward? Världsklass oavsett.
FC Helsingborg:
Bland mina forna lagkamrater, väljer jag mannen som ärvt min kaptensbindel. Daniel Hagman är spelaren som gör få misstag, har ett vasst skott och alltid sätter laget före jaget. Vi lärde känna varandra redan i de tidiga tonåren, när vi spelade tillsammans i distrikslaget. I tröja nummer 80 bor dessutom en svärmorsdröm som gjord för lagidrott.
Mullsjö:
Jesper Sankell nämns ofta som en av morgondagens stora spelare. Om hans rehab faller väl ut, kan detta säkert slå in. Under förra säsongens försäsong fick vi stryk med 9-3 borta mot Mullsjö, varpå nämnde Sankell önskade oss ”lycka till i allsvenskan”. Vid seriematchen på IH var det helt andra tongångar, då vi ledde med 11-2 och Mullsjö såg nedflyttningsstrecket på nära håll. Laget höll sig kvar och Jesper Sankell gjorde avtryck på många sätt.
Falun:
Jonas Adriansson kommer att fylla en av centerplatserna, tack vare sin snabbhet och klubbteknik, ofta i effektiv kombination. Iklädd civila kläder kan han lika bra tas för att vara musiker eller poet, men med en klubba i handen är det ren underhållning. Lägger man dessutom staffar av högsta klass, är man given i min laguppställning.
Dalen:
Christian Hjort kan se lite orytmiskt ut när han rör sig på planen, men målburarnas övre skikt hittar han i sömnen. Effektiv och smart i motståndarnas slott, har han tyvärr varit flera gånger i matcherna mot FCH. När Jansson tappar flowet i omklädningsrummet, har Hjort alltid ett lättsamt skämt att plocka fram. Platsen som högerforward är vikt åt målmaskinen från IBK Dalen.
Sirius:
Jag väljer att spela Dan Johansson som back, på grund av hans smartness och spelskicklighet. En spelare som behärskar samtliga positioner (utom målvakt?) finns det inte många av i dagens innebandy. Utan att sticka ut och synas, gör denna tekniker aldrig en dålig match. Rollen kring motståndarnas målbur i power play, är vikt åt herr Johansson.
Jönköping:
Zeid Momén har egentligen slutat spela innebandy, men i honom får jag både en reservmålvakt och assisterande tränare. Att säsong efter säsong leverera ett målvaktsspel som varje junior ser upp till, gör honom till en mycket respekterad innebandyspelare. Mötet på McDonalds, efter en sen utekväll, är ett starkt minne. Vi hade spelat oavgjort några timmar tidigare och diskuterade matchen lite ytligt. Med glimten i ögat kallade han mig ”passningspelaren”, som jag tolkad det: en mix av beröm och kanske lite ironi kring mina veka skott.
Linköping:
Målskyttar finns det alltid plats för i sevärda lag. Marcus ”29″ Johansson, ja han kallas så eftersom han har en namne i laget, är en pålitlig sådan. Listiga löpningar och mål med bladets alla delar gjorde att hans namn (och nummer) syntes till ofta i målprotokollet under förra säsongen. Under matchen uppe i Linköping körde han och Santtu Manner ett internt battle om vem som kunde näta flest gånger.
Pixbo:
Jag hintade redan i går om att Peter Runnestig är en personlig favorit. Laget behöver sevärda spelare och med en zorro eller ett fräckt dragskott, kommer publiken till matcherna. Runnestigs debut i Pixbo i väldigt tidig ålder, var en av anledningarna till att jag själv trodde att spel i SSL, en dag var möjligt. Vid cuper och junior-SM hade vi drabbat samman flera gånger, med negativt resultat för oss i Stanstad.
Storvreta:
Det vore tjänstefel och väldigt korkat att inte ta ut världens genom tiderna bästa innebandyspelare. I Mika Kohonen finns alla ingredienser, ett lag behöver. En ödmjuk ledargestalt, magiska passningar och vid utvalde tillfällen, aktioner man bara trodde var möjliga i fantasin. Alexander Nede har berättat hur Kohonen under sin tid i Balrog tog reda på exakt var medspelarna ville ha sina passningar. Vi pratar en exakthet sånär som på öglorna skosnörena är fästa i, och han klarar av att utföra det. Respekt.
Tyresö Trollbäcken:
Under den enda säsong jag spelat mot stockholmslaget, fastnade jag för en back med stilfull hårknut. Jonas Dahmén spelade inte särskilt snabb innebandy, men var svårläst och passningssäker från sin backplats. Bland sina närkamssugna backkollegor, stod han ut med sina känsliga handleder. Jag hoppas han fortsätter visa upp detta, när han åter spelar i SSL.
Umeå City:
Emil Johansson har alla förutsättningar för att växa in i SSL-kostymen på allvar under kommande säsong. Med låg tyngdpunkt, ett kvickt löpsteg och human konkurrens bland backarna, kan säsongen bli riktigt spännande för 19-åringen. Tio poäng på en halv säsong, vittnar om att det finns framtid i spelaren som får agera ”junior” i mitt lag.
Warberg:
Spelarna från Hallands innebandystolthet är de jag drabbat samman med flest gånger. Kimmo Esklinen är också den spelare jag, utan konkurrens, beundrat och retat mig på flest gånger. Han har gjort mål, ibland en handfull i en och samma match, hånat och delat ut tacklingar, men alltid med glimten i ögat. Glädjande att han spelar på högsta nivå igen, både med tanke på underhållningsvärdet och att han blev tillgänglig för detta lag.
Om de fortfarande hade spelat, vore uttagningar av Lars Palmgren, Johannes Gustafsson, Mattias ”Bult” Larsson och Peter Fischerström helt självklara.
I morgon börjar en ny, spännande säsong. Jag kommer att följa mina uttagna spelare lite extra. Redan i morgon kanske Daniel Hagman och Peter Runnestig drabbar samman i något av sarghörnen på IH. Glöm inte att ta er dit för att följa den första av många spännande matchen säsongen 2011/12.