Comeback..

Det har varit ett lite för långt uppehåll, för att det ska kännas riktigt okej.

Efter säsongens sista träning, har behovet av distans från innebandy, träning och näringsriktig kost varit ett måste. En supertydlig reaktion efter beslutet att inte längre spela på elitnivå.

Det blir fortfarande inte mycket fysträning, men motivationen att skriva är tillbaka.

Under påskhelgen fick England fint besök, när två glada herrar från Staffanstorp gästade Manchester. 1-0 mot Everton följdes av en bra fest på puben. Doften av en historisk, nittonde ligatitel, spred sig över hela Old Trafford. Dagen efter bevittnade vi en dramatisk match, när Bolton, i strålande solsken, besegrade Arsenal på övertid.

Helgen som gick ville dock tillsätta lite mer spänning, dels genom kontroversiella domslut, men också av en Wenger, som grep ett sista litet halmstrå. Matchen på söndag är den viktigaste match jag varit med om, sedan Mark Hughes och Brian McClair fick mig att börja följa Manchester United, i början av 90-talet.

Hallarna står tomma, sargen samlar damm och klubborna ligger och myser i fodralen. Sportcheferna jobbar dock dag&natt för att få tag i unga talanger och etablerade stjärnor.

FCH har lyckats knyta till sig en duktig, finsk center. Han är lite lik Linus Nordgren i sin spelstil, vilket kan ge roliga backchecking-dueller under träningarna. Under juniortiden spelade jag flera landskamper mot Kukkola, vilket inte alltid var helt enkelt.

AIK tappar etablerade spelare och fyller på med unga spelare från närområdet. Huvudstaden har alltid massproducerat spelskickliga killar, men frågan är hur talangerna klarar av miljön, kraven och mentaliteten ute i Solna.

Mikael Karlsson hamnar i Caperiotäby och jag ser det som den mest spännande värvningen – hittills. Här behöver han förmodligen inte försvara så mycket och dessutom kryllar det av skickliga medspelare. Får jag över 10 gånger pengarna på honom som vinnare av poängligan, så spelar jag ett par hundralappar. I en målglad omgivning, kan det snittas en hel del poäng.

Finskt toppnamn krävs förmodligen för att överträffa Karlssons övergång.

Daniel Dalbjer väljer att spela i Falun. En lite oväntad övergång, men ack så spännande att följa. Här kan publiken få se antingen 30 mål eller också 1+1 och en söndersutten avbytarbänk redan runt jul.

Plockar Pixbo in ett par schweizare efter att man gjort klart med David Jansson som tränare?

Ska Jönköping lyckas säkra upp Johan Andersson inom kort, för att kunna locka till sig ett par skarpa namn.

Avslutningsvis ett par rader om Patrik Sjöberg.

Självklart starkt och beundransvärt att han orkar berätta om det som hänt. Vi diskuterade ämnet på jobb i förra veckan och gled över på det sportsliga. 242 cm är en oerhört respektingivande höjd. Stefan Holm må ha hoppat en viss höjd oändligt många gånger. Han är också en kortväxt, envis allvetare, men jag har numera tagit ställning i sandlåde-debatten dem emellan. Höjdhopp handlar om att hoppa högt, vilket gör Patrik Sjöberg störst/högst.

Vi pratade också om andra prestationer som var svåra att blunda för. Längdhoppet från Mike Powell nämndes, men allra mest galen är nog den leende etiopiern, Haile Gebreselassie.  2.03.59 på ett maraton är så enormt imponerande att det nästan blir overkligt.