Modigt eller korkat, Warberg?
Tänka sig att det kunde bli skakigt i gemytliga Warberg. Klubben som spurtat upp till en ledande position i svensk innebandy innanför sargen, men också vad gäller allt runt omkring. Sparbankshallen är nästan fullsatt varje vecka och taktfast klappas det bland de blåklädda på läktaren. Jag hade, inte ens i min vildaste fantasi, förväntat mig en rubrik likt denna. Det kändes mer troligt att Wigan skulle fixa en vändning vid underläge 8-0 i sista omgången av Premier League.
Den fakta som kommit fram i media ger ingen tydlig bild av vad som egentligen skett. Antingen ligger det en halv kennel begraven, eller också är det bara så förvirrat som det verkar. Jag njuter inte av att våra övermän har det rörigt, men jag tycker att Warberg som förening begår ett stort misstag som inte ser på det hela med en sundare blick.
Kimmo Eskelinen är landets bästa back på offensiv planhalva. Han har dessutom en rutin, både sett till antalet matcher och en mängd titlar. Som en liten bonus är han dessutom profilen som gärna provocerar, svarar journalisterna ärligt och kan uttrycka sig i skrift. Warberg har mängder av klasspelare, men ingen är mer lämpad att sätta på matchaffischen, än Kimmo Eskelinen.
Satsningen på unga backar är modig och spännande. Med ”Bult” och Jimmy Lindblom kan backsidan bli välbalanserad. Men när det ska skjutas viktiga mål i numerärt överläge och brottas med Djurling i Globen, då är inte Kim Hadelund i närheten av Kimmo Eskelinen, ännu. Om nu inte Warberg vill ställa in sitt blåa tåg ytterliggare en gång, och flytta avgångstiden ett par år framåt?


