Innebandylivet

Sparbankshallen är ett minst sagt unikt ställe. Ingen annan innebandyarena i hela landet, ja förmodligen hela världen kan skapa en så stark och dryg stämning vid underläge 3-9 i en kvartsfinal. Efter första matchen bad vi deras arrangemang om lite mindre spring i och kring vårt omklädningsrum. Efter fem minuter på plats igår, kom en man helt vardagligt glidande in i vår avdelning med kommentaren: ”jag vet att ni inte vill ha något spring, men här kommer jag”. Placera in den handlingen under temat respekt, och du vår en dålig matchning.

Innebandy då. Vi fick riktigt mycket stryk igår, åtminstone i sista perioden. Efteråt kändes det otroligt ledsamt, främst av en anledning. För tre år sedan pressade vi otroligt överraskande Warberg till en femte och avgörande match. Denna gång hade vi fullt realistiska planer på att slå ut dem, då förstår ni att ett respass efter tre matcher blir en otroligt skämmig kontrast.

Ingen, inte ens den som lever, får se  hur det hade gått om vi hållit undan i måndagens hemmamatch. Det är bara att gratulera Warberg till en ny markering angående styrkeförhållandena oss emellan. Vi slog dem (äntligen) i serien i höstas, men bytet av Danielsson till Anderson har tillsammans med ett skadefritt lag gjort att det blev annorlunda i slutspelet.

Kimmo Eskelinen har varit på tapeten under våra drabbningar. Hans hånleende under matcherna kan få vem som helst ur balans. Faktum är dock att han är en skön profil, och även en trevlig person utanför planen. Den dag då vi inte längre tampas innanför sargen skulle jag kunna tänka mig att dela ett par öl med honom. Tills dess känns det bra att kunna reta sig lite extra på någon, speciellt idag när bitterheten är som störst.

Slutligen ett stort TACK till er som följt oss under slutspelet.

Igår, strax efter lunch, satt jag i bilen på väg ner till Malmö. Med hjälp av radio och en kopp kaffe satt jag ganska avkopplad i mitt perfekt inställda säte. Plötsligt rycker jag till när min GPS lotsar mig in på Bultgatan. Under de få timmar av ett dygn som inte slutspelet eller Warberg plågar min hjärnverksamhet har någon planterat ett störobjekt mitt i Malmö. Mannen vars handleder alltid verkar vara redo för come back har alltså en gata uppkallad efter sig, i Malmö av alla ställen. Han var bättre som back, och snabbare för ett par år sedan, men tydligen är de yngre spelarna inte tillräckligt bra för att hålla honom på bänken.

Det var en mental och fysisk urladdning i måndags. Tisdagen blev därför ganska tom och energilös. Nu har alla vänner och arbetskamrater hunnit fråga varför och vi kan med glädje se fram emot fredagens match. TV är på plats igen, och om ni vill uppleva innebandy i en skön arena med bra stämning bokar ni en plats på denna buss omgående. Vi tror fortfarande på seger i hela kvartsfinalserien och då är fredagens match en nödvändig början.

Balrogs Mikael Karlsson fick sig en verbal örfil angående sina kostvanor. Oavsett hur många påsar han ätit av mina favoriter, så är frågan om hans närvaro nödvändig. Jag tror att Balrog vunnit färre matcher med honom än under de matcher han inte spelat. Vi delade båt med Balrog (och en rad andra resenärer) från Finland på försäsongen. Det var inte med gräddtårta och öppna armar de siade om en eventuell återkomst.

Allsvenskan drog igång i veckan. Den vädermässiga biten har debatterats med planernas status i fokus. Det värsta av allt är dock krocken med all den fotboll från utlandet, som vi kan se på TV. Tobias Hysén står för väldigt fina prestationer. Men att se skillnaden mellan honom och Messi under samma dygn, behöver inte ens den med nedsatt syn sina ”plusettor” för att begripa.

Nu ska jag hjälpa Juha att hitta fotbollsbiljetter. När han ska besöka Old Trafford för första gången, är det viktigt att allting blir perfekt.

Det kändes som morgonen efter min egen 20-årsfest i morse. Minnena från kvällens sista timmar var något suddiga. Jag var inte riktigt säker på vad jag hade drömt eller om jag hade drömt. 06.15 ringde en eländigt dryg väckarklocka som berättade för mig att det var dags att möta dagen, och nu några timmar senare har det mesta klarnat.

Vi förlorade på straffar igår, avslutet på en match som beskrivs som lotteri, men som ändå får ses som ett skicklighetsmoment. Av de kronor ni betalat  för ert tv-abonnemang eller entrébiljetten fick ni valuta för varenda öre, åtminstone när det gällde dramatik. Att vi sedan var sekunder från segern under ordinarie tid smärtar.

Efter matchen  drack vi dock ingen gravöl. Denna matchserie är i mångas ögon nära ett slut. Vi bestämde oss för att vara grymt förbannade igår, slicka såren idag och komma med högt huvud på träningen imorgon.

Jag har precis spenderat lunchen med min fantastiska vän, Martin Ollhage. Det var som vanligt väldigt underhållande. Efter att ha analyserat vår match ganska seriöst under de första tuggorna, bad han på slutet om en plats på en provträning efter säsongen. I FC Helsingborg menade han själv, i något obetydligt mindre lag utomlands om jag får välja.

Nu rullar arbetsdagen vidare.

Om knappt fyra timmar är det dags för andra akten i slaget om västkusten. Denna gång är det vi som får äran att beträda vår hemmaplan och försöka göra livet surt för Warberg. Om det ska bli seger, krävs just att vi är lite surare och lite argare under hela matchen. Slutspelsmentaliteten måste fram.

Dencker snickrade ihop ett kortare inlägg på sin blogg, och självklart var det samma maträtt till lunch idag igen. Har funderat lite över Kimmos fem mål, kontra mina två. Om han skjuter bäst i Sverige, och jag enligt många bland de sämre, så är möjligen mina två mål en större bedrift än hans fem. Nåja, det där kan ni fundera på innan ni beger er till IH.

Det har pratats mycket om slutspel de senaste veckorna. Efter träningen idag var det dags att följa föreningens P16-lag nere i Landskrona. En plats i morgondagens final stod på spel när Sirius mötte upp på andra sidan. Ett par av killarna har tränat/spelat match med oss under säsongen, medan andra var helt nya bekantskaper för mig. Mycket talang, mycket vilja och till slut ett stort jubel. Om ni vill spana in morgondagens stora spelare är det läge att befinna sig i Landskrona 14.00 imorgon.

Final där imorgon. En annan final går av stapeln ikväll. Melodifestivalen är bespottad och kritiserad. Ingen tittar på det, och låtarna är sämre än det mesta. Hur kommer det sig då att det presenteras skyhöga tittarsiffror varje vecka? Jag känner av fenomenet kring pokern, alla spelar, ingen förlorar pengar och spelbolagen går plus med ett par kassavalv.

Jag tror att vi har för få blåmärken och för lite smärta efter gårdagen. Det blev lite för passivt och aningen paralyserat i vissa delar av spelet. Då passar självklart Kimmo Eskelinen på att slå till fem gånger. Det finns ingen i världen som kan skjuta ett så välriktat skott med så hög kraft, lösningen är att han inte ska få avlossa så ofta från så nära håll i fortsättningen.

Charmen med en slutspelserie är psykoligin. Vinnaren tror sig alltid vara på väg mot något stort, och så tvärt kan det vara förbytt efter en förlust. Vår mindre anstormning i sista perioden fick i alla fall motståndarna att ta en time out, det får väl ses som en liten gnutta stress trots en behaglig seger igår.

Efter matchen kom Warbergs pressansvarige, den sympatiske Wilhelmsson, och ville kalla till presskonferens. Jag bad honom att lämna mig ifred, men han fortsatte påkalla min uppmärksamhet. I ett mindre fokuserat ögonblick skrek jag då att han borde visa ”lite jävla respekt” och han undrade vad jag hade för anledning att höja rösten. Vi skakade dock hand på det hela någon minut senare och sin vana trogen genomförde han en proffsig intervju.

Fortsättningen kommer att sändas i TV, innehålla ett bättre FCH och sammanfattas långt mycket senare än vad Warberg tror just nu.

Den bil jag sitter i befinner sig just nu i Osby och styr snart mot Malmö och en eftermiddag med jobb avslutas i Malmö Arena, där Redhawks tar emot Bofors.

Efter kvällens träning begav vi oss till Ängelholm och ett besök hos Nordströms. Tommy Håkansson (bilden) är delägare i företaget och styrelsemedlem i FCH. Efter en kort rundtur i produktionen var det dags att njuta av alla delikatesser. Kryddiga räkor toppade min lista tätt följda av ceranoskinan med färskost. Det var ganska skönt att flytta fokus från uppspel och frislag till musslor och udda tillagning av lax. Mätta magar och tillfredställda smaklökar kan möjligen vara grunden för en seger imorgon. Sommarens grillfester och picknickutflykter är säkrade, tack vare Nordströms. För att citera herr Håkansson, finns det bara ”goa grejer” på menyn.

En av stationerna i produktionen innebar att göra snygga gösfiléer. Peter Ramsten är en sann livsnjutare som gärna drar ut med båten när vädret tillåter. Idag fick han dessutom briljera inför oss andra med noggrann hantering av kniven. Gösen tillagades senare och kan möjligen vara skillnaden mellan framgång och motgång imorgon. Känslan på dagens träning var annars att vi mest längtade till imorgon. Repetition av detaljer, men energin använder vi fullt ut imorgon. Ni som sätter er i supporterbussen ska vara inställda på att vinna på läktaren. Vi fixar det på planen.

Under två dagar har vi varit placerade i Göteborg för konferens med marknadsavdelningen. För att ta sig till och från 031-området är Varberg en nödvändig passage. Imorgon blir en av avfarterna också sista sträckan på en bussresa som förhoppningsvis bara är början på en lång slutspelsfärd.

Under våra tidigare slutspel har vi känts som nybörjare, kollat av läget likt första dagen i skolan. Den här gången vet vi vad det innebär och står väl förberedda för hårda drabbningar mot de som inte längre är ”storebror”. Vi vet hur man vinner mot Warberg, och vi längtar efter att få göra det flera gånger på kort tid.

Just att vinna någonting är det som lockar fram motivation så här sent på säsongen. Vi har förberett oss och laddat sedan början av maj 2009. Trots det känner vi oss pigga och förväntansfulla inför säsongen roligaste del. Jag skulle värdesätta ett SM-guld med de som varit mina förebilder, de jag förhoppningsvis själv varit en förebild för och vänner jag delat skafferi och toalett med oerhört högt.

Ikväll ska vi träna och äta middag tillsammans. Imorgon smäller det.

Det har spelats 26 omgångar och allting är ett faktum. Järfälla åker ur, Tyresö/Trollbäcken får kvala och Pixbo tar med sig Sirius, Västerås och Umeå City på sommarlov. Vi andra, vi åtta som tog oss till slutspel, får glömma gamla skavanker, säsongens höjdpunkter och djupdykningar och istället se fram emot ett par riktigt intensiva veckor.

Dagens match förtjänar inte några spaltmeter. Täby gjorde en väldigt bra bortamatch och tvingade oss att bli mer och mer desperata. Den kamp vi trots allt bjöd upp till i sista perioden, får bli det som följer med till torsdagens drabbning uppe i Varberg. Av alla lag i årets SSL är det med marginal det lag som stått för motståndet flest gånger under mina år i FCH.

Warberg som förening och lag har egentligen allt. Ett starkt varumärke, bra spelare och en publik som vet hur man aktiverar decibelmätarna. Det är just detta som gör att vi kan slå dem, i både en match under säsongen och i tre matcher i ett slutspel. Det finns inga matcher som är så lätta att tända till inför, som drabbningarna med Warberg.

Inför säsongen berättade vi för varandra att ”vi kan slå alla lag”. Det vore ganska onödigt att tänka i andra banor, så därför kan ni nog höra oss intala varandra samma sak under kommande veckor.

Uppladdningen börjar imorgon och känslan kan liknas vid nedräkningen inför studentveckan eller dagarna innan en semesterresa till värmen.

Bloggen har haft en vecka fylld av förkylningar och mycket jobb. Därav den svaga uppdateringen och innehållslösa spalten. I eftermiddag, minuter efter matchen mot Täby, vet vi vilka som blir våra motståndare under kvartsfinalserien. Det är också startskottet för ett intensivt skrivande från min sida. Innebandyn vaknar till liv på riktigt, och det är dags för er att göra likadant. Boka biljetter, häng med på nätet och känn av den upplyfftande känslan som ett slutspel innebär.

För att strö extra grovt salt i ett redan öppet sår, fick Pixbo avsluta säsongen med längsta möjliga bortamatch. Umeå borta, med ett hopplöst utgångsläge, är precis lika tråkigt och dystert som deras tabellplacering efter att tabellen summeras. Jag lider lite med Vidar Jonsson, men i övrigt är det ganska kul att vi är på olika sidor om slutspelsstrecket. Eftersom vi alltid haft förmånen att möta Pixbos skickliga lag och spelare på försäsongen och i ett slutspel, har de blivit lite av en rival. Det tog ett par år, men sportsligt är FC Helsingborg åtminstone för stunden förbi.

En annan konkurrent, kanske mest på grund av fotbollens traditioner, öppnar för ett sundare klimat föreningarna emellan. Under de säsonger som vi har hängt löst, och Landskrona tagit en tätposition i tabellen under, har de nog sett möjligheten att kliva upp på tronen som landskapsledande. Det finns en historik med infekterade övergångar och stökiga ungdomsmatcher, men årets DM-final ser ut att kunna bli en fest med en spänning och rivalitet som skånsk innebandy behöver. Det ska dock tilläggas att det finns betydligt viktigare saker under den närmaste tiden.

Daniel Johnsson kan bli seriens flitigaste målskytt om han gör fler mål än motståndarnas Rickie Hyvärinen i eftermiddag. Finnen, som just nu är fantastiskt formstark, har en starkare genombrottskraft än vår zorrokung. Johnssons fördel är prickskyttet, likt en kantspelare i handboll, där variation och en klinisk teknik ligger bakom hans målande.

14.30 blåser domarna till spel. Strax efter 16.30 vet vi hur de kommande veckorna ser ut. Innebandyn övergår från ljummen till glödhet på bara ett par dagar. Häng med.