Innebandylivet

Det blev ”bara” silver i den spännande stafetten. Jag dök in i loppet när den sista växlingen precis var genomförd, vilket gör att jag endast kan kommentera slutskedet. Eller det kan jag förresten inte heller, då vår sändning via webben slutade fungera. Förmodligen fler än vi som var intresserade av superduellen mellan Sverige och Norge. Jag har dock sett rycket, defileringen och inbromsningen precis före mållinjen. Utväxlingen i ”hästskon” är förmodligen den sjukaste en människa presterat på ett par skidor. Upploppet ner är säkerligen en njutning inför tusentals fanatiska norrmän. Gesten över mållinjen är osvensk, vilket gör att vi fördömer den. Jag tolkar det som att Northug fortfarande grämer sig över missen i sprinten, vilket gör att han måste understryka sin seger lite extra.

Vinnare som känner att deras insats är fullbordad behöver sällan bete sig ovärdigt. Roger Federer är mitt bästa exempel.

På tal om tennis, så ser Robin Söderling ut att ge Sverige ledningen mot Ryssland i Davis Cup. Han är i ruskigt fin form, den gode västgöten. Kul då att han får visa upp sig hyfsat nära sina hemtrakter. Tibro-Borås är säkert en resväg som den tennisintresserade gärna trafikerar under helgen.

Där satt matchbollen.

Dags för Joachim Johansson om en stund. Det ska bli intressant att se vad han kan göra mot Teymuraz Gabashvili. En skadefri ”Pim Pim” hade säkert varit en man för toppskiktet av världsrankingen. Jag tyckte han var extra skön när han spelade med Yonex. Bra klädval och alltid en snygg bandana på huvudet. Återstår att se vilken outfit och spelstandard han bjuder på idag.

Jag vet ett par personer som i dag tagit sig mot Kastrup för avfärd till England. Matchen på Anfield på söndag är tydligen huvudattraktionen för helgen. Ska ett hackande Liverpool besegra Manchester United, som dras med avstängningar. Förutom matchen avundas jag hela kulturen de får uppleva. Första ölen på flygplatsen och sedan stämningen hela matchdagen. Världsklass.

Det känns ganska bra med träning på en udda tid som 14.30 i morgon.

Matchen på söndag blir riktigt intressant då den spelas i Halmstad. Arenamatcherna är alltid något extra och den hyfsat nybyggda hallen, som främst är avsedd för handboll, har sett snygg ut vid TV-inslag.

Inför dagens match var jag lite osäker på förväntad matchbild, vår form, men kanske mest hur Mullsjö skulle uppträda. Det blev väldigt positiva svar till slut och man kan nöjd och belåten se tillbaka på en härlig eftermiddag. Vi hade som mål att spela enkelt, men med ett hyfsat stort bollinnehav. Dessutom fanns orden om tight försvar och disciplinerat spel i mittzon, som alltid, med på matchgenomgången.

Trots att vi gled ifrån i matchprotokollet, hotade Mullsjö aldrig oss. Det var samma fina ytor som kunde användas offensivt och i i sitt försvar var de aldrig riktigt villiga att kliva upp och pressa. Märkligt, mest med tanke på segern de hade i ryggen.

Jesper Sankell, Mullsjös nummer nio, är en talangfull spelare som kan bli väldigt duktig om några år. På försäsongen var han väldigt häftig, efter en 9-3-seger mot oss. Han önskade oss lycka till i allsvenskan, redan då. Jag undrar om han inte ångrar det uttalandet så här en söndag i januari.

Läcker handbollsfight ikväll – igen. Målvakten, Johan Sjöstrand, är dagens favorit.

Solsidan är en riktig höjdare varje gång. Hipp hipp får spotta upp sig om de ska stanna på den komiska topplistan.

Måndag imorgon – på fredag möter vi Balrog borta.

Den dystra avslutningen i Falun lämnade vi i samma backe som Torgny Mogren avgjorde vid VM 1993. Detaljer i spelet fungerade sådär under andra halvan av matchen och när en del spelare kände sig krassliga saknade vi kraft när det drog ihop sig. Idag väntar ny match mot ett Mullsjö, som kommer med en övertygande seger i bagaget. Matchen i höstas spelades direkt i TV4 Sport och efter matchen handlade åsikterna mycket om vår defensiva taktik. Jag tycker att vi har utvecklats både som grupp och som innebandylag, sedan den kvällen. Vi innehar fler verktyg och förlitar oss inte längre på få spelare och en formation.

Gårdagen blev något oplanerat, hyfsat innehållsrik. Vi tränade för fjortonde veckan i rad, innan ”Ring så spelar vi” spelat sin sista önskelåt. Karlberg hade installerat sin projektor och körde föreläsning inför matchen. Vi hetsade varandra när vi körde kvadraten. Sedan prickade vi av ett antal spelmoment för att kunna gå hem och vara husliga. Nu bor jag förvisso på en ganska liten yta, men disk, matlagning, tvätt och inhandling av kaka till fotbollen avverkades innan de blåst igång 16-matcherna.

Nordgren anlände, Gullstrand anslöt i paus och Giggs gjorde både mål och assist på en dryg timme. Jag köpte ju hans matchtröja i England, i samband med matchen mot Stoke. Hade på känn att detta skulle bli sista säsongen, men icke. Ingen blir gladare än jag om han fortsätter. Gullstrand visste nog inte riktigt vad han gav sig in på, när han gömde den aktuella tröjan i mitt kylskåp när vi skulle åka hem till Santtu. Den blonda skarpskytten verkar tro att det är inflyttningsfest varje gång han kommer hit. Tänker eventuellt hämnas redan ikväll, när jag är hembjuden på mat till familjen Gullstrand.

Köper sällan hem kaviar, för att ha på mackan, eftersom jag tröttnar så snabbt på det. Käkade dock detta vid gårdagens frukost hemma i Staffanstorp och har fortfarande inte kommit ur det stadie där jag måste skriva siffran ”två” med hjälp av tubens innehåll. Det känns som ett onormalt beteende, eller finns det fler som gör likadant?

Handboll kan vara oerhört tråkigt att titta på. Igår var det dock helt otroligt starka insatser, i nästan varje situation, under sista kvarten. Målen framåt är förstås viktiga. Det absolut mest manliga är dock när Järnemyr/Karlsson tillsammans täcker ett skott med uppskattningsvis 17 fingrar.

Kim Ekdahl Du Rietz. Polhemskolan förstås.

Adam Alsing lyckades tillsammans med stiliga Ebba Blitz, segra i fredagens På Spåret. Hade förväntat mig att han skulle knipa ett par poäng till. Själv kände jag mig stark när jag klippte Birmingham redan på åtta poäng. Om FCH skulle skickat ett lag, hade jag röstat fram Björn Jönsson och Martin ”Mini” Hansson.

Vilken skillnad det är att titta på längre sportsändningar på SVT kontra TV4. I fyran springer Ekwall runt med en slarvig näsduk i bröstfickan och öppnar gärna en knapp extra på kontrastskjortan. Olof Lundh twittrar tonårsmässigt, med uttryck som ”svårt vårdat skägg”. Twittrar någon annan SVT:are än avgående krönikör-Karlsson? Mats Nyström har aldrig mer än två färger på kavaj och skjorta. André Pops sitter alltid rak i ryggen och skulle, gud bevare mig, aldrig kasta apelsiner i Vinterstudion. Det är skönt med så olika upplägg och stil. SVT flippar helt, ungefär en gång i veckan, när Wikegård går loss i Hockeykväll.

Efter tio bollar mot Chile jämfördes de hånfullt med Sävehofs juniorer. Igår var de så dränkta i superlativ att inte ens svärmorsdrömmen Jonas Källman kan ha haft båda fötterna kvar på jorden. Ingår det i jobbet som stortyckare på en tidning, att kappvända varje gång chansen ges. Har de inte sett alla våra folkkära landslag tillräckligt ofta, för att förstå att en premiär, är just en premiär. Briljerar de blivande mästarna någonsin i första matchen, oavsett liga/mästerskap/idrott?

Jag tror inte att varenda gurkburk behöver sitta, exakt hela turneringen. Det kan nog publiken kompensera.

Storvreta vann derbyt mot Sirius igår. Johan Sr Eriksson stod ut i ungefär en period, sedan kallade utvisningsbåset på honom. Kan det tänkas att Björn Jönssons tackling gav honom trista minnen från det som sker innanför sargen. Att han springer runt och försöker psyka sina motståndare, lägger jag inga värderingar i. Hans förkärlek till att trilla i varje närkamp är dock mindre smickrande.

Sveriges mästerkock kändes på förhand som ett spännande program. Tre tunga män, som inte misslyckats med en maträtt sedan gymnasiet, ska leta upp ett stjärnskott bland alla matlagande svenskar. De verkar dock ha fått listan över utlåtande, som juryn från Idol använde. Om potatisen är seg, torsken överkokt och rödbetspurén smakar grillchips, kan väl inte en spännande personlighet ta någon vidare i en matlagningstävling. En bra kok lagar god mat och sen får utseende och personlighet vara en bonus. Skärpning Morberg.

Samtidigt som vi tar emot Linköping i eftermiddag, spelas två matcher som intresserar mig väldigt mycket. Stanstad har fixat förstärkning inför slutspurten och matchen hemma mot Engelholm kan vara startskottet på en heroisk upphämtning. Hoppet står bland annat till Martin Ollhage och Pierre Svensson.

Tottenham har varit en succé så här långt. Manchester United åker i eftermiddag till London och White Hart Lane. De fem senaste matcherna lagen emellan har slutat med seger för Ferguson. Frågan är om det obligatoriska vinet med Redknapp dricks med glädje eller ilska.

Bokslut över söndagen den 16 januari 2011 gör vi ikväll.

Vi ses på IH.

Karlberg har varit lika tjatig som en tonårsförälder, när han pratat om att ”göra skillnad”. Om fler än två kliver fram så vinner man också matchen, enligt vår tränare. Jag hittar många små hjältinnor, men framför allt fyra stora hjältar.

Linnea Torstensson är en unik idrottskvinna, när hon i samma sekvens av matchen, tar emot stryk i försvaret, är först hem på ett högt utkast från den rumänska målvakten och dessutom tvingas ta ansvar i anfallsspelet. Hon har bra psyke (straffmålen under sista tio), är bra tränad (Fälts låt framstår som bambupinnar) och är jävligt bra på alla de handbollstekniska momenten.

Är Björn Hellberg bror till handbollens expert, namne Claes? Han är lika påläst och såld på anekdoter i alla fall. Cecilia Grubbström i det svenska målet har säkert fått lyssna i timmar och åter timmar på honom. Idag var hon fenomenal i 60 minuter.

De sista hjältarna var inte ens nära att få beträda planen. Det handlar om tränarna som ska ha all credit för den time out de tog vid 19-20. Alla kan ju förstå att det är dags att kasta in det gröna kortet. Men i en situation där det krävs auktoritärt ledarskap lugnar de ner, ställer krav och lyckas få närmaste två minuterna att sluta 2-0 till Sverige. Stort ledarskap Johansson och Johansson.

Ett litet klagomål bara. Höga tröjnummer är inte charmigt inom handbollen. Jag såg en spelare i respektive lag spela med 31 och 55 på ryggen. Byt nummer för att komma ur formsvackan.

..under dygnets avverkade timmar.

Träningen i morse var lugn, avslappnad och innehöll de moment som blir viktiga imorgon. Juha var tillbaka i full träning. Han drar aldrig ett vulgärt skämt eller hänger sig i ribbstolarna endast iförd kalsonger. Vi har andra som står för den delen. Hans närvaro är dock en fröjd ändå. Ett par minuters fotbollsdiskussion och en ny finsk fras glädjer det också.

Han ska förresten hyllas imorgon, vår goda världsback. Ni ser ofta hans goda speluppfattning som bollförare. Ta en extra titt på hur defensiven sköts i hans hörn också. Har ni inte ordnat biljett till morgondagens match, börjar det bli hög tid nu.

Sverige leder med en boll (riktigt handbollsspråk) i paus. Snabbhet och styrka går aldrig att jämföra med herrspelarna. Man ska dock respektera och imponeras hur fantastiskt skickliga båda lagens spelare är i olika situationer. Sabina Jacobsen och Johanna Wiberg gick på Polhemskolan, precis som undertecknad, Ramsten och Linus Nordgren. Jacobsen har varit fenomenal offensivt, medan Wiberg är en försvarsgeneral. Bra Polhem.