8-12..
Rubriken skulle kunna syfta på arbetstimmarna innan lunch i dag. Möjligheten finns också att det är åldern som är lämplig för ett visst tv-spel eller en film som finns ute i handeln. Tyvärr är det slutresultatet i gårdagens hemmamatch mot Pixbo.
Med åren har matcher allt lättare kunnat glömmas och exkluderas från hjärnkontoret. Åtminstone jag tycker mig ha hittat en distans till idrotten, utan att viljan och lusten att vinna har försvagats. I går, i natt och i morse sällar sig dock till undantagen. Efter två minuters bussresa i morse var jag så grubblandes att jag var halvvägs till Libyen för att lösa konflikten där. Vid näst sista hållplatsen var jag nästan färdig med alla olösta gåtor i modern tid. Nu under eftermiddagen har tankarna samlat sig en aning, men frågan kvarstår, vad sysslade vi med i början. Uppvärmningen kändes kanon, sista tillropen var tunga och bestämda och även första bytena var enligt planen. 0-5, paus och sedan var vi tvingade till gambling på hög nivå.
När man hamnar i ett brutalt stort underläge krävs det nästan att man chansar så mycket att siktet ställs in på att göra två och släppa in ett. Den som var vaken när mattemagistern gick igenom grafer, kan sedan räkna ut hur länge vi hade behövt spela för att x,y och z skulle kunna korsa varandra. Vi sprang, sköt och försökte, men den veka starten låg givetvis oss i fatet.
Det är förstås sjukt frustrerande att vi presterar som sämst, och släpper in så ofantligt många mål, när det gäller som mest. Anledning får vi söka tillsammans, när vi träffas senare i kväll.
När saker och ting känns som allra djävligast, är det dags att stå enade och vilja återfödas som hjältar. Just nu är vi nog några stycken som känner oss halv döendes. Tur då att det inte är individuell idrott vi sysslar med och att det är nästan en vecka till nästa match.
Det var inte ens uppmuntrande att se resultaten från engelsk fotboll i går. Bland mina likasinnade United-supportrar garvades det nog en del åt Citys kryss, Liverpools torsk och ytterliggare en utebliven titel för Arsenal. Själv skakade jag på huvudet och stängde ner varenda sportsida som kunde göra mig påmind om kvällens debackel.
Italien bjuder, hör och häpna, på en riktigt stark match senare i afton. Milan tar emot Napoli och för första gången kommer jag att kolla in Edison Cavani en hel match. Den 24-årige uruguayanen har spottat in mål, vilket givit eko runt om i Europa. Jag tror att matchen slutar oavgjort. Fighten om vem som prickar in flest mål av bortalagets nummer sju och vår egen Zlatan Ibrahimovic, blir en utmaning för de båda att skjuta sig vinnande ur. Cavani på nick kanske. Eller Zlatan på straff. Ovisst och spännande, åtminstone på förhand.


